Denna text publicerades ursprungligen i min släktbok Härkomst – en släktbiografisk skiss som publicerades 2015 med den egna släkten som tilltänkt läsare. Jag publicerar den här på bloggen för att ge inspiration till hur man kan koppla samman sin släkthistoria i en större samhällsutveckling – här med arbetarrörelsen som exempel. Främsta källorna till texten är 50 år med Papyrus arbetare och Papyrus 1895-1945 – en minnesskrift.
Pappers avdelning 63
Utan Mölndalsån är det mycket som inte skulle ha varit. Det hade inte funnits en lång och anrik historia inom pappersindustrin och Pappers avdelning 63 hade aldrig bildats. När fackföreningen grundades 1907 hade Ungdomsklubben bedrivit en sexårig kamp för att arbetarna måste organisera sig fackligt. De första kontakterna de tog med Papyrus arbetare möttes med ängslan. Det hade trots allt inte gått så lång tid sedan de tuffa arbetslöshetsåren under 1890-talet.
Den 27 januari 1907 kallade Ungdomsklubben Papyrus arbetare till möte i Smockeboet. Man talade om organiseringens nytta och nödvändighet. Argumenten var så välformulerade att de träffade många arbetare rätt i hjärtat. Det stod klart att Papyrus arbetare var redo att bilda fackförening. Samma vår sammanställde man en medlemslista. För släkten finns välbekanta namn att återfinna på den ursprungliga listan: “Ludvig Andersson, Petter Kristoffersson, Svante Höglund”. Totalt fanns 59 namn på listan. Protokollet från mötet avslöjar att samtliga medlemmar hade med sig inträdesavgiften i portmonnän. De var ytterst angelägna om att genast få inträde i förbundet. Inträdesavgiften fastställdes till 1 krona för en heltidsarbetande och löpande veckoavgift blev 35 öre.
Det första fackföreningsmötet ska ha kännetecknats av kampstämning och de sjöng Arbetets söner unisont:
Arbetets söner sluten er alla
till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla
ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: ”Bed och försaka!”
länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!Icke naturen hårdhänt har dragit
Arbetets Söner
gränser som skilja fattig och rik.
Hjärtlöst har makten under sig slagit
alla dess håvor rovdjuret lik.
Mot den förödande guldkalven stod
kampen med glödande känslor och mod.
Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana
fältropet genom nationerna går:
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Det nästkommande mötet inleddes med Internationalen och fortsatte med föredrag om organiseringens betydelse – både den fackliga och politiska. Avdelningens nummer blev inledningsvis 244. Namnet beslutades bli Papyrus Arbetares Fackförening.
Den nybildade, och växande, föreningen hade i början svårt att hitta möteslokal. De blev nekade att hålla till i de lokaler som fanns. Därför blev en av de första gemensamma frågorna den om ett eget Folkets hus. Det var en önskan som gick i uppfyllelse året därpå.
Den första riktigt stora konflikt som fackföreningen råkade ut för var storstrejken 1909. 200 000 av landets organiserade arbetare gick i strejk och 100 000 oorganiserade arbetare följde dem. Arbetsgivarna svarade med lockout och kampen blev så långvarig att arbetarna tvingades ge med sig. En utsedd kommitté krävde att samtliga arbetare skulle få komma tillbaka till arbetet och så blev det också. Storstrejken blev ett hårt slag mot fackföreningsrörelsen och många medlemmar lämnade den. Så skedde också i Papyrus Arbetares Fackförening.
Den 29 maj 1916 gick nyinflyttade Gunnar Karlsson med i facket. De svenska arbetarna befann sig i en svår tid. 1917 blev demonstrationernas och hungerkravallernas år. De hade föregåtts av hårda löneförhandlingar för att få upp arbetarnas löner.
Under det sista krigsåret krävde fackföreningen för första gången åtta timmars arbetsdag. Man hade samtidigt stora löneanspråk, men det enda man fick igenom var tre dagars betald semester. Det var ändå en seger. Många medlemmar åkte tillsammans på utflykt till Åsa under den första semestern. Kampen om åttatimmarsdagen behövdes inte längre drivas lokalt när den 1919 lagstadgades av riksdagen. Med en förbättrad livsmedelsituation ökade levnadskostnaderna och det var dags att återigen kräva löner det gick att leva på.
Åttatimmarsdagen ansågs vara en revolution när den kom. Med snart hundra år på nacken får den också klassas som den största framgången fackföreningsrörelsen har haft. Samma år som åttatimmarsdagen trädde i kraft gifte sig Svante Höglund med Anna Kristoffersson. Hon arbetade i risräkningen där han var förman. Det var hennes pappa som föreslog äktenskapet efter att Svante blivit änkling. Annas bror Petter Kristoffersson var med bland dem som var med och bildade fackföreningen och fortsatte umgås med Svante och Anna även efter giftermålet.
Anna Kristoffersson (f. 1886 i Fässberg) gifte sig med Svante Höglund (f. 1884 i Fässberg) och fick tre söner tillsammans. Svante hade barn från första giftet också.
Med 1920-talet kom Europa och världsekonomin närmre. Kommunismen fick fäste i Ryssland och fascismen bredde ut sig i Europa. På hemmaplan karaktäriserades årtiondet av strejker, blockader och lockouter. En annan viktig händelse för förbundet var den att man lämnade Svenska Grov- och Fabriksarbetarförbundet och blev sedermera Svenska Pappersindustriarbetarförbundet avdelning 63. Det var inte självklart några år tidigare eftersom förbundet kunde härledas till kommunistiska grundare.
Allteftersom fler yrkesgrupper organiserade sig minskade representationen för avdelning 63. Maskinförarna lämnade exempelvis. Den nygamla avdelning 63 meddelade också sitt förbund att man höll sig utanför den politiska organiseringen. Man ville främst inte hamna i en strid mellan kommunismen och socialdemokratin. År 1927 var Svante Höglund med och bildade Svenska Förmansförbundet på arbetsplatsen. Han gick med i SAF avdelning 45.
Arbetarrörelsen på 1930-talet präglades starkt av skotten i Ådalen 1931 och de ekonomiska efterföljderna av Kreugers död i Paris året efter. Den ekonomiska depressionen var tung för många. Även om Pappers avdelning 63 höll samman utåt i dessa svåra tider pågick det inre stridigheter angående hur man skulle bedriva det fackliga arbetet.
Anders Andersson och Lotta Johansdotter, Svantes föräldrar som hade inflyttat till Mölndal på 1870-talet, hade två barnbarn som båda länge hade ordförandeskapet i Pappers avdelning 63. De var Gösta Andersson och Anders Eliasson. När Gösta gjorde karriär som riksdagsman tog Anders över ordförandeklubban 1937.
Avdelning 63 har näranog sedan starten kännetecknats av en betongfast enighet utåt. Detta trots att meningarna kunnat vara mycket delade inåt. Både fackligt och politiskt har diskussionens vågor ofta gått så höga att någon stiltje knappast varit skönjbar. Mölndalingen är nämligen i gemen mycket politiskt vaken, varför den politiska och fackliga idédebatten starkt återspeglats på fackföreningsmötena.
Anders Eliasson
Ordförande i Pappers 63:an 1941-1957
Min farmor anställdes på Papyrus 1943 – ett år då papperskonsumtionen ökade kraftigt i Sverige. Att vara medlem i facket var en självklarhet och varje vecka betalade hon sin avgift och fick ett frimärke i medlemsboken. Så var det även framåt – jobbade man på Papyrus var man med i Pappers avdelning 63.
