Om en julstjärna 1954
Ok, jag erkänner – ur ett släkthistoriskt berättandeperspektiv är det här ett riktigt floppnissebrev. Historien om julstjärnan 1954 flög barnen rätt över huvudet. Att de sedan pysslade en stjärna var visserligen uppskattat, men någon koppling till berättelsen i Nissebrevet gjordes verkligen inte. Barnen lade inte ner sina själar i pysslandet och resultatet därefter.
Jag antar att själva grundidén med experiment är att testa sig fram. Att måla upp en scen som hände för snart 70 år sedan fungerar inte. I alla fall inte ännu.
När SVT:s stora satsning ”Historien om Sverige” började sända tidigare i höstas satt min man och jag bänkade. Jag har sedan även tittat på barnvarianten för att se om jag kan involvera barnen. Efter att ha sett fem avsnitt nu gör jag bedömningen att jag tror det är för tidigt för att de ska förstå och ha ett vettigt samtal med dom. Jag tänkte ändå ge det ett försök i mellandagarna när jag har mer tid att sitta ner och titta på TV tillsammans med dom. Det vore väldigt roligt om jag har fel.
De favoriter som barnen tittar på går faktiskt inte att kolla på. Jag klarar helt enkelt inte av att titta på Bluey, Karsten och Petra eller Stopp. Undantaget är årets julkalender – den tittar vi på alla tre. Eftersom jag vet att min mammas favoritadventskalender är original-Trolltider, så har jag passat på att nämna det för dom. Deras pappas favoritadventskalender är Sunes jul. Den tycker 5-åringen också är rolig. Själv tycker jag att den glimmar till emellanåt, men på många sätt har passerat bäst före datum.
