Blogg

Bovallstrand – Hunnebostrand – Smögen

Det har varit sparsmakat med släkthistoriska utflykter den här sommaren. På förhand hade jag planerat utflykter till såväl Åstol som Härön och Malö under de två veckor jag hade barnen själv, men dessa regnade fullständigt bort. Istället har jag målat verandan, gått på bio med barnen och besökt det nyöppnade Rimnersbadet i Uddevalla mer än en gång. Igår däremot var väderprognosen god och det var dags att ta med familjen ut i Bohuslän!

Kvällen innan spånade hela familjen vart vi ville åka på vår dagstur. Yngsta dotter på tre år ville till ”hagen med en ko” – alltså endast en halv kilometer bort. Hagen har för övrigt två kor, men detta fakta är hon döv och blind för. Äldsta dottern ville bada. Dagen innan hade alla utom jag varit på badstranden Hawaii utanför Stenungsund, där vi var förra året, och det hade gett mersmak. Min man och jag ville norrut, så vi bestämde oss för Bovallstrand.

Vi kom iväg hyfsat tidigt och styrde norröver via Uddevalla. 3-åringen började med ”När är vi framme?” innan vi ens lämnar Orust. Det förvånade mig eftersom vi har semestrat med husbil i norra Spanien och Andorra nu under semestern då vi tillbringade betydligt mer tid i bilen. Situationen höll på att utveckla sig till densamma som när äldsta dottern var tre år. Det visade sig bli min introduktion till DNA-släktforskning.

Andorra överraskade med att vara en fantastiskt semesterdestination.

Bovallstrand

Första stoppet blev Gerlesborg. Jag tycker konstutställningen med stenskulpturer är helt fantastisk. Tyvärr var vi för tidiga för att galleriet och cafét skulle vara öppet, men gården har även den mycket att erbjuda. Barnen tyckte konstverken var fina, men hade svårt att låta bli att ta på dom. Min man och jag spenderade hutlöst mycket pengar på en bok i grön sten som vi båda blev förälskade i för över tio år sedan när vi var där på besök under en båtsemester. Äldsta dottern uppmärksammade att det fanns en svart liknande bok (av samma konstnär) vilket gjorde att vi kunde berätta om hur vi köpte den sten vi har hemma.

Besöket i Gerlesborg blev rätt kort, så vi for vidare till Bovallstrand för att bada. Bovallstrand har ingen jättestor släktkoppling för min del. Min mormors farbror Per-Erik ”Pelle” Haglund (f. 1915 i Göteborgs Annedal) flyttade som vuxen till Bovallstrand och blev ICA-handlare. Hans fru Walley kom från trakten. Min mormor har spenderat flera somrar i Bovallstrand som barn.

Eftersom jag inte hade så mycket släkthistoria att berätta höll jag det kort och på en nivå som jag trodde skulle intressera 6-åringen. Jag berättade hur hennes gammelmormor lekt i bergen som barn och att de kallade klipporna för soffor. Det hela mottogs med tystnad och ointresse, så jag trodde inte att hon hade hört. Jag bad henne upprepa vad jag sa, vilket hon kunde göra.

Det har varit mycket 6-årstrots de senaste månaderna. Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera trotset. Därför frågade jag henne denna gång om vad hon tycker om att jag berättar sådana saker för henne. Det gick inte att få ur henne något annat än ”Jag förstår inte vad du menar.” innan hon gick för att bada en gång till.

Efter andra doppet satt 6-åringen sammanbiten och tittade ut över badet. Sedan reste hon sig och sa: ”Nu ska jag simma.” Hon har övat på att lära sig simma hela sommaren, men har haft flythjälpmedel eller vuxen som hållit. Nu skulle det alltså simmas på egen hand. Hon gjorde det! 3-4 meter med riktiga och fina simtag. Vi pratade om det efteråt att hon bestämt sig och sedan lyckats. Hon var mycket stolt! Nu fick hon sin egen släkthistoriska koppling till Bovallstrand. Helt plötsligt förvandlades det till platsen där hon simmade själv första gången.

Hunnebostrand

Vi bestämde oss för att ta glassen i Hunnebostrand. Vi ställde bilen en bit från centrum och promenerade. Jag tycker så mycket om historiska skyltar som berättar om livet förr. Med barn blir det dessvärre inte så många lässtopp som jag hade önskat.

Vi har större släkthistorisk koppling till Hunnebostrand. Adolf Simon Svensson föddes 1876 på Härön i Klövedal. Han blev stenhuggare och bodde några år i Hunnebostrand med sin fru Karolina Hansen (f. 1875 i Göteborgs Domkyrkoförsamling) och barn.

När vi satt och åt glass vid monumentet över stenhuggarna från trakten berättade jag om Adolf. Jag frågade barnen om de kommer ihåg att jag berättat mycket om honom på våra utflykter förra året. Svaret var nej. Vi pratade om stenhuggare innan vi bestämde oss för att stanna vid Smögen på vägen hem.

Det blev ett spontant stopp vid Sotekanalen innan Smögen. Där överraskade 3-åringen med att berätta oss om att sådana båtar bygger farbror. Hon hade rätt, för det var en Hallberg-Rassybåt som tuffade fram genom kanalen. Något har i alla fall fastnat med allt berättande!

Smögen

Framme i Smögen blev det shopping och strosande på bryggan. Barnen tyckte det var för mycket folk och ville inte stanna länge. Vi har ingen släktkoppling till Smögen, men min man och jag har varit där många gånger med båten. Vi konstaterade båda två att vi saknar båtlivet litegrann. Trots det har vi bestämt oss för att sälja båten som stått på land de senaste fem åren. Vi får hyra båt i så fall.

Även om det inte blivit så många släkthistoriska utflykter i sommar känner jag att nya möjligheter har öppnat upp sig eftersom barnen klarar av att sitta i bilen lite längre. De intresserar sig båda för kartor för tillfället, så jag funderar på hur jag kan spinna vidare på det för att hålla berättandet intressant för dom.