Blogg

Det är endast en månad sedan som hela familjen var på Liseberg. På min arbetsplats finns en ”sociala klubben” som ibland ordnar aktiviteter till rabatterat pris. Det är sällan jag är med på dessa tillställningar, men denna gång handlade det om biljetter och åkband till Liseberg. Efter att ha velat lite fram och tillbaka landade jag i att endast ta med mig 5-åringen. Senast vi var på Liseberg var det massor med folk och hon hann inte åka så mycket som hon ville. Det hela hjälptes inte av att 2,5-åringen kroknar på köande snabbare. Så det fick helt enkelt bli ett återbesök med fullt fokus på att åka sådant om 5-åringen vill göra.

Senast vi var här använde jag Lisebergshjulet som utgångspunkt för det släkthistoriska berättandet. Det sägs att repetition är kunskapens moder så jag var inte främmande för att återupprepa samma berättelse. På frågan om hon ville åka Lisebergshjulet igen fick jag svaret att hon hellre ville göra andra saker. Med tanken på det blåsiga vädret idag vet jag inte ens om det gick, så det var lika bra det.

I somras stannade vi i Ödsmål för en släkthistorisk berättelse innan vi åkte till Stenungsund. Den gången var inte så genomtänkt eftersom berättelsen som skulle handla om Mathilda Berndtsdotter (f. 1847 i Ödsmål) snabbt blev en berättelse om hennes man Per Johan Haglund (f. 1849 i Örebro) som var boktryckeriarbetare. Jag försöker hitta olika sätt att låta kvinnorna var centrala i sina egna berättelser. Vid det släkthistoriska berättandet vid förra Lisebergsbesöket var Karl August Johansson (f. 1875 i Örgryte) i fokus. Det finns mycket att berätta om hans fru Sofia Johansson (f. 1873 i Örgryte) också, så därför planerade jag att prata om henne när tillfälle gavs.

Att det finns så mycket att berätta om Sofia Johansson har jag framförallt tre personer att tacka – min gamlamormor Daga Haglund (f. 1911 i Örgryte), min mormor och min pappa. Min gamlamormor blev gammal och berättade ibland om sin barndom. Den viktigaste källan för mina berättelser är en intervju som min pappa gjorde för ett skolarbete någon gång på 1990-talet. Han spelade in intervjun på ett kassettband och på de 45 minuter som samtalet bandades (det var så lång en sida på kassetten var) dokumenterades en guldgruva av information. Tyvärr glömde pappa att byta sida på kassetten när 45 minuter hade gått, så slutet på samtalet vet jag inget om.

Hela sommaren har jag experimenterat med olika sätt att fånga barnens uppmärksamhet i det släkthistoriska berättandet. Just nu testar jag STARK-ramverket för att öka chansen till lyssnande. Frågan om tajming är särskilt viktigt. Jag har märkt att det bästa lyssnandet sker när jag delar upp berättandet i två delar – innan vi åker och sedan när vi är där. Så gjorde jag även idag.

När vi vaknade och inte hade särskilt bråttom att gå upp började vi prata om Sofia Johansson och hur hon eldade i spisen hemma. ”Grillade hon korv så som vi gör ibland?” var första frågan. Jag berättade att Sofia eldade så att det skulle bli varmt eftersom de inte hade element eller värmepump. Andra frågan var därför om de hade lampor i taket. Nog lyssnar hon aktivt alltid även om frågorna blir helt andra än vad jag kanske tänker mig.

Berättandet fortsatte sedan i bilen. Inför dagens Lisebergsbesök valde jag att komma söderifrån för att ha en chans att peka ut var Hugodal låg – platsen där min gamlamormor föddes och hennes mamma Sofia Johansson levde större delen av sitt liv.

Sofia Johansson

Som fru till Karl August och mor till sex barn hade Sofia fullt upp om dagarna. Det var hon som startade igång dagen för familjen genom att tända eld i spisarna för att värma upp de två rummen. För att det skulle hinna bli varmt gick hon upp en timma före alla andra vaknade. Elden tändes med tidningar och ved som förvarades bredvid spisen tillsammans med tändstickor och tändved. Karl August köpte veden och sågade till den på sågbocken som förvarades i källaren. Efter sågningen skulle veden huggas i lagom vedklabbar. Ibland köpte de också koks som lades över elden för att det skulle brinna längre. Det kunde bli riktigt varmt i lägenheten när de eldade på. Sofia eldade både i vardagsrummets kakelugn och spisen i köket. Den yngsta dottern Daga minns mamma Sofias eldande med värme;

“Då brann det mycket längre, vet du. Det blev alldeles illrött – spislocket. Javisst, det var så härligt att komma dit! När vi blev gifta sedan och vi skulle dit och dricka kaffe, vet du. Det stod där på spisen. Det var underbart!”

Daga Haglund om koks hemma hos mamma Sofia

Lägenheten var en etta som låg på andra våningen i huset som kallades Hugodal 5. Det var ett typiskt hus för området där det låg flera flerfamiljshus i trä med två våningar. Längs med Mölndalsån i Krokslätt fanns det många fabriker och arbetarna bodde med motsvarande standard i liknande hus. Köket var fyrkantigt och hade rinnande vatten vid ett handfat av zink. Någon uppvärmning fanns inte så ville man ha varmvatten blev det till att värma det på spisen. Spisen var en stor svart sak som hade både funktionen som element och att laga till mat. Köket hade också ett skafferi med ett fönster som man kunde öppna för att hålla det svalt därinne. Det var svårt att förvara mat för så många personer hemma så det blev daglig handling. På så sätt blev det mer färskt också. Lägenheten hade el indraget som ingick i hyran för 37 kronor i månaden under 1920-talet. 

Familjen Johansson hade inte gott om pengar, men det gick heller ingen riktig nöd på dem. Sofia hade alltid mat på bordet till familjen. De bodde kvar i sin etta även när barnen blev större och det började bli mer trångbott. För att lösa sovplatserna fick de två yngsta döttrarna sova skavfötters i kökssoffan, de två äldsta döttrarna delade på en säng och sönerna i en var sin. Sängarna ställdes på högkant om dagarna för att ta mindre plats. Sofia och Karl August hade en gemensam säng. Karl August var den som bestämde hemma och det blev ofta tidig läggdags för familjen. Han ville vara utvilad till morgonen eftersom han skulle gå upp till jobbet klockan fem. 

Det var inte bara sovtiderna som Karl August styrde över. Sofia lade upp hela sitt liv kring hans schema. Maten skulle stå på bordet när han kom hem mitt på dagen för att äta lunch. Samma sak gällde när han kom hem efter jobbet. Kosten bestod av mycket potatis och soppa. När det blev kött var korv och fläskstycken det vanligaste som kom på bordet. När Karl August tog med barnen på söndagsutflykt stannade Sofia hemma för att kunna servera mat när de kom hem. Hemmet var den plats där Sofia levde sitt liv om man bortser från handlandet av mat.

Sofia Johansson

Dörren stod alltid öppen för Sofias barn som uppskattade värmen från spisen när de kom och hälsade på henne. Sofia gillade att elda på bra så att det blev varmt i lägenheten. 

Vad Sofia inte visste var att hon, precis som min dotter och jag, delar mtDNA U5b2a1a1d. Jag undrar hur mycket Sofia själv visste om sitt ursprung. Om jag följer min mödernelinje kommer jag som längst till Sofias mormors mor – Anna Hansdotter (f. 1757 i Väne-Åsaka). Visste Sofia vem hon var?

Utflykt till Liseberg

Den här veckan har jag fått två frågor om det släkthistoriska berättandet verkligen uppskattas av barnen. Jag tror att det gör det, men idag fick 5-åringen själv svara på frågan. Glädjande nog svarade hon svarade att hon gillar det. Jag tror dock inte man ska underskatta R:et i STARK – Rolig dag. För varje släkthistoria finns det något roligt runt hörnet, idag en sockervadd på Liseberg.