Blogg

Vardagen är tillbaka med lämning och hämtning till förskolan och mötesmaraton. Med lite varmare temperaturer ute bestämde jag att ta ut barnen på utflykt igen. Jag har tidigare kollat in Molekylverkstaden i Stenungsund och trott att det är för lite äldre barn. Eftersom inträdet i gratis tänkte jag att det var värt att ändå ta en titt och gå till lekplatsen utanför om det inte passade. 

Visst är Molekylverkstaden för en liten äldre målgrupp, men det fanns ändå aktiviteter som uppskattades av båda barnen. 5-åringen var särskilt fascinerad av att få små gräshoppor att röra på sig när hon lyste ficklampan på dom och 2,5-åringen var stormförtjust i såpbubbelexperimentet. Det blev en väldigt lyckad utflykt med både ute- och innelek.

Barnen i Molekylverkstan i Stenungsund upptagna i ett experiment.

Det har blivit rätt många utflykter i sommar där jag har berättat korta släkthistorier för barnen kopplat till den plats vi besöker. Så gjorde jag även idag. Jag har lärt mig att ett lyckat släktberättande kräver några ingredienser:

• Mat eller dricka så att man sitter still
• En plats med utsikt
• Gärna berätta om yrken som barnen kan relatera till
• Låta barnet inleda på något sätt och sedan fortsätta samtalet
• Se till att barnet har ett mål för dagen – lekplats, badplats, färjetur. Något att hänga upp minnet på.

Idag ville jag berätta om våra förfäder som bodde i Ödsmåls församling norr om Stenungsund. Därför tog vi färjan från Svanesund för att Ödsmåls kyrka skulle vara på vägen. Inför dagens släktberättande hade jag funderat ut lite hur jag skulle berätta. Våra anfäder från Ödsmål var båtsmän och soldater. Dessa anor är bekräftade med DNA-släktforskning. Jag tycker att det är för tidigt att prata om krig och försvar. Därför tog jag en annan vinkling på berättandet.

Med 30 sekunders marginal åkte jag på färjan. På barnens sommarlovsvecka när min man hade dom ensam åkte de till Lysekil och Havets Hus. Den minsta blev glad när hon kände igen sig på färjan och frågade ”Ska vi se på fiskar idag?”. Det tog ett tag innan jag förstod att hon trodde att vi var på Lysekilsfärjan och inte Svanesundsfärjan.

Första stoppet blev alltså Ödsmåls kyrka. Vis av erfarenhet hade jag med mig en dricka. Jag satte båda barnen på en bänk vid kyrkogården och vilade. Efter att de druckit sig otörstiga började jag berätta om Matilda Berndtsdotter (f. 1847 i Ödsmål) för dom. Jag sa att deras gamlamormors gamlafarmor föddes i ett litet hus här i närheten. Att Matilda sedan flyttade till stan (underförstått Göteborg) när hon blev stor. Där träffade hon Per Johan Haglund (f. 1849 i Örebro) och fick massa barn. Per Johan var maskintryckare och jobbade på ett ställe där de gjorde böcker. 

Något som särskilt intresserar framförallt 5-åringen är olika yrken. Det där med att man kan jobba med att trycka böcker förstod hon på sitt sätt: ”Va? Gjorde han böcker?”. Jag bekräftade att så var fallet. Det stör mig att en historia om en kvinna plötsligt blir en historia om en man. Jag måste fundera ut ett sätt att lyfta kvinnorna bättre.

Ödsmåls kyrka lördagen den 19 augusti 2023.

2,5-åringen sa ingenting under historieberättandet, men i bilen på väg till Molekylverkstaden berättade hon för sin syster vad hon ska jobba med. ”När jag blir stor ska jag köra brandbil och jobba. Jag ska spela fotboll när jag blir stor.” Det här är en återkommande fras under sommaren ända sedan vi besökte Sillens dag på Klädesholmen på nationaldagen och hon fick se brandbilen på nära håll som Räddningstjänsten ställde ut. ”Ska du bli polis?” frågade hon sin syster varpå hon fick ett nekande svar. 

Ibland när min yngsta dotter säger att hon vill köra brandbil när hon blir stor säger jag till henne att min farfar var brandman. Det brukar gå okommenterat förbi. En gång när jag bar ner henne för trappan pekade jag på tavlan där min farmor och farfar bröllopsfotografi målats av. Jag sa då att det där är min farfar som var brandman. ”Nej, han är ingen brandman.” fick jag till svar. I 2,5-åringens värld är brandmän alltid klädda som brandmän. Logiskt på sitt vis.

Jag är väldigt nöjd med det koncept som har utformat sig under sommaren. När det är dags för utflykt så har jag läst på min gamla släktforskning och på så sätt fräschat upp minnet. Släktberättandet hålls kort och är inte på något sett centrum för resan. Idag var det Molekylverkstaden och efterföljande bad på Stenungsön. Vi mötte upp min vän på badplatsen Hawaii och på så sätt har vi fått uppleva ytterligare en helt fantastisk badplats i sommar! Något som jag kör förbi tre gånger i veckan, men aldrig ens tänkt tanken på att stanna till vid. 

Lugnt vid badplatsen Hawaii på Stenungsön idag. I bakgrunden hördes Jetskirace som en del av eventet Water Week. Liv och rörelse i Stenungsund idag!

Till en början tänkte jag att släkthistorieutflykterna mest är en sommaraktivitet. Nu när jag börjar hitta något som jag är nöjd med och barnen också uppskattar tänker jag att det är lika bra att köra på även in på hösten. Barnen kommenterar inte mitt släktberättande, men återkommer gärna till utflykterna vi har gjort när de pratar. Med positiva utflyktsminnen hoppas jag också att de ska få ett positivt förhållande till sin släkthistoria i långa loppet. 

Molekylverkstaden fick förresten högsta betyg av 5-åringen. Det förvånade mig, men gjorde mig samtidigt väldigt glad. Det är oerhört behändigt att ha ytterligare ett utflyktsmål inomhus inom rimligt avstånd inför vintern.