Blogg

Gårdagens roligheter fick en sur eftersmak då den nyss fyllda 3-åringen lyckades avsluta dagen med magsjuka, eller matförgiftning eller annat otrevligt. Resultatet är hursomhelst sängliggande och VAB. Dagen har mestadels spenderats i sängen eller soffan med en lugnande hand på hennes rygg. Jag började förmiddagen på detta sätt med att fortsätta registrera Suhoinen-ättlingar i DNA Painter.

Fy vad tråkigt det är att registrera skogsfinnar! Min högra handled säger gång på gång åt mig att sluta. Då och då försöker jag zooma ut och granska det jag gör. Jodå, mönstret fortsätter på kromosom 2 – ett lite större i början och ett mindre på slutet. Dessutom på flera andra mindre ställen där jag ser att smedsläkten Hult / Gevert befinner sig i mitt släktnätsbyggande. Det är därför jag misstänker Maria Maja Danielsdotter Suhoinen (f. 1738 i Sunne), gift med Sven Svensson Hult (f. 1736 i Sunne) som mitt anpar.

Man kan tycka att detta mönster borde uppmuntra till vidare registrering, men det fick precis motsatt effekt. Särskilt när jag försökte överblicka hur mycket jag hade kvar att registrera! En vansinnig tanke for genom huvudet: ”Det är är så dumt att jag lika väl kan registrera alla Karl i Segerstad 1890!”. Vad gör man vanligtvis med vansinniga tankar? Ignorerar förstås. Men så var det en hel eftermiddags-VAB kvar och dårskapen var igång. Hur många Carl i Segerstad 1890 finns det egentligen?

Det finns 97 Carl i Segerstad i 1890 års folkräkning. Alla 97 finns nu i en prydlig lista i ett Excelark med förnamn, efternamn, födelseår, födelseförsamling och boendeort 1890. Av dessa bodde åtta i Aspberg, stället där Karl Gunnar Karlsson (f. 1890 i Segerstad) mamma Maria Lovisa Jonasdotter (f. 1870 i Segerstad) arbetade sommaren 1889, samt fyra i Törne där hon uppväxte upp och fortfarande hade sina föräldrar. Alltså två platser som jag vet att Maria Lovisa befinner sig på och tolv Carl som kan tänkas var den okände fadern. Efter att ha sållat bort för unga och för gamla Cal återstod sju möjliga kandidater på just dessa två orter. Två namn fångade mitt intresse lite extra.

Jag bestämde mig för att börja där namnen var mer bekanta. Det var namnen Danielsson som jag fastnade för. Jag har nämligen hittat flera DNA-kusiner med gemensam nämnare paret Daniel Larsson (f. 1723 i Segerstad) och Annika Danielsdotter (f. 1737). Jag började registrera första kandidaten och redan på tredje personen blev det BINGO! Jag fick den där pulshöjande dublettkontrollen som jag önskar varje gång jag för in ett intressant släktträd och denna gången behövde jag inte leta länge. Mannen som heter Carl i förnamn, född 1864 och boende i Törne 1890, hakade i detta anpar direkt. Sex DNA-kusiner med rimliga DNA-segmentvärden går att koppla till denna man.

Det enda irriterande med denna man är att han helt och hållet håller sig i Segerstad i sina lättforskade anor. Jag vill väldigt gärna kunna koppla på andra intressanta DNA-kusiner från Grums, Sunne och Torsby. Jag har andra kända anor från dessa trakter, men mitt släktträd på denna gren är välforskad. När jag tvivlade på mina DNA-släktforskningsmetoder tidigare idag granskade jag för femtioelfte gången mina kända Värmlandsanor. Kan skogsfinnepåbrå gömma sig där? Per Mattsson (f. 1709 i Frykerud) är den enda jag kan tänka mig i så fall.

Det var denna irritation som fick mig att gå vidare till nästa Carl på listan. Visserligen några fler registreringar krävdes, men där hakade det till slut också i på registrerade oidentifierade DNA-kusiner. Daniel Svensson (f. 1833 i Segerstad) och Katrina Elisabeth Andersdotter (f. 1839 i Segerstad) denna gången. Problemet är att det var för låga DNA-segment för att vara rimligt.

Jag vet inte vilken metod som är mest tveksamt tidsfördriv – Registrera skogsfinnar på 1700-talet eller Carl som bott i Segerstad 1890? Tur att det är ny jobbvecka så att jag inte behöver fundera på den saken.

För nästan exakt ett år sedan stannade familjen vid Nors kyrka för årets stopp till fjällen. Det är ironiskt att cirkeln återigen har slutits kring Segerstad. Inför årets resa till fjällen har jag lyckats övertala familjen tillbringa en dag i Värmland på uppvägen. Jag vill stanna vid Segerstads kyrka och se mer av omgivningarna där. Sedan är tanken att vi ska till Mariebergsskogen och åka skridskor innan vi sover en natt i Sunne. Det är en blandning jag vet funkar vid det här laget – barnen får leka och göra utflykt medan jag besöker släktrelaterade platser.

Den äldsta dottern är införstådd i planerna, men har huvudet fullt av motstridiga tankar. Följande konversation har ägt rum flera gånger nu:

Veckans utmaning blir att låta DNA-släktforskningen vila.

Läs uppföjningen om Annika Danielsdotter här.