Josefina Lundin heter kort och gott ”Moster Fina” för Stig och hans syskon, men även för nästa generation. Moster Fina kunde dra sådana kusliga historier och var en skicklig berättare. Det var läskiga spökhistorier, men också andra typer av skräckhistorier. Om det fanns en barnaföderska i närheten kunde allehanda skräckhistorier på temat förlossning avhandlas. När Stig var liten vågade han knappt gå ut på dasset efter hon berättat sina värsta historier.
Moster Fina bodde hela sitt liv i Floda, men undantag för några år i sin ungdom då hon bodde i Jonsered. Då arbetade hon på Jonsereds fabriker som textilarbeterska. Hon åkte hem till Högsboholm på helgerna för att hjälpa sina föräldrar med mat och städning, men hon gav dem även pengar som hon tjänat ihop så att de skulle klara sig. Hon tog hand om sina föräldrar hela deras ålderdom. När Moster Fina slutade på fabrikerna blev hon lantbrevbärare vilket hon fortsatte med i 21 år.
Moster Fina tog sig efternamnet Lundin. Hon var den av syskonen som var mest religiös och kyrklig. De andra var troende, men inte lika aktiva. Moster Fina var söndagsskollärare och hade läst bibeln flera gånger. Hon tog gärna diskussioner med Jehovas vittnen om de knackade på. Hon bodde Skallsjö Skogars missionshus vilket var en plats som också användes för möten. Under 32 år tjänstgjorde hon som vaktmästare i missionshuset. Det var hon som såg till att huset var uppvärmt och att det fanns kaffe när det var möten i huset. Kaffet kokades i en jättestor kopparkittel. Det anordnades ofta symöten som Moster Fina deltog i. De sydde mängder av dukar.
Systersonen Stig hälsade ofta på Moster Fina även efter det att den unga familjen Johansson växte. Barnen trivdes bra i omgivningarna i Floda. Hon levde ensam hela livet och Stig hade uppfattningen att hon trivdes med det. Vid ett tillfälle frågade han sin mamma om Moster Fina haft sällskap med någon man och det ska hon ha haft en kortare tid i sin ungdom.
Moster Fina var en aktiv kvinna som blev 98 år gammal. Tyvärr skulle de sista tre åren i hennes liv traumatiseras av det rån hon utsattes för i sitt eget hem. Tre ungdomar bröt sig in och misshandlade henne. Hon hade en käpp som hon försökt försvara sig med utan att lyckas. Kraften i hennes slag hade varit så stor att hon lyckats göra ett hål i taket.
Efter rånet lyckades Moster Fina ringa till sin syster Johanna. Hennes tal var osammanhängande vilket det inte brukade vara så Stig med fru och en dotter åkte dit för att se hur det stod till. När de kom fram satt hon på sängen och det var blod överallt. De ringde polis och ambulans. Snart så vimlade det av poliser som kunde ta upp jakten på rånarna. De kunde komma snabbt eftersom de varit på en poliskontroll i närheten. Man tog rätt så omgående fast rånarna.
Stigs dotter följde med i ambulansen och Stig kom efter till sjukhuset. Moster Fina fick först tillbringa en tid på sjukhuset. Det blev inte så bra när hon sedan fick komma hem och hon skrevs in på ett ålderdomshem. Hon tappade livslusten och gick bort hösten 1982.
Det är Moster Fina som sitter till vänster och hennes lillasyster Johanna Johansson. Hon hälsade ofta på tillsammans med hennes son Stig.
Janne Andersson, sittandes till vänster, levde hela sitt liv i Skallsjö församling. Hans barnbarn Stig Johansson lyssnade med förtjusning på alla Jannes berättelser från svunna tider. En berättelse han gärna återkom till var hur han reagerade på den stora jordbävningen som inträffade i Västsverige 1904. När Janne kom in i sin stuga såg han att alla tavlor på väggarna hängde snett. Han förstod genast att det hade varit jordbävning, men det var det ingen annan i trakten som gjorde. Bakom Janne står dottern Josefina Lundin som för familjen Johansson går under namnet Moster Fina. Bredvid henne står Stigs kusin Svea. Hon håller händerna på sin bror Axels axlar. Det är båda barn till Albin Johansson som arbetade som diversearbetare på SKF och hade hand om transporter. SKF var en stor arbetsplats och det var ytterst sällan som Stig sprang på sin morbror. Längst till höger i bild sitter Axels fru och barnet är deras äldsta dotter.
Här delar Moster Fina ut brev på sin runda. Hon transporterar breven på sin cykel och man kan med armbindeln på vänster arm se att hon går Postverkets ärenden. Mellan 1930-1951 var hon lantbrevbärare i Floda. Det kan hända att det lugna och personliga överlämnandet av posten är arrangerat för fotografen, men Stig Johansson minns väl hur lång tid det tog för Moster Fina att gå sin runda. Det hörde till vanligheten att det bjöds på kaffe i samband med postutdelningen. Kafferepen var rena skvallermötena och ett forum för berättande. Den ena historien var värre än den andra. Brevbäraryrket gjorde henne till något av en lokalkändis och alla visste vem hon var. Posten kom till Floda station där det sorterades så att alla brevbärarna kunde hämta breven till sitt område. De brev hon kunde dela ut på vägen hem lämnade hon, men resten av mottagarna fick komma hem till henne.
