Blogg

Nissebrev: Släkt-Nissens ankomst

Då är vi igång! Årets Nissebrev, mina första någonsin som förälder, är igång. Jag började bygga förväntan redan igår kväll genom att låtsas att höra en liten Nisse i köket. 5-åringen blev livrädd och min man hade mycket roligt åt att mitt experiment höll på att misslyckas innan jag ens börjat. Jag fick snabbt säga att jag såg Nissen springa in i ladan och att den nog bor där. Det blev därför onödigt spännande kring hur det hela skulle tas emot.

Det visade sig att jag inte behövde oroa mig. På morgonen gick vi genast att se efter julkalendern. Där låg en lapp från den egna släkt-Nissen. Efter att ha spanat efter min farfar i trappan, och lärt oss att han var brandman, begav vi oss till förskolan. Själva aktiviteten sparade vi till eftermiddagen.

Dagens uppdrag var att rita en familjekarta för att förstå vem tomten hade bott med tidigare. Min farfar Lennart är huvudpersonen och hon fick rita upp hur hon är släkt med honom. Sedan skrev hon upp Lennarts föräldrar – Svante och Anna. Även min farmor kom med i släktträdet. Min dotter är döpt efter hennes mellannamn och det tog ett tag innan det sjönk in – att hon är namngiven efter en annan person.

5-åringen ville veta mer om min farmor så vi gick till trappan igen. Att ha släktfoton framme är en bra grund för släkthistoriskt berättande för barn. Jag pekade ut henne och hennes föräldrar Gunnar och Signe. Jag DNA-släktforskar för att hitta Gunnars okände far.

Familjekartan klarade hon av galant. Jag vågar faktiskt påstå att den första Nissebrevsdagen var lyckad. Hon ville ha nästa uppdrag direkt, men får hålla sig till tåls till imorgon.