”Mamma, tror du Nissen kommer i år? När är det jul?”. Sexåringen frågar det som jag gått och grubblat på ett tag. Inför förra julen hade jag förberett tjugofyra Nissebrev med släkthistoriskt tema. Det tog ett bra tag att knåpa ihop alla breven och skriva efterföljande blogginlägg. Även om nissebreven var mycket effektiva för släkthistoriskt berättande har jag funderat på om det är vad jag verkligen vill göra i år. Frågan gav tillfälle att prata om förra årets Nissebrev. Äldsta dottern hävdar fortfarande att brödbaket var det bästa med Nissebreven. Det förvånar mig väldigt mycket, men det kanske helt enkelt är brödet hon längtar efter. Farmors julbröd Mjölkeknôtt är verkligen något i särklass.

På frågan om Nissebrev svarade jag väldigt svävande. Jag borde göra en ny omgång, men jag är mer intresserad av att experimentera vidare med andra metoder för släkthistoriskt berättande. Dessutom känner jag att jag vill engagera mig mer i släktforskningsrörelsen. Jag minns inte exakt hur gammal jag var när jag började släktforska, men jag har med säkerhet passerat 20-års jubileum som släktforskare. Nu vill jag bli det stöd som jag själv saknade de där första åren.

Släktforskningsriktning hösten 2024

Det är fyra aktiviteter som jag vill få till under hösten 2024.

1. Engagera mig lokalt som kursledare i släktforskning för nybörjare

Nu har vi bott på Orust i fyra år, om än inte på heltid i mer än tre år, och familjen trivs bättre och bättre för varje år. Förutom grundläggande saker som bra förskola och tillgång till annan service som Henån kan ge är jag mycket imponerad av det lokala engagemanget. Det finns många goda exempel på hur ideellt arbete skapar bra aktiviteter för barn. Jag betraktar mig som en ”föreningsmänniska” som gillar att vara en del av den gemenskap som en förening ger. Ett år i dotterns ridklubb har väckt gamla idrottskänslor till liv. Allt detta har bidragit till att jag också vill engagera mig och bidra till lokalsamhället.

Utmaningarna är flera; dels är jag bara passiv medlem i de lokala släktforskningsföreningarna och dels är jag inte expert på Orust kyrkböcker. I Tjörns kyrkböcker är jag mer hemma och mitt släktforskningsprogram har flera tusen personer med födelseort i någon av Tjörns församlingar. En engagerande grundkurs i släktforskning hade behövt en lokal vinkling för att bli mer intressant. Det är i alla fall vad jag tror.

2. Färdigställa den digitala grundkurs i släktforskning för nybörjare som jag påbörjat

En av mina drömmar är att fler barn ska få tillgång till sin egen släkthistoria. Den vägen tror jag går genom engagerade vuxna och fler släktforskningsintresserande föräldrar. Den digitala grundkurs i släktforskning för nybörjare som jag har börjat bygga på har kommit en bra bit på vägen. Jag har dock landat i att det lokala engagemanget känns mer angeläget. Målsättningen är alltså inte att lansera kursen i år, men att den ska bli färdig. Om du är intresserad av att ta del av en referensgrupp för utbildningen, alltså att genomföra kursen och ge mig värdefull återkoppling, får du gärna kontakta mig.

3. Dela med mig av mina ”upptäckter” i släkthistoria för barn som jag läst mig till

Under de senaste två åren har jag letat litteratur som kan hjälpa mig att bli en bättre släkthistorisk berättare. ”Tell Me a Story” av Elaine Reese är en fantastisk bok för att lyfta vikten av släkthistoriskt berättande, men också ge handfasta råd. ”Parenting with a story” av Paul Smith är ett annat exempel. Det är inte helt enkelt att hitta bra böcker i ämnet. Om det finns, så är böckerna på engelska. Jag siktar alltså på att skriva ihop en serie med blogginlägg på ämnet som jag hoppas kan inspirera fler att börja experimentera.

4. Skapa en ny adventskalender med släkthistoriskt tema

Jag ser inga Nissebrev framför mig i år, men något måste jag göra. Särskilt nu när barnen frågar efter det. Det gör mig lite varm i själen att dottern spontant frågar efter mer släkthistoriskt berättande (jag väljer att tolka det så…). I år tänker jag mig att det blir ett upplägg kring kartor. Jag vill gärna få in de uppskattade aktiviteterna som vi hade förra året på ett bra sätt. Det vore även mer engagerande att få in fler bilder att prata om. Ni hör! Det här kommer ta tid…

En prioritering vore på sin plats

Med tanke på att jag driver bloggen Genealogy Growth som ett hobbyprojekt, vore det på sin plats med en prioritering. När jag skriver ner mina tankar så här konkret ser jag att det är en orimlig lista. Det vore bäst att fokusera på ett område enbart. Med tanke på barnen borde jag välja punkt fyra, men det andra lockar rätt mycket också. Framförallt är det dags att börja göra! Här har ni i stora drag de ämnen ni kommer få se här på bloggen fram till jul.