Sommarens semesterplanering har börjat ovanligt tidigt i år. Kanske för att vi ska resa tillsammans med min familj för att fira jämna födelsedagar. Kanske för att det har varit en ovanligt lång vinter. Troligast en kombination. Hursomhelst längtar hela familjen till sommaren och vi tillåter oss att drömma lite.
Igår blåste det rejält här på Orust. Det ligger träd lite varstans och värst drabbat var det runtomkring på vår tomt samt min svågers granntomt. Motorsågen kom fram redan igår och idag började jobbet att återställa så gott det går. Fem träd har behövts sågas upp. Det är med blandade känslor då några träd ändå skulle ner, men en fin tall tyckte jag var synd. Hursomhelst var det läge för mig att ta barnen och åka iväg så att min man och svåger kunde ta hand om eländet utan att vi kommer i vägen. Mot Göteborg!
På vägen ner till Göteborg gjorde jag som jag brukar. För landmärken på sträckan berättar jag för barnen att ”Nu är vi i Varekil.” och ”Nu är vi i Myggenäs.”. Tjörnbron är höjdpunkten på sträckan likaså Bohus fästning. Jag blev lite överrumplad av 5,5-åringens fråga på vägen: ”Men mamma, varför säger du alltid vad allting heter?”. Jag var tvungen att fundera en stund innan jag svarade henne att jag vill att hon ska veta det. Att det blir roligare vara på platser och att känna sig hemma om man vet vad de heter. Jag frågade henne om hon ville att jag skulle göra så eller inte. Glädjande nog svarade hon att hon tycker det är bra. Sedan gick vi över att längta till sommaren och spana efter nya badplatser att besöka.
Först skulle vi besöka barnens farmor. Jag tog vägen om våra gamla kvarter i Munkebäck. Då hände något överraskande! Storasyster började berätta på samma sätt som jag brukar göra för lillasyster:
”Här bodde vi innan du föddes. Här på ICA handlade vi ibland. Här på torget ligger grönsakshandeln där mamma handlar blommor. Och affären. Titta där, där bodde vi! Och där döptes jag, men inte du. Där bodde farbror och där på biblioteket var jag en gång med farmor. Här bor farmor!”
Några detaljer, som att lillasyster faktiskt också bott där och att jag främst köpte grönsaker i grönsakshandeln, skulle kunna rättats men jag höll tyst – väldigt nöjd med att repetition lönar sig. Min man hade i veckan dessutom hört lillasyster berätta för storasyster att ”den gungstolen har mammas farfar gjort”. Det släkthistoriska berättandet har tagits till ny nivå här hemma.
Barnens önskelista för sommaren
Under bilfärden tillät vi oss att drömma lite om sommaren. Vad var roligt förra sommaren och vad vill vi göra igen? Finns det något annat vi vill göra. 5,5-åringen vill göra en massa utflykter. Den hon ville göra igen var den till Stenungsund och badstranden Hawaii. Det satte jag upp på den mentala att göra listan. Hon vill också åka till Brattön. Jag har några gånger berättat att hennes farmor var där om somrarna när hon var ung. Hennes pappa Stig Johansson arbetade på SKF och kunde hyra stuga på ön via deras personalförening.
Yngsta dottern har en fantasi om att vi ska flytta vårt gula hus till Bohus fästning och bo där. Detta har återkommit så många gånger nu att jag börjar tro att hon verkligen går. Jag har börjat styra in det på att vi kan sova över på Carlstens fästning istället. Vi har till och med tittat på deras reklamfilm tillsammans över Carlstens Soldathotell, men hon verkar inte helt såld. Det är ju inte Bohus fästning. Jag tänker att det är så jag får lösa det i alla fall om inte frågan lägger sig. Förutom detta vill hon äta blåbär och jordgubbar med grädde samt besöka Potatisstaden precis som Greta Gris.
Den tredje saken som kom upp var att de vill åka tåg. Det har de aldrig gjort och de har någon romantiskt föreställning vad det innebär. En plan har börjat utformas om att tågresan kan gå till Skåne. Jag ska nämligen på konferens i början av sommaren, så jag tänker att jag kan åka i förväg med bilen och familjen komma efter med tåget när jag jobbat klart. Det finns rätt många frågetecken att räta ut i den grundplanen, men det är inte omöjligt.
Jag har en egen önskelista på semesteraktiviteter med varierad grad av trolighet att kunna genomföra:
- Besöka trakterna kring Nora för att gå i morfars mammas släkts fotspår.
- Besöka Munkedal och in en bit i Dalsland för att se trakterna som jag upptäckte i somras att min mormor härstammar från.
- Besöka trakten kring Kinna för att se trakterna min mormor och farfar härstammar från
Framförallt önskar jag mig en fin sommar hemma på Orust. På tal om Orust fick jag mig ett gott skratt på hemvägen. 5,5-åringen har övat upp sin läshastighet och kan läsa vägskyltar nu. På Skåpesundsbron läste hon ”Orust Kommun” på en skylt. Då berättar hon för mig att det står ”Orust Kommun” på alla hennes fröknars kläder + en massa andra saker i förskolan. Hon tyckte det var konstigt att det också stod Orust Kommun på en skylt som inte hade med förskolan att göra. ”Vad betyder kommun?” undrade hon och jag försökte förklara så gott jag kunde. Hon utmanar mig med alla frågor, men jag tycker om det. Jag tror hon har koll på vilka platser som vi brukar vara på som tillhör Orust och inte.
Nästa skratt kom vid Vräland, men det var av det mer frustrerade slaget. 5,5-åringen har svårt att acceptera att begreppet ”land” kan vara andra geografiska platser än en nation. Jag hade hoppats att vi hade rett ut det hela i alla Värmlands-diskussioner vi haft, men nu tog den en ny tappning med Vräland.
