Så kom min morfars Y-DNA och mtDNA i veckan. Återigen var det FamilyTreeDNA som genomförde testningen den här gången. Det är vansinnigt dyrt att testa haplogrupper och eftersom jag ännu inte har fastnat för just haplogruppforskning har jag dragit mig för det. I jakten på Gunnar Karlssons (f. 1890 i Segerstad) okände far hade jag inte tvekat en sekund att betala för någon annans haplogruppstest, men han fick tre döttrar och ingen son.
I och med att morfars haplogrupper nu är testade vet jag alla nära släktingars haplogrupper. Jag har två okända fäder i mitt släktträd som retar mitt ordningssinne i släktforskningsprogrammet. Det är, förutom Gunnar som jag skriver mycket om, även Adolf Simon Svensson (f. 1876 Klövedal). I Adolfs fall tror jag inte DNA kan hjälpa mig att bringa klarhet eftersom jag inte har några ledtrådar att gå på. Namnet Svensson kommer högst troligt från hans morfar som han växte upp tillsammans med de första åren. Tjörn är en relativt isolerad plats där kusingiften förekom vilket gör DNA-släktforskningen svårare.
Adolf Svensson råkar dock befinna sig på rakt uppåtgående fadersled för min morfar. Adolf är hans farfar. Det enda jag vet om den okände farfarsfadern är att han hade haplogrupp R-M269. Med lite tur hade jag fått en träfflista på detta Y-DNA med hög DNA-träff från Tjörn. Så är nu inte fallet utan jag ser mest en massa amerikaner och engelsmän med en genetisk distans.
En av dessa amerikaner hörde av sig till mig med sin släkthistoria. Då det fanns en DNA-match på 45 cM hoppades jag att det skulle vara en intressant match. Efter en snabb slagning i mitt släktträd ser jag att jag tidigare har listat ut hur släktskapet förhåller sig. Jag förklarade för mannen att DNA-segmentet kom från Nora-trakten och skickade över hur släktbandet såg ut. Mannen var mycket tacksam för detta.
Det är min erfarenhet varje gång jag hittar släktbandet med en amerikan – de är otroligt glada över att få veta mer om sitt ursprung. Själv är jag glad över mina amerikanska kontakter eftersom det är lättare att utesluta ytterligare släktkopplingar om man har flera DNA-segment. Det som skrämmer mig lite vid detta fallet är att jag uppenbarligen har forskat på vår DNA-koppling och jag har inget som helst minne av det! Därför börjar alltid med att kolla i mitt släktträd numera. Med +27 000 personer är det inte konstigt att jag inte kommer ihåg alla, men det borde ändå ringa en klocka.
När jag började DNA-släktforska var jag tidigt tvungen att välja förhållningssätt till mitt släktregister. Innan mitt DNA-resultat kom i september 2021 hade jag +4 400 personer i mitt släktträd. Alla var noga sammanlänkade och hade ett förhållande till mig själv på ett eller annat sätt. Jag satt till en början med penna och papper och DNA-släktforskade, men det blev snabbt ohållbart. I samarbete med två andra släktforskare har jag sammanfogat deras gedcom-fil med min. Det var oerhört jobbigt till en början och jag lade mycket tid på att rensa bort onödiga personkopplingar. Rensningen har gått från +44 000 till +27 000, men det har varit värt det. Numera DNA-släktforskar jag genom att lägga in det jag letar på i släktträdet. Det händer rätt ofta att jag får träff på det sättet.
Vad som händer när man har så välutredda platser i ens närhet, Värmland och Tjörn i mitt fall, är att man får många ”gratisträffar” i DNA-sammanhang. När jag hittar en DNA-kusin från Tjörn är det inte ovanligt att den redan finns i registret med en koppling. Jag kan omöjligt veta om det är från den kopplingen hela DNA-segmentet kommer ifrån, men jag känner en viss tillfredsställelse att just den personen har en berättigad plats i mitt släktregister utifrån mitt gamla sätt att tänka.
En annan spännande konsekvens av denna ”dammsugare- & magnetismstrategi” är att ibland springer man på kända namn. Det hände mig nyligen med ett ovanligt efternamn som jag kände igen från en kollega på jobbet. En snabb koll i släktforskningsdatabaser och så var det bekräftat – jag har en fjärdedel av hennes släktträd i mitt släktforskningsprogram! Jag sprang på henne vid kaffemaskinen i veckan och frågade om hon släktforskade. Svaret var nej och senare på kvällen skickade jag över det jag hade på hennes farfars anor. Hon blev jätteglad! Vi hade inga kända gemensamma anor utan det var samarbetet med Tjörnsläktforskaren som möjliggjorde denna upptäckt.
Det är genom mina många Tjörnpersoner i släktträdet som en av grannarna och jag kom på att vi hade samma anfader. Jöns Gullbrandsson i Vräland (omkring 1600 i Tegneby) är något av en kändis på Orust och det sägs att han har minst 65 000 ättlingar. Jag har en känd koppling via morfar och min granne hade också det. Det är roligt att bo på ett ställe där nästan alla jag pratar om min släktforskningshobby med också har något lokalhistoriskt intresse. MtDNA på Jöns Gullbranssons fru har kunnat identifieras till X2d2. Det har hjälp mig att identifiera en släktkoppling av tre till paret som byggde huset 1880 som vi bor i.
Morfars Y-DNA R-M269 har alltså inte hjälp mig i dagsläget. Det utesluter inte att det kan hjälpa mig i framtiden. Om rätt person DNA-testar sig kan det vara till nytta. I kombination med mitt breda Tjörn-register kanske det går att dra någon slutsats. Morfars mtDNA är T2a1a2.
