Blogg

Mitt släktforskningsintresse väcktes redan under tonåren. Som fattig student förlitade jag mig till bibliotekens tretimmarssessioner vid släktforskningshörnan. Jag hade ingen bärbar dator, så en stor del av släktforskningsarbetet handlade om att föra in mina anteckningar i släktforskningsprogrammet. Det var en fröjd att se släktträdet växa fram för varje tretimmarssession. Efter tre år hade jag forskat så långt bakåt i tiden som jag ansåg mig kunna komma. Jag har på senare tid kunnat komma lite längre, men på det stora hela hade jag bilden klar för mig.

Ganska tidigt insåg jag att släktträdsformatet inte är särskilt tilltalande för den oinvigde. Det fungerar som en översiktskarta över var en person kommer ifrån geografiskt, men den vanligaste kommentaren jag har fått kring min släktforskning är ”det är bara en massa namn”. Det finns ju en sanning i det om man bara tittar på släktträdet.

Under många år funderade jag på hur man kan göra släktforskningen mer tillgänglig för släkten. Jag testade olika utskriftsformat från släktforskningsprogrammet, men det gjorde ingen större skillnad. Drygt tio år efter mina första stapplande släktforskarsteg bestämde jag mig – jag ska skriva en bok om släkten. Det viktigaste av allt var att boken skulle bli läst av mina släktningar. Därför var det viktigt att den var så intressant och tilltalande som möjligt. Jag hade en vision som såg ut på ett ungefär:

• Snygg bok i form och färg
• Bilder och text som samspelar
• Blandning mellan nutid och historia
• Fokus på ämnen som kan binda samman båda sidor av släkten
• Fokus på ämnen som kan länka samman dåtid och nutid
• Personliga berättelser av levande släktningar
• Så detaljerade och målande beskrivningar som möjligt av avlidna släktningar
• Ögonblicksberättelser för att dokumentera viktiga händelser

Jag hade några viktiga inspirationskällor som jag hade med mig under arbetets gång. En var ”Hundra svenska år” producerad av Olle Häger. Det är en serie om 1900-talets historia indelad i åtta olika ämnen som tar med tittaren genom seklet. Jag valde ut ämnena svensk inrikespolitik, arbete, mode, barn, teknik, fritid och Sveriges utrikespolitik och kopplade den egna släkthistorien till respektive ämne med bild och text. 

En annan viktig bok för förberedelserna för intervjuerna var Skriv ditt liv – Handbok i livsberättande av Jenny Eklund. För att ambitionsanpassa texterna för varje släkting experimenterade jag med olika berättarformat. Någon som inte ville bli intervjuad gjorde istället en tidslinje med en bild representerad per levnadsår medan en annan gjorde ett ”Hemma hos”-reportage. Jag hade dessutom väldig tur att lyckat tajma min kusins första skoldag med en intervju. Det blev ett lyckat ögonblicksreportage i en av en sjuårings största dagar i livet.

Min första släktbok ”Härkomst – En släktbiografisk skiss” blev färdig 2015. Jag bjöd släkten på releaseparty i samband med advent och alla fick en varsin bok i tidig julklapp.

Andra boken ”Jag ska säga dig – Stig och Svanhild Johansson berättar” hade ett helt annat upplägg och var klar 2017. Jag inspirerades av Olle Häger och Hans Villius bok ”Svart på Vitt” där en bild presenterades tillsammans med en historia. Jag tillämpade konceptet ”Ett uppslag: En bild, en text” vilket blev väldigt bra om jag får säga det själv.

Att skapa tillsammans är roligt, men samtidigt krävande. Jag hade skyhöga ambitioner med släktboken – mycket eftersom jag såg det som ett livsverk och ett fint sätt att avsluta min släktforskning på. Tänk vad fel jag hade! Det kanske avslutade en era, men DNA-släktforskningen öppnade en annan. Likaså den här bloggen. Nu kan jag kombinera mina intressen precis lagom – det bästa av två världar. 

Efter att ha publicerat ett instagraminlägg om att jag har börjat med DNA-släktforskning insåg jag att det är många i min bekantskapskrets som är nyfikna på släktforskning. Vi är många som är mitt uppe i småbarnsåren och då är sällan långa forskningssessioner vid datorn möjliga. Min ambition är att inspirera till att göra det man kan. Helt enkelt både sänka tröskeln till själva släktforskandet. Ett sätt att göra det, tror jag, är att göra presentationsformen mer attraktiv och lättillgänglig. Att involvera barnen i den mån det går tror jag också på. Därför börjar jag nu bygga upp en ny sektion på hemsidan – Berätta släkthistoria.