Släkthistoria och släktforskning ska vara roligt! Behövs det verkligen mål? Nej, det måste man såklart inte. Däremot kan det hjälpa en att hålla fokus på det man verkligen vill ha reda på. Det är lätt att snöa in på ett spår och långt senare inse att man är ur kurs.

Jag är väldigt kluven till att sätta släktforskningsmål. Det är dock några tillfällen genom åren som jag gjort det:

1. Forska fram så många anor och livsinformation som möjligt åt alla anfäders familjer.
2. Skriva min egen släktbok Härkomst – En släktbiografisk skiss
3. Skriva min mans släktbok Jag ska säga dig…
4. Lära mig DNA-släktforska
5. Hitta Karl Gunnar Karlssons (f. 1890 i Segerstad) okände far

I mina ungdomsår satsade jag på diskuskastning och ville verkligen nå den absoluta världseliten. Det blev inget med det, men jag lärde mig mycket om målsättning och att sträva efter resultat. Jag har aldrig backat för hårt arbete om jag tror att det ger bra resultat. Detta är något jag också haft stor nytta av i arbetslivet. 

SMART

Den målsättningsmodell som jag gillar bäst är SMART. Det är en förkortning för att målet ska vara:

S – Specifikt (Specific): Målet bör vara tydligt och specifikt formulerat. Det innebär att det ska vara klart vad du försöker uppnå och vad som krävs för att nå dit.

M – Mätbart (Measurable): Målet bör vara mätbart så att du kan utvärdera framstegen och bestämma när du har uppnått det. Det ska finnas något kvantitativt eller observerbart sätt att bedöma framstegen.

A – Accepterat (Achievable): Målet bör vara realistiskt och uppnåeligt. Det bör vara utmanande men ändå inom räckhåll. Det är viktigt att inte sätta mål som är omöjliga att uppnå.

R – Relevant (Relevant): Målet bör vara relevant för din övergripande vision, strategi eller önskade resultat. Det bör ha en meningsfull koppling till dina långsiktiga mål.

T – Tidsbundet (Time-Bound): Målet bör ha en tydlig tidsram eller deadline. Detta hjälper dig att hålla dig motiverad och ansvarig för att uppnå det inom en viss tidsperiod.

Tillfällen då jag tillämpat SMART

Det är endast när jag har skrivit mina två böcker som jag har tillämpat SMART-formuleringen inom släktforskning. Första gången såg målformuleringen ut så här:

Jag ska skriva en bok om min släkt som även de som inte är intresserade av släktforskning är intresserade av. Det ska vara en lättläst bok av typen ”coffee table book” som är snygg att bläddra i och som man inte behöver läsa från pärm till pärm. Jag ska kunna ge boken till alla släktingar i julklapp julen 2015 (14 månader bort).

Andra gången hade jag lärt mig massor om att skriva en bok. Det påverkade också min problemformulering:

Jag ska dokumentera min mans mormor och morfars berättelser. Boken ska vara snygg att ha i bokhyllan och ha ett enkelt koncept – en berättelse och en bild. Jag ska ta tillvara på de vackra bilder som finns att tillgå och använda konceptet som tillämpas i boken Svart på Vitt. Jag ska ha boken klar innan mitt bröllop i maj 2017 (9 månader bort).

Tidsbundet mål i en hobby 

Att sätta en tidsram ska verkligen inte underskattas att få något gjort. Hade jag inte haft ett datum som inte gick att flytta på när jag skrev böckerna tror jag inte de hade blivit lika bra. Däremot satte jag aldrig en tidsram för när jag skulle ha forskat färdigt alla mina anor bakåt i tiden. Det var något jag gjorde rent på upptäckarlust.

För mig är det en stor sak att ett fritidsintresse ska vara lustfyllt. Jag låter till stor del nyfikenhet driva mitt släktforskande nuförtiden. När jag skulle lära mig DNA-släktforska satte jag därför ett helt annat tidsmål för mig själv:

Jag vill med DNA-släktforskning hitta Karl Gunnar Karlssons okände far. Eftersom jag inte kan DNA-släktforska måste jag lära mig det. Under ett års tid ska jag inte leta efter den okände fadern utan istället identifiera så många DNA-kusiner som möjligt för att lägga grunden. Efter ett år ska jag börja leta på allvar.

För att lära sig DNA-släktforska var det ett mycket effektivt mål jag satte. Fast jag lyckades inte hålla tidsmålet fullt ut. Mitt DNA-resultat kom i september 2021 och i juli året därpå började jag rikta in mitt DNA-släktforskande helt och hållet på att hitta den okände fadern. Kanske det hade gett ännu mer effekt att vänta ett tag till, men jag kände mig redo.

Upptäckarlust och struktur

Det pågår ständigt en inre konflikt i mig. Å ena sidan älskar jag ordning och reda med god struktur på det jag gör. Å andra sidan gillar jag att utforska och upptäcka nya saker. Inom släktforskningen är det lätta att det ena får stå tillbaka efter det andra. Därför tillämpar jag inte tidsbundna mål i min släktforskning längre. 

Om jag exempelvis skulle sätta målet ”Jag ska hitta Karl Gunnar Karlssons okände far innan nyår 2024” tror jag inte det skulle hjälpa mig. Kanske mest för att det inte är uppnåeligt med dagens förutsättningar. Jag har massor att DNA-släktforska på för att driva forskningen framåt, men jag har inte tillräckligt höga träffar med DNA-kusiner för att säga att det verkligen är så. Jag kan alltså med dagens förutsättningar lägga grunden för att en dag hitta honom, men inte komma hela vägen i mål. Än. 

Med åren har jag lärt mig att låta upptäckarlusten och strukturen växeldra. Jag försöker nyttja mitt humör och inspirationsnivå för att göra det som är mest gångbart i stunden. Då fungerar det oerhört bra att ha ett övergripande mål att sträva mot. Då vet jag att alla de aktiviteter som jag gör ändå leder framåt i slutändan. Ett bra exempel på detta är hur jag upptäckte klustret med skogsfinnar i somras. Det lyckades jag göra genom en kombination av upptäckarlust och struktur. 

Det hela börjar med en problemformulering:

Hur hänger min fasters största kluster ihop?

Jag hade genererat en autoklustergruppering hos MyHeritage och upptäckt ett tidigare okänt stort första kluster. Några hade publicerade släktträd och andra inte. Jag tog mig an uppgiften på följande sätt:

• Registrera de släktträd som var publicerade. Upptäckt: Två av DNA-kusinerna hade gemensamma anfäder i Sunne.
• Forska på de två DNA-kusinernas andra DNA-kusiner (utanför klustret). Upptäckt: Skogsfinnar i Sunne och Torsby.
• Forska fram släktträd på de som inte hade några publicerade. Upptäckt: Massor av skogsfinnar i Sunne och Torsby.
• Söka på de skogsfinnenamn i min pappas och fasters DNA-träfflista. Upptäckt: Ungefär 300 DNA-kusiner har dessa skogsfinska namn publicerade i sina släktträd.
• Dokumentera vilka DNA-kusiner som har vilka skogsfinska anpar. Börja föra in alla DNA-kusinerna i mitt släktträd. Upptäckt: Flera av skogsfinnarna har gift sig med smedsläkter.
• Söka på hittade smedsnamn i min pappas och fasters DNA-träfflista. Upptäckt: Ungefär 60 DNA-kusiner varav några går att känna igen från skogsfinneregistreringen. 
• Titta närmre på de DNA-kusiner som har både skogsfinnar och smeder i släkten. Upptäckt: Kusinbarnskarl – En man som bodde i Ed, väster om Grums vid tiden då Maria Lovisa Jonasdotter arbetade i Segerstad, söder om Grums.
• Registrera Kusinbarns-Karls släktträd. Upptäckt: Skogsfinnesläkt (med massor av gemensamma DNA-kusiner) och Smedsläkt (med flera gemensamma DNA-kusiner). 
• Söka fler DNA-kusiner med smedsläktsnamn. Upptäckt: Fler DNA-kusiner och nya anpar.

Till dags datum har jag hittat DNA-kusiner med nio gemensamma anpar till Kusinbarns-Karl. Dessa DNA-kusiner delar tillräckligt mycket DNA för att han kan vara Karl Gunnar Karlssons okände far, men det behöver inte vara så. Jag vill ha en hög DNA-träff med en av hans ättlingar för att jag ska känna mig mer säker.

Ett strukturerat arbetssätt lägger grunden för att fritt kunna utforska. När inget mer än strukturen kvarstår tycker jag att det böjar bli tråkigt. Jag har försökt utmana mig att stanna i registreringsarbetet eftersom jag vet att det kommer koppla fler DNA-kusiner till kusinbarns-Karl, men det är helt enkelt för tråkigt att bara hålla på med det. Därför varvar jag med andra saker – skriva blogginlägg till exempel. 

Problemformulering

En bra problemformulering är tydlig, specifik och innehåller de viktiga aspekter som man vill utforska eller lösa. Med en problemformulering riktar du alltså in din släktforskning på en ett avgränsat område. Som nybörjare kanske man tänker så här:

Jag är intresserad av att utforska min släkts historia och kartlägga mina förfäders bakgrund. Målet är att skapa ett detaljerat släktträd som sträcker sig tillbaka så långt som möjligt och att förstå de historiska och kulturella sammanhang som påverkade mina förfäder.

För min del tycker jag att det är mycket mer inspirerande med en problemformulering än målsättning. Ovan problemformulering kan med SMART-metoden se ut så här:

Specifikation: Definiera vilka specifika släktingar eller grenar av din släkt du vill utforska. Till exempel kan du fokusera på din mammas eller pappas sida, eller du kan välja en specifik förfader att börja med.

Mätbarhet: Ange hur du kommer att mäta framgången i din forskning. Nöjer du dig med ett visst antal generationer? Vill du forska på allt som går?

Accepterat: Säkerställ att ditt mål är realistiskt med tanke på de förutsättningar du har. Att försöka spåra din släkts historia tusen år tillbaka är inte rimligt.

Relevans: Koppla din forskning till de historiska händelser eller kulturella aspekter som är relevanta för dina förfäders liv. Detta hjälper dig att förstå den större kontexten som påverkade dem.

Tidsbegränsning: Ange en tidsram för din forskning. Till exempel kan du sätta en deadline för att avsluta släktträdet till en viss generation eller en viss tidpunkt.

Min erfarenhet är, precis som med allt annat, att man blir bättre på det ju mer man övar. För den som är intresserad av metod rekommenderar jag varmt boken Mikrohistoria. Den ger många handfasta tips på metoder man kan tillämpa i sin forskning. 

Problemformuleringsparkeringen

Ibland kommer man inte i mål med det man vill ha reda på. Jag vill verkligen veta hur min kompis Maria och jag delar 30,7 cM. Var går våra anor ihop? Efter att ha lagt rätt mycket tid på att leta har jag nu ställt frågan på en problemformuleringsparkering. Det betyder inte att jag har gett upp, men frågan behöver mogna lite innan jag tar tag i ett nytt försök. Inget fel med det tänker jag. Under mitt idrottande levde jag efter mottot ”Winners never quit. Quitters never win.” Efter att ha lyssnat på Magdalena Bibik och Per Frykmans podcast FrykmanBibik har jag bytt ut det till ”Winners quit at the right time”. 

Vad är du nyfiken på?

Kanske blev det här ett alldeles för akademiskt förhållningssätt till din egen släkthistoria? Strunta då i allt jag skrivit. Greppa pennan och lista allt du kan komma på vad du är nyfiken på om din egen släkthistoria!