Blogg

En släkthistorisk sightseeing

Barnen är friska och bjudna på kalas i stan. Det gjorde det till en bra dag att också kombinera in de missade Nissebreven från förra helgen. I Nissebrev 9 skulle vi ha gjort en rundvandring i Kvarnbyn. Dagen därpå skulle vi ha besökt Kikås kyrkogård för att lägga en krans på min farmor och farfars grav. Dagens kombobrev blev till en sightseeing och besök på kyrkogården.

Vi kom så tidigt iväg att blomsterhandeln i Henån inte hade öppnat. Det fick bli att stanna på Almö Livs vid Myggenäs på Tjörn istället. Där gick vi och valde mellan de olika gravkransarna. Barnen kom överens om att ett gravsmycke med två kottar och tre röda ekblad var finast, så den fick det bli. Efter att ha handlat med oss Festis, eller drak-juice som barnen fortfarande kallar det efter Bolibompa-Draken, och clementiner åkte vi den sista sträckan till Mölndal. På vägen tillbaka till bilen sa snart 3-åringen glatt: ”Nu åker vi till Lennart!”. Det var gulligt, men jag hann samtidigt bli lite orolig. Tror hon att vi ska möta en levande person?

Väl framme i Mölndal tog vi en omväg. Jag pekade ut var jag hittade de bästa kastanjerna när jag var barn (vid Äldreboendet i Lackarebäck), var världens bästa pulkabacke ligger (vid Enerbacken) och huset på Delbancogatan där barnens morfar (och jag med några år) växte upp. När vi åkte ovanför Kråkan (Mölndals Museum) pekade jag ut var Lennart jobbade på Papyrus. ”Va? Ligger brandstationen här?” frågar 5-åringen. Jag fick förklara att innan han blev brandman så jobbade han på fabrik och att brandstationen ligger inte jättelångt ifrån.

Söndagen har varit grå och trist, men regnet behagade i alla fall uppehålla medan vi var på Kikås kyrkogård. Vi var enda bilen på parkeringen. Barnen lade gravstycket på plats och 5-åringen kunde läsa på namnen på graven. Vi pratade om min farmor och farfar.

Nära farmor och farfars grav ligger farmors syster och deras pappa Gunnar. Samme Karl Gunnar Karlsson (f. 1890 i Segerstad) vars okände far jag jagar med hjälp av DNA-släktforskning. På vägen dit frågar 5-åringen mig allvarligt: ”Tänker man när man är begraven?”. 3-åringen gick i helt andra funderingar: ”Varför har de saker att gå på?”. Hon åsyftade själva ramen till graven. Vi pratade om att man visar respekt på en kyrkogård genom att gå i gångarna. 3-åringen svarade genom att vandra iväg mellan gravarna och sedan beundra stenarna i graven bredvid. Jag fick bära henne resten av besöket.

Eftersom vi hade gott om tid och barnen var på bra humör frågade jag om de ville besöka Anna Höglunds (f. 1886 i Fässberg) grav också. Anna har de bekantat sig med då de bakade Mjölkeknôtt den andra december. Det ville de. Det var väldigt många år sedan jag var på den delen av kyrkogården så jag fick leta mig fram lite. Först hittade vi Kristofferssons gravar. Det är Annas pappa och bröder. Vi stannade till en stund och tittade på gravarna.

Inte långt därifrån ligger Annas grav. Jag visste inte att den graven var återlämnad, men det är i sig inte så konstigt. Det är inte många kvar i livet som faktiskt minns Anna när hon levde. ”Svante Höglunds familjegrav” läste 5-åringen. Jag gjorde ett försök att förklara att hon som vi vet först gjorde Mjölkeknôtt till släktrecept ligger begravd där. Jag vet inte om det förstår. ”Men varför har hon inga blommor?” frågade 5-åringen och tyckte graven såg tråkig ut. Vi plockade bort pinnar tillsammans från den. Självklart borde vi haft med oss ett ljus till Anna och Svante också.

När vi skulle åka till kalaset tog jag vägen genom Kvarnbyn. När jag pekade ut var Lennart föddes svarade 5-åringen: ”Men mamma, nu räcker det!”. Så var dagens släkthistoriska berättande slut.