Blogg

Det kan verka som om jag pratar om släkten var och varannan minut med mina barn, men så är inte fallet. Jag tror mycket på att väcka nyfikenhet. Det bästa släktutforskandet sker om det är barnet som ställer frågorna. Då finns intresset redan från början vilket följer med aktivt lyssnande. Här komme fyra enkla starttips för att börja intressera den lilla släktutforskaren.

1. Ha släktfoton framme

Mina associationer om att ha släktfoton framme går till ett linneskåp belamrat med små foton på släktingar i fina ramar. Det var nämligen så det såg ut hos min gamla mormor, farmor och hennes syster. Den inredningsstilen är sedan länge borta och har inte riktigt ersatts av någon ny när det gäller bilder på släkten.

Hemma har vi dock valt att tillämpa två olika varianter. De flesta fotona hänger i trapphuset som får fungera som galleri. Här blandar vi äldre släktfoton och släktmålningar med nutida familjefoton, konstfoton och andra väggdekorationer. Hemligheten är att låta gammalt och nytt blandas upp för att det inte ska kännas att man bor i ett museum.

Hur kan en fotovägg i ett trapphus väcka ett släkthistoriskt intresse? Helt säker kan jag inte vara på den långsiktiga effekten, men ett är säkert – bröllopstavlan på min farmor och farfar väcker många frågor. I början frågade den äldsta dottern vem ”hon med den vackra klänningen” är. Då har jag haft chansen att berätta olika små historier om min farmor och vad hon betytt för mig. Frågorna har med tiden utvecklats. Nu senast ”hon är väl din farmor?” och så har jag chansen att berätta något om henne. Jag har försökt att berätta olika små historier om farmor för att hålla intresset vid liv. Det verkar faktiskt fungera.

Igår överrumplades jag av den minsta dotterns fråga. Vi har nämligen en vägghylla i vardagsrummet med foton på min mans och mina far- och morföräldrar. Åtta personer i fyra olika fotoramar. Min dotter hade precis vaknat från sin lunchsovning och vi satt i soffan för att stilla vakna till liv igen. Då frågar 2,5-åringen ”Vem är mamman i vita klänningen?”. Först förstår jag inte vad hon menar, men sedan ser jag att hon tittar på fotot med min mans farmor. Mitt hjärta smälte.

Frågan gav mig chansen att berätta mer om hennes farfars mamma. Jag förklarade att min dotter har fått sitt mellannamn från ”mamman i vita klänningen” – att dotterns pappa tyckte om sin farmor och att han tycker om sin dotter så de fick heta samma namn. Just detta tror jag inte 2,5-åringen förstår så mycket av, men jag är övertygad om att det sått ett frö.

Till frukosten dagen efter fick historien en fortsättning. Jag berättade om vår yngsta dotters fråga dagen innan för min man. Hon överhörde samtalet och sa ”Jag visste inte det.” apropå att jag sa att hon hade kallat min mans farmor för ”mamman i vita klänningen”. Det gav även min man en chans att säga några ord om sin farmor.

Så för ett släktberättande tror jag att det absolut enklaste sättet att börja väcka ett intresse är att ha släktfoton framme. Välj bilder du tycker om och gillar du inte stilen – se till att modernisera placeringarna så att du blir nöjd. Det behöver inte vara många bilder. Vem tycker du om? Se till att ha en bild framme så att du en dag får chansen att berätta små korta historier om den personen.

2. Memory med släktbilder

När min äldsta dotter var 1,5 fick hon ett memory i julklapp. Jag hade i något sammanhang sett att man kunde skapa sitt eget memory med de bilder man ville ha. Det kostade inte många kronor, så jag beställde ett. Jag valde bilder på barnets närmsta familj. För mostrar och fastrar med familj valde jag en familjebild för att alla skulle kunna få vara med.

Till en början använde min man och jag bilderna för att lära barnet namnet och relationen på släktingar. Vid ett fåtal tillfällen har spelet använts till memory, men för oss vuxna har det varit ett enkelt sätt att öva släktnamn. På senare tid har jag kommit på 2,5-åringen att använda kortbrickorna som figurer som pratar med varandra.

Man kan tillämpa idén om ett memory att skapa ett själv. Genom att framkalla två kopior av ett foto kan man sedan klipp och klistra ihop sitt eget memory. Om tid är bristvara tycker jag man ska beställa ett. Det kostar som sagt inte så mycket och var smidigt att beställa. Kanske en bra present till ett barn i din närhet? Då sparar man föräldrarna jobbet.

3. Väggalmanacka

Alla har väl sett att det går att framkalla väggalmanackor med sina egna bilder? Oftast är motiven barnen, men varför inte använda släktbilder på äldre släktingar ett år? Vi har inte testat detta själva, mest för att vi endast använder våra digitala kalendrar, men jag tänker att effekten måste vara densamma som för väggalmanackorna i övrigt. Våra barn tycker det är roligt att se sig själva på väggalmanackorna hos sin farmor och farfar och berättar gärna själva eller ställer frågor.

4. Familjeboken med handtag

Barnens förskolor har gjort fina familjeböcker till barnen att ha om dagarna när föräldrarna inte är där. Vi föräldrar har blivit ombedda att ta fram bilder på viktiga personer i barnens närhet och miljöer och aktiviteter som barnen gillar att göra. Sedan har förskolelärarna plastat in bilderna och fäst piprensare med pärlor som handtag. Slutresultatet är ett litet väskliknande fotoalbum till färggrann historia som barnen verkligen uppskattar.

För den pysselintresserade kan det här vara ett bra tips. För att väcka mest nyfikenhet tror jag man ska blanda nutida familjebilder och miljöer med äldre.

Utforska istället för att forska

Som föräldrar finns det tusen saker som är viktigare än att släktforska. Är det inte disk så är det nattning eller jobb. Jag tycker därför att det är lagom att börja med att utforska istället för att forska. Vad vet du och vad kan du berätta? Sänk tröskeln och lägg grunden till forskning med utforskning.