Blogg

Nissebrev: Baka Mjölkeknôtt

Väldigt nöjd med mig själv kom jag igång med det stora Mjölkeknôttsbaket redan kl. 09:15. Det blev en sväng till affären igår efter jobbet för att säkra upp med mjöl och jäst. Jag glömde dubbelkolla om det viktiga hjorthornssaltet fanns hemma, men som tur var hittade jag det i kryddlådan. Förra året orkade jag inte baka, så det gjorde mig glad att se att krafterna är tillbaka. Att baka Mjölkeknôtt är ansträngande så till vida att baket tar ungefär fyra timmar att genomföra. Här hittar du receptet.

Efter att ha läst dagens Nissebrev trodde jag båda barnen var pepp på bak. Det visade sig att 5-åringen fastnade i en lek och inte alls ville hjälpa till. Snart 3-åringen var däremot så mycket hjälpreda en 3-åring kan vara. Hon hade förvånansvärt stort tålamod.

Så snart jag lyckats få ihop degen till jäsning gick jag för att titta vad 5-åringen höll på med. Hon hade lyckats ställa till med ringdans runt ”granen” och slå in paket till gosedjuren. Paketen hade fint skrivna lappar. Det är inte länge sedan hon lärde sig läsa och skriva och det är så roligt att se hur hon får till det utan min hjälp.

När det var dags att baka ut degen fick jag hjälp av båda barnen.

Återigen var det den yngsta som hade mest tålamod. Hon fick använda den stora brödkaveln. Jag förklarade att den tillhört min farmor. Favoritmomentet var nog ändå att nagga kakorna. Farmors nagg används till detta moment.

Lagom till lunch var första brödkakan klar. Det fick toppbetyg av barnen! Jag måste säga att jag tycker det blev väldigt gott också.

Vi passade på att åka till julmarknaden på Morlanda Handelsträdgård här på Orust. När vi kom tillbaka luktade det fortfarande helt ljuvligt. 3-åringen sa att hon ville baka brödet igen för att hon tyckte det var så roligt.

När vi satt ner och pratade om släkthistorien under tiden vi åt visade det sig att 5-åringen hängt upp sig på en detalj. Jag hade skrivit ”Frys också in några brödbitar till mig som jag kan få på min födelsedag.”. Det var ordet ”bitar” som hon hakat upp sig på. Hon tyckte släkt-Nissen skulle få små bitar, som smulor, så att brödet räckte till oss också. Som släkthistorisk aktivitet måste jag säga att det blev ett väldigt gott resultat. Det känns bra att en ny generation Höglund får lära sig det gamla släktreceptet och uppskatta det.