Adventskalender 2024: Den släkthistoria jag berättar för barnen

Det ligger en skatt gömd i Fjällbobergen. Den placerades i en bergsskreva under tidigt 1930-tal av Sävedalspojkarna Stig Johansson och Leif Fridén. De ören som de tjänade ihop på att springa ärenden för hemmafruarna i grannskapet lades i ett skrin för att användas vid nödtillfällen. Om det saknades pengar till biobesök kunde vännerna snabbt ta cyklarna till sitt gömställe för att ordna med finansieringen. Flitiga som de var lades mer pengar undan än vad de hämtade och en dag var skrinet fullt. En tid senare lärde de sig ”dansa med stil” på Björkmans dansinstitut i stan för att kunna uppvakta kvinnor på rätt sätt.

Vänskapen mellan Stig och Leif höll hela livet. De älskade båda friluftsliv och var aktiva i Sävedalens AIK. Vad det gällde yrkeslivet hamnade de dock på olika arbetsplatser. Stig började som ”springpôjk” på SKF direkt efter skolavslutningen för att senare bli Måttjusterare. Utöver de ordinarie arbetsuppgifterna ramlade han ständigt in på spännande sidouppdrag genom sina många vänner – allt från utvecklande av tandläkarstolar och -borrar till skidbindningar och kameror.

Stig föddes i Sävedalen 1925 och hade aldrig några planer på att flytta därifrån. Han växte upp på Bethala gård och bodde kvar hela livet på vad som nu är Trädgårdsvägen. Kärlek uppstod på busshållplatsen till jobbet där han träffade norskan Svanhild som arbetade på Gamlestadens fabriker. De gifte sig 1954 och fick sex barn, elva barnbarn och till dags räkning åtta barnbarnsbarn. 

Det har gått över 80 år sedan skatten i Fjällbobergen föll i glömska. På äldre dar hände det att Stig funderade på om han skulle leta upp den, men det blev aldrig av. Den 4 januari 2019 somnade Stig in omgiven av sin familj. Hemligheten om var skatten ligger avslöjades aldrig. Istället lämnade han efter sig något mycket mer värdefullt – alla de historier han generöst delade med sig av från ett händelserikt liv.

Lite mer om Stig Johansson

Just denna text publicerades som minnesord i Partille Tidning 2019 precis när Stig hade gått bort. Stig var en berättare av rang och jag är så tacksam att jag fick dokumentera alla de berättelser han delade med sig av. Intervjuerna byggde boken ”Jag ska säga dig…” som jag tidigare har skrivit om i hur jag skrev mina släktböcker. Jag skrev orden med stor sorg, men trots att det gått fem år sedan känner jag att texten håller för att kortfattat beskriva ett långt och händelserikt liv. Framförallt har texten en känsla som jag vill förmedla till mina barn.