Boktips: Tell Me a Story – Sharing Stories to Enrich Your Child’s World
Sedan jag började experimentera med mitt släkthistoriska berättande för barnen i somras har jag letat efter akademisk litteratur på ämnet. Till slut hittade jag boken Tell Me a Story av Elaine Reese. Dyr som bara den, men det visade sig vara precis boken jag letat efter!
Tell Me a Story har undertiteln Sharing Stories to Enrich Your Child’s World (Oxford University Press, 2013). Som titeln avslöjar är boken på engelska och har inte gått att hitta i svensk översättning. Boken kom redan 2013, men eftersom min äldsta dotter fyllde fem i somras har jag inte haft anledning att engagera mig i ämnet förrän nu. Det fantastiska med Elaine Reese bok är att den handlar inte bara om vilka historier som helst – den behandlar egna släkthistorier i synnerhet.
Elaine Reese är amerikanska och professor verksam vid Otago Universitetet i Nya Zeeland. Hennes specialistområde är psykologi och tidig språkutveckling. För den som föredrar att lyssna och är nyfiken på Reese arbete rekommenderar jag den här föreläsningen på You Tube. Reeses arbete har under hösten blivit allt viktigare för mig i utvecklingen av Genealogy Growth. Den är så viktig att den till och med har fått en egen tagg här på bloggen – Tell Me a Story. Om du är intresserad av släkthistoria för barn rekommenderar jag att du följer den.
Storytelling vs. Storysharing
Elaine Reese börjar Tell Me a Story med att utmana bilden av berättande. Många gånger är bilden av berättande att den vuxna är ”läsaren” eller ”berättaren” och barnet är den passiva ”lyssnaren”. Reese beskriver den klassiska bilden av berättande:
This traditional storytelling stance evokes a lovely image of a child sitting spellbound at an adult’s feet, listening rapidly, mouth slightly agape, to every word of the book or story. The child is either absolutely unquestioning, or politely waits until the end of the story to ask a single question. The adult answers, and the child is satisfied. The end.
Elaine Reese
Tell Me a Story in the introduction page XV
Vad Reese vill uppnå med sin bok och forskning är att uppmuntra till ett mer aktivt berättande. Hon riktar sig direkt till den vuxne för att få denne att känna sig tryggare i ett aktivt berättande där den vuxne och barnet konverserar. Det kan handla om att prata om en bok eller en händelse där båda kan ställa frågor och ge svar. Det uppstår en situation där de delar en berättelse istället för att en berättar den.
En berättarstil som ger och tar visar på stora fördelar i barnets utveckling. Hela Reese bok bygger på just denna berättarstil och hur man som vuxen kan lära sig den. Hon understryker det som jag redan, och troligtvis alla andra föräldrar med, stött på – för att framgångsrikt dela en berättelse måste det finnas ett intresse hos barnet. Hon sammanfattar:
A word of caution: A very important finding across all the research on reading and telling stories with children is that children’s enjoyment of a conversation or a book determines its benefits. In other words, parents’ storytelling and story reading can only make a difference when children are interested in hearing the story.
Elaine Reese
Tell Me a Story in the introduction page XX
Konversationsmetod för att dela berättelser
Elaine Reese har identifierat några element för en konversationsmetod som bygger på att dela en berättelse. Metoderna kan användas för olika åldrar och begränsas inte av kulturella faktorer eller familjekonstellationer.
- Fråga barnet öppna frågor om berättelsen: Vet du vad den hette? eller Vad hände där?
- Beröm barnets svar på din fråga
- Följ upp barnets svar med en fråga
- Prata både om vardagliga saker och mer speciella händelser som hänt tidigare
- Prata om historiska händelser som när barnet föddes eller familjehändelser före barnet föddes
Jag använder frekvent dessa metoder i vardagligt prat, men ännu inte i det släkthistoriska berättelser. Där har jag fastnat i den klassiska bilden av den vuxne som berättar och jag förväntar mig att barnet ska lyssna. Nu utmanar jag mig att bygga släkthistorier tillsammans med barnen. Trots att jag är en motiverad berättare och tycker språkutveckling hos barnen är mycket viktig är detta inte helt lätt när det kommer till släkthistoriskt berättande. Jag har antagit utmaningen att försöka. De uppkommande Nissebreven får utgöra en arena för det experimenterandet.
Böckerna vi valde att läsa på Read Hour i september. Jag köpte dom av författaren Monica Lindman under Öppet Varv i september. Dels för att jag älskar att läsa, men det gav mig också en chans att prata om min mormor och morfar. Jag var ofta ute med dom i båten som barn.
