Blogg

En dag om släktforskning och hembygd

Lördagen den 23 september var det dags för något så ovanligt som en utflykt på egen hand för att lära mig mer om DNA-släktforskning. Jag hade sedan en tid tillbaka lagt in eventet En dag om släktforskning och hembygd i min kalender som ägde rum på Bohusläns Museum igår. I somras gjorde jag en utflykt dit med barnen till utställningen ”Hej Havet!”. Lekdelen var en succé, men jag bestämde mig för att se resten av museet på egen hand. Nu var det alltså dags!

Att gå på museet var egentligen bara en bonus. Det som verkligen lockade var föreläsningen DNA – för släktforskare med Peter Sjölund. Förra hösten var jag på en annan föreläsning med honom och jag tyckte det gav hjälp att strukturera upp arbetet framåt. Sedan dess har jag DNA-forskat massor och nya frågeställningar har dykt upp längs vägen.

Innan föreläsningen hann jag gå runt till de andra utställarna. Jag presenterade mig hos Orust Släktforskare som relativt ny medlem. Det blev en del böcker inhandlade:

• Mölndal: Lantbruks- och trädgårdsstad under omvandling
• Göteborg – 400 år genom kartor
• Jöns Gullbrandsson i Värmland – Bondekrönika från Orust och Tjörn
• Alla är vi Valloner – Om sanna & osanna släkthistorier i Sverige av Peter Sjölund

Den senare boken lyckades jag få signera av Peter Sjölund själv – något som min man och svåger hade mycket roligt åt. De tycker att jag behandlar honom som en rockstjärna. Oavsett så passade jag på att tacka för att jag fått tillbaka kärleken till släktforskning efter hans sommarprat 2021.

Föreläsning DNA – för släktforskare med Peter Sjölund

Föreläsningssalen i Bohusläns Museum hade ett mycket vackert konstverk längs med ena väggen. Det var ett stort textilkonstverk i blått som förde tankarna till havet och himlen. Salen var nästintill fullsatt och om jag inte såg helt fel var jag ensam i salen under 40 år.

Föreläsningen riktade sig till DNA-släktforskare och den inledande delen handlade om haplogrupper. Pappa har mtDNA H1c4b och mamma U5b2a1a1d. Morfar har mtDNA T2a1a2. Pappa har YDNA R-M198 och morfar R-M269. Peter Sjölund pratade både om haplogrupp R, H och U.

I jobbsammanhang har jag sällan svårigheter att ta plats genom att presentera, ställa frågor och driva en diskussion framåt. I släktforskningssammanhang är det som att jag blir en osäker tonåring igen. Jag har sådan respekt för alla kunniga släktforskare att jag hellre är tyst än pratar. Ändå vet jag innerst inne att jag håller som både släktforskare och DNA-släktforskare. Särskilt det senare då jag har så många fördelar från färdigheter jag övat upp i arbetslivet. Igår fick jag ändå ett tillfälle att ställa den frågan som legat och gnagt hela sommaren, så trots min osäkerhet tog jag mod till mig.

Peter Sjölund hade precis presenterat DNA Painter och vikten av att bygga släktnät. Det var det jag tog med mig från föreläsningen förra året. Jag har systematiskt byggt upp släktnät på mina okända DNA-kusiner i Värmland och upptäckt skogsfinnar och smeder. Eftersom det ligger så långt tillbaka i tiden har tvivlat över sannolikheten att jag själv är skogsfinneättling. Jag har pendlat fram och tillbaka i min övertygelse hela sommaren. Vad är ett tvärgenomsnittligt utfall i den svenska befolkningen i allmänhet och värmländska befolkningen i synnerhet?

Jag kommer inte ordagrant ihåg hur jag ställde frågan, men det var något i stil med:

Jag letar efter min farmors pappas, som föddes 1890 i Värmland, okände far. Jag har byggt rätt stora släktnätverk för att hitta den okände fadern. Där har jag hittat många skogsfinnar. Som exempel kan jag hitta 40 DNA-kusiner kopplat till släkten Suhoinen. Hur stor vikt ska jag lägga vid detta med tanke på att de är just skogsfinnar?

Peter svarade att man kan tänka bort ungefär hälften av antalet centimorgan. Med andra ord är mitt skogsfinska registrerande rätt meningslöst. Det är ju på sitt sätt rätt befriande. Nu har jag fått svar på det jag undrat över och kan rikta in mitt sökande enbart åt klustren. Där fick jag också ett bra tips under föreläsningen att använda antigenen draw.io eller Scapple.

Efter att ha spanat in Scapple har jag bestämt mig för att testa det för framförallt min fasters stora okända Värmlandskluster. Det är ju det jag har försökt åstadkomma med Excel, men Scapple verkar bli mycket mer visuellt attraktivt.

I pausen kom en man fram till mig som visade sig ha skogsfinska rötter och dessutom haft anledning att forska på släkten Suhoinen. Mitt finska uttal hade visat sig vara bedrövligt, men nu ska jag nog få det rätt framöver. Väl hemma mailade jag över den skogsfinska sammanställningen jag har i Excel (det jag har i släktforskningsprogrammet är helt oöverskådligt). Jag fick ett oerhört generöst svar som jag ska granska närmre. Det går också i samma linje som Peter Sjölunds råd att det inte är värt att registrera skogsfinnar framåt.

Det är så roligt att komma i kontakt med duktiga släktforskare som generöst delar med sig av sin forskning, råd och analyser. Min sektion för samarbeten är inte välanvänd, men fyller sitt syfte då och då. Det är just sådana här samtal som ger extra bränsle åt släktforskningen. Jag fick med mig betydligt mer än vad jag hade räknat med under denna släktforskningsdag.

• Instagram

Vill du få notiser om att bloggen är uppdaterad? Följ @genealogygrowth på Instagram.