Husförhör
Efter sjukperioden tidigare i december är vi ett nissebrev kort. Det som skulle vara en tvådagars utflykt blev bara en dag till slut. Jag har inte hunnit skriva något ytterligare nissebrev, så jag har fått improvisera.
Improvisationen blev ett litet husförhör, som min man kallade det. Vid frukostbordet var hela familjen samlade och jag tog tillfället att leda samtalet. Jag frågade vad de tycker har varit roligast sedan släkt-Nissen flyttade in. Den äldsta tyckte brödbaket var roligast, då vi bakade Mjölkeknött. Det gjorde mig lite förvånad eftersom jag inte upplevde att hon var särskilt intresserad den dagen. Den yngsta, som jag trodde skulle säga något bak, sa att det var roligast att besöka kyrkogården – och gå på kalas.
December har varit fullt av överraskningar. Jag hade aldrig trott att detta var vad de skulle summera som roligast! ”Husförhöret” fortsatte och jag frågade om de kommer ihåg vad min farfar heter. ”Lennart!” svarade de båda i kör. ”Han var brandman” säger min yngsta. ”Han släkte bränder” fortsatte hon. På frågan vem hans fru var säger 5-åringen ”din farmor”. Visserligen rätt, men hon kom inte ihåg vad hon hette. Det trodde jag hon skulle komma ihåg eftersom de delar mellannamn.
”Nästa år blir det nissebrev om min släkt!” deklarerade min man. Inget hade kunnat förvåna mig mer, men när jag frågade hur han hade tänkt ordna det så tänkte han hämta inspiration från TV-serien ”Historien om Sverige”. Där tappade jag intresset för jag förstod vart det hela skulle ta vägen. Han hävdar att han är Vasa-ättling och hänvisar till sin farmors vackra släktträd. Jag har aldrig gått till kyrkböckerna och kontrollerat påståendet, så jag skulle vara betydligt mer försiktig i mitt uttalande.
Men frågan hänger lite i luften… Blir det nissebrev nästa år? Njae, men något liknande i alla fall. Jag har en idé som jag ska marinera lite.
