Blogg

Vi har precis gått in i det fjärde kvartalet. Mitt huvud är fullproppat med jobbaktiviteter. Ni hör ju bara på inledningen! Jag fick stoppa mig själv i tanken och bli lite mer mänsklig. Hösten har anlänt… vore en betydligt bättre start på ett blogginlägg om släkthistoriskt berättande.

Det är kanske inte så konstigt ändå att affärsspråket och det mer personliga språket ibland krockar för mig. Under julledigheten förra året bestämde jag mig att 2023 skulle bli ett riktigt kompetensutvecklingsår. Det fanns mycket vid den tiden som tydde på att jag har stagnerat i utvecklingen och jag ville verkligen ge mig själv ett lyft på många plan. Det är i denna kontext som bloggen kom till. Jag vill skapa!

Tidigt på året blev jag också ledare för ett projekt i jobbet som krävde att jag vågade använda mina erfarenheter och stretcha tanken för att skapa nytt. Jag behövde tänka i termer av koncept och marknadsföring för att lyckas. Under hela året har jag konsumerat mängder av, för mig, en ny typ av litteratur och podcasts. Det har varit oerhört givande – inte bara för utvecklingen av projektet jag leder utan även för min släktforskning.

En annan viktig del i min kompetensutveckling för året är att jag bättre vill förstå AI, särskilt generativ artificiell intelligens. Därför har jag valt att experimentera med ChatGPT även i släktforskningssammanhang. ChatGPT fungerar riktigt bra som brainstormingpartner för de släktutforskande aktiviteter jag testar på barnen. De Nissebrev som är under utveckling är ett bra exempel där ChatGPT hjälper mig att spinna vidare på idéer jag redan har. Det har gjort att processen att ta fram Nissebreven endast känns inspirerande och inte det minsta betungande.

Bloggen har blivit en arena för skapande, samarbete, reflektion och konceptutveckling. Jag valde tidigt att hålla mig till de tre grundpelarna Släkt, DNA & Berättande. Intresset varierar i perioder och det tycket jag märks i blogginnehållen också. Ibland är det fullt fokus på DNA-släktforskning och andra tider utflyter eller olika typer av berättande. Min mognadsgrad varierar;

• Inom DNA-släktforskning är jag ny, men har ändå överlag gott självförtroende.
• När det gäller att dokumentera sin egen släkthistoria är jag mycket erfaren och känner att jag har mycket att dela med mig av.
• Att involvera barnen i släkthistoriskt berättande är nytt, spännande och mycket experimentellt. Jag älskar det!

Släkthistoria för barn – konceptutveckling

Sedan jag aktivt började involvera barnen i släkthistoriskt berättande har jag hunnit testa många olika metoder och knep. Jag kommer på mig själv att leta efter receptet på ett lyckat släktberättande för barn. Min första version innehöll komponenterna utflykt, äta, aktivitet. Nu har jag testat fler metoder och förfinat innehållet något. Förkortningen bildar ordet STARK. Det är såklart positivt, men har inte mycket med släktforskning eller berättande att göra.

I brist på bättre kommer jag testa ramverket STARK. Anledningen bakom varje bokstav är viktig i att få barnen att lyssna i släkthistoriskt berättande. För det ska erkännas att jag både lyckas och misslyckas i mina experiment.

Sakligt innehåll

En släkthistorisk berättelse måste innehålla fakta som är relevant för berättelsen. Genom att använda miljön eller situationen som ni befinner er i kan budskapet förstärkas. Är ni på ett varv – prata båtbyggare. Är ni bland klippor formade av mänsklig hand – prata stenhuggare. Allt förutsatt att det gäller just för barnets släkthistoria. Genom att känna barnets historia går det också att vara spontan och ta tillfället i akt.

Tajming

Jag har bytt ut komponenten ”äta” mot ”tajming” i min tanke. Ofta uppstår tajmingen i samband med ätande, men inte alltid. Ibland kommer tillfället för att barnet ställer en fråga och då måste man vara beredd! I början var jag så övertygad om att sitta ner och äta var så avgörande att jag började berätta även när de visade sig vara upptagna i andra tankar. Välj därför din släkthistoriska berättande stund med omsorg. Bättre att vänta än att stressa fram en berättelse som ändå inte landar.

Anekdotformat

En anekdot är en kort intressant berättelse om något som hänt förr. Det kan vara en rolig händelse, spännande upplevelse eller på annat sätt minnesvärd situation. Utmaningen för ett släkthistoriskt berättande är att det behöver vara något som man upplevt. Det lämpar sig alltså bättre för händelser i närtid. Med närtid menas något som någon nu levande människa faktiskt kan minnas. Anekdoter hjälper till att förstå och minnas på ett mer underhållande sätt. Vad jag har märkt är att anekdotformatet uppmuntrar barnet till att ställa frågor. Att berätta om sådant som hänt innan man själv levde leder sällan till samma dialog, men man kan lära något av formatet ändå – håll berättandet rätt kort och underhållande om möjligt.

Rolig dag

Inte en ända gång har jag låtit det släkthistoriska berättandet vara huvudmålet för dagen. Det är utmanande nog att låta en 2,5-åring och 5-åring hålla humöret uppe en halv dag. Därför tycker jag att utflyktsformatet är så bra. Det låter barnens mål för dagen vara i centrum och berättandet sekundärt. Även om jag haft släkthistoriska utflykter där barnen inte visat att de aktivt lyssnar (vilket jag tror beror på min bristande tajming och sakligt innehåll i dessa fall) har de alltid haft roligt dessa dagar och aldrig klagat på att jag tjatar om gamla släktingar. Tvärtom. Jag är övertygad om att de uppskattar att få den uppmärksamhet de får när jag aktivt försöker fånga deras lyssnande.

Kreativ aktivitet

Det senaste har jag mer och mer börjat experimentera med kreativa aktiviteter som pyssel som medel för släkthistoriskt berättande. Detta område kommer jag utforska mer tillsammans med barnen under december och genomförandet av Nissen flyttar in då Nissebreven gör entré.

Kommer STARK hålla som koncept framåt? Jag vet inte, men just nu är jag nöjd. De gångerna jag lyckas tillämpa principerna för STARK är när jag ser ett lyckat släkthistoriskt lyssnande hos barnen – särskilt 5-åringen.