Nissebrev första advent

Idag är det första advent och jag tänkte det var dags att hon kunde få tända sitt första ljus. Efter att ha läst dagens Nissebrev förstod jag att det var för tidigt. Hon var inte alls intresserad av att tända ljuset.
Min farfar var brandman, så det släkthistoriska berättandet kretsade kring brandsäkerhet. Vi började med att leta upp brandsläckaren, brandvarnaren och brandfilten. 5-åringen tyckte det var läskigt att tänka på brand och eld. Efter att ha pratat om hur man ropar om det börjar brinna och hur brandfilten funkar ville hon absolut inte tända ljuset. Vi fick hjälpas åt.

Barnen har fått en bok från sin mormor och morfar att läsa en dag varje dag till jul. Det är adventsboken ”Tomtarnas tävling” av Johanna Thydell & Lisa Moroni. När vi satte oss ner att läsa kapitel 3 fick 5-åringen syn på dammsugaren. Jag hade ambitionen att dammsuga hela huset igår, men kom bara till övervåningen innan något annat kom i vägen. Jag hade lämnat dammsugaren i hallen med sladden i uttaget gjorde henne märkbart stressad.
5-åringen ville att jag genast skulle ta ur sladden. Hon har ett favoritprogram på SVT Play som heter ”Karsten och Petra”. Det handlar om två danska 5-åringar och deras vänskap. I ett avsnitt hade de tydligen blivit varnade för att dammsugaren kan börja brinna om man inte tar ut kontakten. Jag har inte sett detta avsnitt själv, men 5-åringen hade tydligt tagit intryck. Det hela ledde till en diskussion om att det är bra att dra ut sladdar till maskiner som man inte använder, men att sådant som används ofta, som lampor, sitter i kontakten hela tiden.
Jag märker att 5-åringen bär på samma rädslor som jag själv gjorde i samma ålder. Min rädsla handlade om att kaffebryggaren skulle börja brinna. På ett släktkalas överförde jag min gamla mormor, farmor och farmors syster prata om att de läst i tidningen att en kaffebryggare hade börjat brinna när den var inkopplad över natten. Sedan den dagen började jag dricka kaffe. Jag hade räknat ut att om kaffet i kaffebryggaren var slut kunde man stänga av den och dra ut sladden. Mina föräldrar noterade mitt plötsliga intresse för kaffe, men hade själv inte hört berättelsen på släktkalaset och gjorde inte kopplingen. Jag har ingen aning om hur lång tid det tog innan jag berättade hur det låg till.
Men det här berättade jag inte för 5-åringen. Inte heller om hur min farfar räddade en man som hade gått genom isen. Som tack för att farfar räddat mannens liv fick han gjuta en av sina träfigurer till brons. Det här är en historia som följt med mig genom min uppväxt. 5-åringen vill väldigt gärna testa att åka skridskor för första gången. Det ville hon redan förra vintern och nu har jag sett till att köpa ett par begagnade skridskor på loppis. Hon vill inte åka på ett ställe med vatten under isen. Av någon anledning har hon blivit rädd för att gå genom isen. Jag har lovat att vi ska åka till en ishall, men såg samtidigt på ett Instagraminlägg från Sundby Säteri att Karpdammen är frusen och redo för skridskoåkning. Kanske kan jag locka med en fika efteråt att ta Karpdammen istället?
Pingback: Nissebrev: Första advent - Caroline Fransson