Kom igång att börja dokumentera din släkthistoria
När jag började intressera mig för släktforskning och släkthistoria tog jag en lite ovanlig väg. Jag började direkt med kyrkböckerna. På tidigt 00-tal var det nytt med en släktforskningshörna vid varje bibliotek. Efter att ha läst om det i lokaltidningen var jag nyfiken på vad som faktiskt står i de där kyrkoböckerna. Kunde jag hitta min släkthistoria i gamla dokument? Det verkade väldigt spännande.
Jag hade otrolig tur den första gången jag satte mig vid bibliotekets släktforskningsdator. På måfå sökte jag efter min farfars släkt i Fässbergs församling och hittade hans familj på fem minuter. Med det var jag helt fast i släktforskning. Oj, vad enkelt! Och roligt. Ganska så snart förstod jag att det finns utmaningar att stöta på. Både bland arkiven, men också att hitta information hemma. För mig tog det ett tag att komma dit man bör börja – hemma. Vilken släkthistoria har du att tillgå bland dokument och bland dina släktingars minnen?
Steg 1: Leta fram din släkthistoria hemma
Alla kan inte ha så tur första gången vid en församlingsbok helt på måfå som jag hade. Ju mer du vet desto enklare är det att komma igång. Du behöver en första ingång till kyrkoböckerna. Att börja skriva ner vad man vet är en god början. Nyckeln är årtal och församlingar. Vilka födelsedatum kan du hitta? Sådant är relativt enkelt att komma ihåg eller hitta noteringar om. Börja dokumentera det. Skriv samtidigt ner dina minnen, även om de kan upplevas som otydliga. Även om de kanske inte hjälper dig i släktforskningen så kan de hjälpa dig att bygga din släkthistoria med tiden.
Församling kan vara svårare att veta. Vet du vilken församling du är född i? Ta en titt i ditt pass. Att hitta en första församling är viktigt för att börja leta efter din släkthistoria i kyrkoarkiven på rätt ställe. Om det är svårt att hitta församlingar börja anteckna de geografiska platser du kan hitta kopplat till din släkthistoria. Det bör du göra oavsett om du hittar församlingar eller inte.
Ibland kan gamla dokument vara hjälpsamma. I mitt eget lilla släktarkiv hittar jag allt från gamla fackföreningsmedlemsböcker till brev och biblar som kan avslöja datum och församlingar. Om du inte själv har ett liknande litet släktarkiv – finns det någon släkting som du kan besöka och ta en titt? Då kanske du samtidigt kan passa på att ta ett andra steg.
Steg 2: Våga fråga
Det som har krävts mest mod för mig i mitt släktforskande är att våga fråga. När jag började släktforska var jag rätt blyg och tyckte det var jättejobbigt att ställa frågor. Nyfikenhet saknades inte, men det var en jättetröskel att ta sig över. Det hjälpte heller inte att när jag väl frågade att jag fick väldigt knapphändiga svar, särskilt av min farmor. Hon var en kvinna med hög integritet. Det kunde jag inte sätta ord på under den tiden, men nu i efterhand förstår jag att det var en sak som begränsade mig.
Det var många gånger jag frågade farmor om en uppgift och hon svarade att hon inte mindes. Sedan gick jag till arkiven och letade upp svaret och redovisade det för henne. Då fick jag ofta svaret: ”Men det vet jag redan!”. Oerhört frustrerande och jag visste inte vad jag skulle tro. Det fanns ingen ovilja till att jag släktforskade, men minnet behövde hjälp på traven. Det var lätt att minnas om jag nämnde ett namn, plats eller årtal. Det var däremot svårt, ibland omöjligt, att bara minnas fritt från minnet.
Jag har mött en liknande situation i jakten på min mans släkthistoria. Det var när jag intervjuade hans morfar inför släktboken Jag ska säga dig… som jag var på jakt efter släkthistoria från hans liv. Han var en otrolig berättare, men gammal. Minnet kom i omgångar vilket gav ”hoppiga” intervjuer med osammanhängande svar. Jag intervjuade honom i många omgångar och lyckades på så sätt bygga ihop berättelserna. Hade jag lösa trådar kunde jag plocka upp dom vid ett senare tillfälle. Bilder var ett fantastiskt hjälpmedel för att hjälpa minnet för honom. Jag spelade inte in våra intervjuer, men var oerhört flitig med anteckningarna. Intervjuandet var verkligen ett hantverk inför den boken. Vad jag vill säga är att det lönar sig att intervjua dina släktingar mer än en gång. Det kommer mer detaljer ju mer ni pratar.
En av alla dessa berättelser som kom fram under intervjutillfällena var den om skatten i Fjällbobergen. Det är en av mina favoritberättelser som jag är så glad att jag fått höra och nu föra vidare till mina barn.
Steg 3: Ta steget att börja söka fakta
När du har några uppgifter nedskrivna så tycker jag att du ska börja våga söka fakta. Man lär sig medan man gör och nyfikenheten kommer att hjälpa dig. Att skaffa konto på Riksarkivet för att komma åt kyrkoböcker gratis och det gör det mycket lätt att komma igång. Börja undersöka om du kommer någonstans med de uppgifter du har. Det roliga med släktforskning är att det krävs väldigt få uppgifter för att börja komma igång. Ju mer du har desto enklare blir det, men få uppgifter är inget hinder att komma igång. Ganska snart behöver man en tanke kring var man vill lägga sitt släktforskningsfokus. Det är också bra att veta att det kan vara svårare att sluta än att börja…
