Amalia Rosalie Andersson (f. 1837 i Göteborgs Karl Johan) har seglat upp till att bli en av de mest intressanta personerna jag har i mitt släktträd. Vad det gäller DNA-släktforskning har de okända fäderna fått oförskämt mycket uppmärksamhet. I den traditionella släktforskningen har personer, oftast män, med intressanta efternamn fångat mitt intresse genom åren. Arvid Hasselblad (f. 1712 i Nordmark), Jöns Landberg (f. 1710 i Nordmark) och farmors adelssläkt på Gustaf Bergius (f. 1836 i Ale-Skövde) har funnits en del att läsa om i andra källor. Med Amalia Rosalie är det annorlunda.
Om det inte vore för att jag bestämt mig att förstå morfars DNA fullt ut hade Amalia Rosalies historia fortsatt legat gömd i arkiven. Jag är inte på långa vägar klar med arkiven för att förstå hela Amalia Rosalies liv, men jag vet redan tillräckligt att förstå att hon var en handlingskraftig kvinna. Hon hamnade i prostitution i unga år. Som 19-åring satt hon på tukthus i Norge. Det är ännu inte känt vad hennes brott var, men året därpå är hon med i Göteborgs Poliskammares besiktningsjournaler över prostituerade. Hennes agerande i rådande lagstiftningsändringar får mig att tro att hon sökte bästa möjliga liv för sig själv och sina barn.
Samma år som Göteborg skärpte till tillsynen över prostituerade flyttade Amalia Rosalie till Norge. Året var 1864. I Norge arbetade hon som piga och träffade soldaten Lars Hansen (f. 1839 i Gjerdrum). Frågan är om han var begiven på spriten redan vid denna tid. Det är i alla fall vad Amalia Rosalies granne hävdade i förhör i skilsmässoprocessen tjugo år senare. Vad jag vet är att Amalia Rosalie prostituerade sig när hon var höggravid med parets andra son. Det gör att jag antar att de äktenskapliga problemen började tidigt och att Lars inte försörjde familjen i den utsträckning som krävdes för att gå runt.
Under mitt besök på Riksarkiver i Göteborg berättade personalen att jag kunde beställa kopior istället för att leta själv när jag frågade om att hitta de skilsmässodokument som jag förstod fanns bland Rådhus Rättens protokollen. Följande framkom för en kostnad av endast omkring 70 kronor:
Amalia Rosalies skilsmässoprocess
13 juli 1881 försökte Amalia Rosalie ta ut skilsmässa första gången.
4 augusti 1881 inställde sig Amalia Rosalie i rätten, men Lars Hansen kom aldrig.
Familjen flyttade till Kristine församling 7 september 1881. Då står det för första gången att Lars Hansen har förlupit i husförhörslängden. Samma datum ska Amalia Rosalies granne, hustrun Anna Charlotta Larsson vittnat i Rådhus Rätten. Hennes vittnesmål löd:
Att makarna Hansson för nio år sedan från Christiania ankommit hit till staden och då inflyttat i en boningslägenhet i det hus, vari hustrun Larsson då haft sin bostad, att bemälde makar därefter varit boende i nämnda lägenhet under omkring tre månader, därunder Snickaren Hansson, vilken varit begiven på dryckeskap, föga bidragit till sin hustrus underhåll, att han efter omnämnda tre månader förlopp upphört att bo tillsammans med hustrun Hansson, hos vilken han emellertid sedermera stundom gjort besök, att såvitt hustrun Larsson, som fortfarande umgåtts med hustrun Hansson, iakttagit icke vid något av dessa besök förefallit något om ovänskap mellan makarna Hansson vittnade uppträde, att på aftonen en dag i oktober månad år 1874, under det hustrun Hansson, vilken jämväl då bott i samma hus som hustru Larsson, uppehållit sig i sin boningslägemhet, Snickaren Hansson därstädes infunnit sig och yttrat: ”nu reser jag till Christiania”, vartill hans hustru svarat ”det må du göra”. varpå han avlägsnat sig, samt att hans hustru med vilken hustru Larsson jämväl sedermera umgåtts, fortfarande alltjämt vistades här i staden, varemot Snickaren Hansson, såvitt hustrun Larsson hade sig bekant, ej sedan låtit sig här avhöra, vadan hustrun Larsson antog, att han i oktober månad år 1874, snart efter det omförmälda besöket hos hustrun, rest utrikes och ej sedan till riket återkommit.”
Även Amalia Rosalies framtida man Olle Peter Holmberg vittnade:
Den 21 september 1881 beslutades det om offentlig stämning av Lars Hansen och att han skulle efterlysas. Det står att fallet ska tas upp igen i december 1882.
Den 13 december 1882 kom utslaget från Rådhus Rätten att en inte godkände äktenskapsskillnad.
Den 17 januari 1883 skickade Amalia Rosalie in stämningsansökan för att få skilja sig från Snickaren Lars Hansson, då han förlupit henne. Hon tillkallade vittnen i timmermannen Olle Peter Holmberg och grannen hustrun Anna Charlotta Larsson. Jag tolkar det som att Amalia Rosalie har skrivit detta själv. Ska man tro att det är hennes egen underskrift så heter hon faktiskt Amalia Rosalie. Jag har länge funderat över om hon hette Rosalia eller Rosalie, men detta får avgöra att hon hette Rosalie.
Den 9 mars 1883 behandlade Rådhus Rätten ärendet och kallade vittnena till förhör den 21 mars 1883.
Den 21 mars 1883 framgick det att Amalia Rosalie hade stadstjänaren F. Elander till juridisk hjälp. Stadstjärnarna B. Hansson och A. Lindgren fick i uppdrag att leta upp den försvunne Lars Hansen för att meddela honom stämningen. Dessa bad om tid för att göra eftersökningar och rätten beslutade att de skulle återuppta förhandlingarna 28 mars 1883.
Den 28 mars 1883 infann sig Amalia Rosalies ombud stadstjänstemannen F. Elander i Rådhus Rätten. Flertalet detaljer om Amalia Rosalies liv och uppbrottet från Lars Hansen framkommer vid detta tillfälle. Elander lätt rätten veta att Lars Hansen levat oordentligt den senare delen av deras äktenskap. Det framkommer att Lars Hansen lämnade sin hustru den 22 oktober 1874 och hördes aldrig av igen efter det. Enligt Amalia Rosalie ska han ha stått i dörröppningen i ett rum i lägenheten och yttrat orden ”Adjö med er, nu skall jag ut och resa.”. Eftersökningarna i samband med stämningen har inte lyckats ta reda på var han befann sig.
Timmermannen Olof Peter Holmberg och bagargesällen Carl Fredrik Abrahamsson var kallade som vittnen att höras upplysningsvis. Olle Peter meddelade att han varit bekant med Amalia Rosalie sedan 1876. Den har under långa tider bott i samma hus. Amalia Rosalie hade bett Olle Peter fråga sina arbetskamrater var Lars hade tagit vägen, men ingen visste.
Bagargesällen Carl Fredrik Abrahamsson var sedan 1880 arbetskamrat till Amalia Rosalie. Han lät meddela att han aldrig sett någon Lars Hansen utan att det var allmänt känt att han lämnat henne. Carl Fredrik var född 1829 i Göteborgs Kristine och dog 1920 i Gibraltar, Göteborgs Vasa. Det gör mig nyfiken på om Amalia Rosalie arbetade med Carl Fredrik även framåt.
Ombudet tog också upp hustrun Anna Charlotta Larssons vittnesmål från 7 september 1881 där hon vittnade om att Lars Hansen inte bidrog till familjens försörjning och var begiven på dryckeskap. Han hade meddelat i oktober 1874 att han lämnade landet för att åka till Christiania.
Rådhus Rätten ville se Amalia Rosalies och hennes mans prästbevis. Ombudet begärde åtta dagar att få skaffa fram detta.
Den 4 april 1883 läste ombudet F. Elander upp prästbeviset och yrkade på att äktenskapsskillnaden skulle gå igenom. Utlåtande skulle meddelas den 18 april 1883. Prästbeviset bifogades till protokollet.
18 april 1883 konstaterade Rådhus Rätten att Lars hade till augusti 1884 på sig att infinna sig i rätten. I husförhörslängden samma år går det att läsa bland noteringarna ”uppgiven förlupit sin hustru”.
Den 16 november 1883 flyttade Amalia Rosalie till Charlottenlund i Örgryte. Det står att mannen är ”förlupen enligt bevis”, men Lars Hansen kvarstår med familjen.
Den 6 augusti 1884 konstaterade Rådhus Rätten att ingen hört av sig gällande synpunkter på äktenskapsskillnaden.
29 oktober 1884 beslutade Rådhus Rätten i Göteborg om äktenskapsskillnad. Möjlighet att bestrida fanns.
Jag har inte underlagen på uppgifterna på första försöket att så äktenskapsskillnad. Jag ska göra en beställning hos Riksarkivet och se om det kan framkomma något nytt i dessa handlingar:
