Boktips: Tell Me a Story – Sharing Stories to Enrich Yoyr Child’s World
I boken Tell Me a Story – Sharing Stories to Enrich Yoyr Child’s World (Oxfors University Press, 2013) riktar sig Elaine Reese direkt till föräldrar med praktisk hjälp att börja berätta släkthistoria för barnen. Eller kanske inte berätta i traditionell mening (storytelling) utan mer hur man tillsammans kan skapa en berättelse genom att prata med varandra (story sharing). Det går att lägga grunden för detta i mycket tidig ålder, redan 1-3 år.
Rätt förväntningar
Elaine Reese menar att vissa föräldrar har orimliga föreställningar om hur läsande för små barn bör gå till. Visionen där man sitter mysigt i soffan med en fin bok och ett aktivt lyssnande barn är många gånger långt ifrån verkligheten. Om barnet inte försöker krångla sig ner, river den i sidorna. Lösningen är att ha ambitionen att dela en bok snarare än att läsa den. De böcker som fungerar bäst att prata kring, enligt Reese, är de böcker med realistiska bilder. Tecknade bilder har inte samma effekt.
Rätt tidpunkt
En viktig del i att skapa en bra miljö för berättande är att läsa vid rätt tidpunkt. Många läser en bok vid läggdags, vilket är en god vana, men det kan vara så att barnet är för trött för att ta del av berättandet och lära sig nya ord. Elaine Reese råder föräldrar att också att läsa vid en tidpunkt när barnet är alert och mottagande för lärande.
Dialogen i fokus
Genom att använda boken som grund för en konversation eller dialog med barnet ökar chansen till språkutveckling. Elaine Reese menar att man som vuxen behöver man utmana sin bild av sig själv som den som läser och barnet den som lyssnar. Genom att skapa tillsammans, genom en dialog, får man en helt annan upplevelse och resultat från läsandet.
Ett enkelt tips till att skapa dialog är att ställa en fråga vid varje sida i boken. Man behöver egentligen inte läsa boken alls utan bara prata om sidan och ställa frågor. Genom att ställa så många öppna frågor som möjligt bidrar man ytterligare till dialogen. Helst ska man undvika frågor som gör att barnet kan svara endast genom att peka på bilden.
När man ställer frågor är det viktigt att pausa för att ge barnet en chans att formulera ett svar. Enligt Elaine Reese visar forskning på att pausen är lika viktig som frågan när man skapar en effektiv dela-bok-upplevelse. Genom att bekräfta barnet svar och bedöma det lägger man också en bra grund för fortsatt dialog. Det kan många gånger vara effektivt att följa upp barnets svar med ytterligare en fråga. Svara alltid om barnet frågar något.
När man delar en bok är det ett utmärkt tillfälle att öva på att prata om tankar och känslor – vad barnet gillar och ogillar. Från 2-års åldern kan man också börja prata om karaktärerna i bokens tankar och känslor. Att kunna sätta ord på tankar och känslor är ett viktigt utvecklingssteg för barnet. Det är viktigt för att bygga relationer med andra.
Lätt och enkelt
För att behålla och utveckla barnets intresse för läsande och berättande är det viktigt att hålla det lätt och enkelt. Med tiden ökar barnets koncentrationsförmåga. Genom att observera barnets intressenivå går det att öka läsandet i lagom takt. Elaine Reese hänvisar till Hollis Scarboroughs begrepp ”broccolieffekt” om läsning. Om barnen inte gillar böcker ska man inte tvinga på läsning, men man kan heller inte helt utesluta det. Det gäller att hitta rätt böcker och rätt form för berättande för att utsättas för berättelserna på ett positivt sätt.
Om barnet älskar en bok och vill läsa den om och om igen kan man tillämpa samma princip. Man kan fortfarande läsa favoritboken, men lägga till nya influencer.
Själv tycker jag det är oerhört tråkigt att läsa samma bok om och om igen. Jag har därför en regel hemma om att bara läsa samma bok en gång om dagen. Då får barnen välja en annan bok.
Reflektion över läsmiljön hemma hos oss
Jag började läsa för min äldsta dotter när hon var två veckor gammal. Ibland läste jag barnböcker och ibland läste jag högt av sådant som jag själv ville läsa. Jag vet inte om det är detta eller att mina barn är särskilt intresserade av högläsning, men våra lässtunder har nästan alltid präglats av den vision som Elaine Reese beskriver som begränsande för läsning. Den yngsta dottern har haft svårare att sitta still, så där har vi hållit läsandet kortare och enklare. Däremot har hon varit i rummet när jag läser för den äldre.
Alla böcker som vi har hemma är tecknade. Finns det ens böcker med vanliga bilder? Ett av nissebreven i december handlade om att titta i fotobok tillsammans. Det var första gången vi gjorde det. Nu kommer det bli ett mer stående inslag framöver för att främja ännu fler samtal här hemma.
