”Många bär på en dröm att dokumentera sin livshistoria. För sig själv eller för nära och kära. Men det kan vara svårt att komma igång eller få historien färdig. Annat kommer emellan. För dem och alla andra som vill berätta sitt liv har Jenny Eklund skrivit den här inspirerande och uppmuntrande handboken. Här finns handfasta råd om att börja och att avsluta, om att bygga upp och att strukturera berättelsen och här finns tips och frågor att inspireras av under processen. Inte minst påminner Jenny Eklund om hur viktigt det är att inte ge upp längs vägen. Boken är användbar för alla presumtiva livsberättare, vare sig man vill skriva på egen hand eller tillsammans med andra.”
Det var våren 2014 som jag bestämde mig för att skriva släktens egna bok. Min farmors syster hade precis gått bort. För mig blev det så definitivt. Jag skulle aldrig kunna fråga henne några släktfrågor längre. Den där stressen, eller vad man ska kalla det, växte sig starkare och starkare och till slut bara MÅSTE jag skriva. Jag kom fram till att det kommer aldrig något bättre läge än nu så det är nu det måste ske.
Jag gav mig på jakt efter råd och inspiration kring hur man skriver om ett liv. Ganska så snart kom jag över Jenny Eklunds bok Skriv ditt liv – Handbok i livsberättande (Premiss förlag, 2011). Den blev en följeslagare och vän genom hela bokprocessen. Boken är uppdelad i tre delar:
- Om livsberättande
- Frågelistor
- Att leda andra i livsberättande
Den första delen gav mig mod att börja. När jag kände att jag fastnade så återkom jag ofta till frågedelen. På många sätt blev Skriv ditt liv – Handbok i livsberättande en motor i skrivprocessen. Den gjorde dock bara halva jobbet. Eftersom jag ville att min egen bok skulle vara snygg att bläddra i också fick jag söka inspiration till det på annat håll, då Skriv ditt liv – Handbok i livsberättande behandlar själva texten och skrivprocessen.
Vid min första bok gjorde jag det svårt för mig själv med ambitionen att få med allt i släktboken. Jag ville att vartenda släktberättelse jag någonsin hört eller forskat fram skulle få utrymme. Nu kom jag i mål trots allt, men med en avgränsad frågeställning hade jag kunnat göra processen kortare och smidigare. Vid min andra bok tog jag lärdom från tidigare erfarenheter. Då blev Skriv ditt liv – Handbok i livsberättande ännu viktigare.
Andra boken handlade om berättelser från min mans mormor och morfar. Med inspiration från Svart på Vitt valde jag en bild och skrev en text utifrån vad de berättat. Ibland gjorde jag tvärtom – intervjuade och hittade en lämplig bild till berättelsen i efterhand. Processen var smidig och resultatet blev bra. Denna gång blev frågelistan i Jenny Eklunds bok extra viktig.
Det jag lärde mig genom att intervjua min mans mormor och morfar var att de berättade väldigt olika. Mormodern berättade färdiga berättelser med en tydlig början och slut. Hon kunde prata på utan att jag behövde ställa en förtydligande fråga en enda gång. Det var helt fantastiskt! Morfadern, en glad och ivrig berättare, hoppade däremot från ämne och tid hej vilt. Det blev många intervju sessioner med honom för att kunna följa upp intressanta saker vi pratat om som hade lösa ändar. Det var där frågelistan kom in i bilden och nästan fungerade som en checklista.
Har man ambitioner att skriva om sitt och släktens liv är Skriv ditt liv – Handbok i livsberättande ett måste. Det ska tilläggas att jag skrev båda böckerna innan barnen kom. Under fem års tid hann jag inte skriva en enda rad innan jag startade min släktforskningsblogg. Jag är oerhört tacksam att jag fått skriva mina två släktforskningsböcker. Det känns idag som en jätteprestation. Men man måste faktiskt inte skriva böcker för att dokumentera sin släkthistoria. Jag tycker man ska välja med vilka ögon man läser Jenny Eklunds bok. Välj att börja med det lilla om du inte har oceaner av tid till förfogande. Börja med en fråga. Lägger du till en bild så har du ditt första uppslag.
Vill du ha fler boktips?
Pingback: Att dokumentera sin släkthistoria – Caroline Fransson