Nissebrev ta in julgranen
I år gjorde väldigt annorlunda mot tidigare år – julgranen fick flytta in två dagar före jul! Det är min man som är superstrikt på att granen ska tas in och pyntas dagen före julafton. Nu lämpade det sig ändå bäst att göra det idag och eftersom jag ändå är en Nissebrev kort för stunden, så passade det extra bra.
När vi flyttade in för 3,5 år sedan växte redan en liten gran i grenen på körsbärsträdet. Under dessa år har den vuxit sig större och större. Körsbärsträdet är halvdött och det står på att göra-listan att ta ner det i vinter. Ålderns rätt och en gran som kilar sig ner i stammen har gjort att trädet inte känns säkert längre.
Under högtidliga former togs julgranen ner.
Min man ordnade med finliret.
Vi hjälptes åt att pynta granen. När min äldsta dotter hittade släkt-Nissen i lådan blev hon först rädd. När hon tog sig en titt till konstaterade hon att den var av lera. Efteråt följde ett långt resonemang när tomten är vaken och vad han gör. Det var uppenbart inte poppis att släkt-Nissen var så nära. Vi tände lyktan ihop, men det hela var obekvämt att han fick flytta in under mitt skrivbord.
Nu när vi närmar oss slutet av serien av Nissebrev kan jag se hur verklig släkt-Nissen är för 5-åringen. Det var ju inte meningen att hon skulle bli rädd för en uppskattad juldekoration, men vi får se hur länge det håller i. Kanske han kan komma fram lagom till jul.
