Blogg

”När det fruktansvärda dubbelmordet i Linköping klaras upp efter 16 långa år var det en släktforskare som stod för genombrottet. Peter Sjölund gick 200 år bakåt i tiden och byggde släktnät som lyckades ringa in mördaren, som greps och erkände direkt. En lagändring hade gjort den möjligt att använda släktforskningsdatabaser och för första gången i Europa kunde ett mord klaras upp med den banbrytande metoden, ett genombrott som kan bli ännu viktigare än fingeravtrycket. Nu väntar en lång rad kalla fall på sin lösning. Det här är boken om jakten som ledde fram till att Peter Sjölund kunde identifiera mördaren. Men också om alla liv som slogs i spillror av morden den där oktoberdagen 2004 och de anhörigas långa väntan på ett svar. Journalisten Anna Bodin har följt Peter Sjölund från allra första början. Här är deras unika berättelse om jakten som satte punkt för den största mordutredningen i Sveriges historia efter Palmemordet.”

Det är rätt anmärkningsvärt att jag inte har läst Genombrottet: Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping (Nordstedts 2021) av Anna Bodin och Peter Sjölund förrän nu. Mitt enda försvar är att jag varit så uppe i att ta hand om barn och jobb att boken inte hamnat på min radar tidigare. Desto större nöje nu!

Det mest avgörande för introduktionen till DNA-släktforskning för mig var Peter Sjölunds sommarprat 2021. Det var helt avgörande för att jag skulle DNA-testa mig. Innan sommarpratet hade jag inte förstått fullt ut att DNA-släktforskning, på det sätt det faktiskt fungerar, även kan tillämpas av mig. Jag minns reklamen som pumpades ut från företagen som sålde DNA-tester om att man skulle ta reda på sina rötter. De visade folkvandringskartor för att sälja in testerna och jag förstod inte vad det hade med släktforskning att göra. Idag känner jag mig dum, men jag fattade inte den större potentialen.

Genombrottet: Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping är en anmärkningsvärd välskriven bok. Det är väl fördelat hur mycket utrymme offer, anhöriga, polis, åklagare, släktforskning och Peter Sjölund får i boken. Jag lyssnade på boken som ljudbok och inte en enda minut av de 10 timmar och 54 minuter som uppläsningen tog kändes onödig till berättelsens helhet. 

Berättelsen tar som sagt flera perspektiv och är välskriven. Vid ett tillfälle, när polisernas perspektiv och arbete var i fokus, beskrevs polisernas matlådor. Inledningsvis reagerade jag på hur mycket utrymme just detta fick, men sedan insåg jag att det är detta som gör hela boken så komplett. Det handlar inte om matlådorna utan om vilka personer dessa poliser är som har sådana matlådor. Jag är imponerad av hur författarna, jag förutsätter att det är Anna Bodins talang för berättande, fångar personligheterna som berättelsen berör.

Nyheten om att en släktforskare stod för genombrottet i dubbelmordet i Linköping förnyade mitt intresse för ämnet, småbarnsåren till trots. När jag började DNA-släktforska själv hösten 2021 växte min respekt och beundran för det Peter Sjölund åstadkommit. Jag började också få fler detaljerade frågor kring vilka förutsättningar han hade för att koppla samman DNA-kusinerna i mordutredningen. Boken är generös med att beskriva detta utan att vara integritetskränkande.

En fråga jag funderat på var hur många cM, alltså hur mycket DNA, Peter Sjölund hade att forska på. Även hur många DNA-kusiner som hade forskningsbara värden i träfflistan. Jag gillar de avsnitt där släktforskningen får ta utrymme i boken. Boken ger en inblick i hur DNA-släktforsningsbranschen startade och har utvecklats. Den beskriver hur kända lösta brottsfall som ”The Golden State Killer” har påverkat branschen. Denna branschbeskrivning var mycket givande för att bättre förstå varför det ser ut som det gör. Jag har många åsikter om användarvänligheten bland de leverantörer jag använder, och tillgängligheten för den bredare släktforskningspubliken, och jag får svar som skapar förståelse för att det ser ut som det gör.

För att bättre förstå boken beslutade jag mig för att ladda upp mitt DNA på GEDmatch. Jag har tidigare fattat ett aktivt beslut att avvakta med det och börja med det jag har. Mycket på grund av att jag inte förstod bra nog hur data i tjänsten användes. Beskrivningen i boken var avgörande för att jag skulle ladda upp mitt DNA till slut. Det är lika mycket ett ställningstagande till att polisen får DNA-släktforska på mitt DNA om tillfälle uppstår som att jag kan nyttja tjänsten själv. Där man kan göra sitt DNA sökbart för brottsutredning har jag gjort det med mitt eget.

Att Peter Sjölund är pionjär inom området har jag så klart förstått, men det är imponerande att läsa hur han har missionerat för att DNA-släktforskningen ska växa. Själv är jag tacksam att missionerandet nådde mig sommaren 2021. DNA-släktforskning har verkligen revolutionerat mitt förhållande till släktforskningen och blåst nytt liv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Han lyckades väcka den slumrande nyfikenhet kring vem Gunnar Karlssons (f. 1890 i Segerstad) okände far var och möjligheterna att ta reda på det. Aldrig hade jag trott att jag skulle sitta här två år senare och faktiskt kunna nosa på svaret.

Ett citat om strukturer berörde mig extra mycket. Det beskriver så väl det tvivel som kommer över mig då och då. Citatet kommer från det avsnitt där Peter Sjölund har hamnat på ett villospår i Tyskland på grund av att den första DNA-profilen, som hade stora hål i DNA:t, som användes. 

”Den mänskliga hjärnan skapar gärna strukturer och det är lätt att bli lurad att se sådana där inga finns.”

Anna Bodin och Peter Sjölund i boken Genombrottet: Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping

Till saken är att jag ser vissa strukturer i min egen släktforskning som gör att jag har identifierat en man, ”Karl Karlsson” som är misstänkt fader. När jag tittat efter fler Karl i ”Karl Karlssons” närhet hittar jag ett kusinbarn som stämmer ännu bättre in i bilden. ”Kusinbarns-Karl” bor i trakten kring Grums och har inte bara de två stora kluster med Gevert / Aldrin och skogsfinnar i sitt DNA utan även två andra (men mindre) kopplingar till mina DNA-kusiner på sin pappas sida.

Potentiellt har jag alltså fyra olika tydliga kluster i mitten av 1700-talet kopplat till ”Kusinbarns-Karl”. Problemet? Han var 15 år sommaren 1889. Maria Lovisa var 19 år. Rent krasst kan de ha strålat samman någonstans i Grums midsommar 1889, och Gunnar kommit som ett resultat av mötet, men 15-åriga fäder tillhör inte vanligheten. Jag är rädd att min hjärnas förmåga att skapa strukturer där de inte finns målar in mig i fel hörn.

Det finns en del till i boken där släktforskare får ta större roll. Det är den avslutande delen där den högsta DNA-kusinen med mördaren och hans intresse för DNA-släktforskning får komma i ljuset. Jag tycker det är mycket inspirerande hur andra DNA-släktforskare hittar svaret på sina släktforskningsgåtor! Det motiverar mig att fortsätta söka och tro på att det är möjligt, trots att det är svårt och att tvivlet ibland kommer över mig. 

Anna Bodin och Peter Sjölund tillåter berättelsen att vika ut i forskning om gärningsmannens diagnos och dess konsekvens för domen. Trots att avstickaren är rätt lång blir det inte tråkigt utan det är en viktig pusselbit för att förstå sammanhanget bättre. Samma med hur rättegången beskrivs. Jag brukar tycka att rättegångsbeskrivningar är vansinnigt tråkiga, men även här lyckas författarna beskriva genom personporträtt. Ett mycket vinnande koncept!

Om jag ska välja ett ord för att beskriva Genombrottet: Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping är det ”Komplett”. Boken är oerhört välskriven. För själva släktforskandet i berättelsen väljer jag två ord: ”Respektingivande” och ”Inspirerande”. Är man släktforskare måste man läsa boken. Likaså om man är samhällsintresserad i allmänhet. Ljudboksuppläsningen höll hög klass även den, inläst av Martin Wallström.