Blogg

Under juni fick jag en, för mig, hög DNA-matchning hos MyHeritage. Min pappa delar 93 cM och min faster 81,4 cM. Då många övriga gemensamma DNA-kusiner var värmlänningar tändes mitt hopp – är det här DNA-matchningen som jag väntat på för att lyckas hitta Gunnar Karlssons (f. 1890 i Segerstad) okände far?

Efter att ha granskat de gemensamma DNA-träffarna noggrannare blev jag mer och mer förbryllad. Jag började misstänka att det gemensamma DNA:t kommer från två håll – både från Gunnars mamma Maria Lovisa Jonasdotter (f. 1870 i Nor) och den okände fadern. Jag hörde av mig till Kjell, som också hade DNA-träff med matchningen, men han hade inte tittat närmre på saken. Han delade dock min tanke att DNA-matchningen kommer från två håll varpå jag körde MyHeritages autogrupperingsrapport för både min pappa och faster. Resultatet var väldigt intressant!

Autogrupperingsrapporten visade att DNA-träffen tillhörde samma stora Värmlandskluster som Kjell och hans syster. Det förvånade mig inte eftersom jag sett flera triangulerade DNA-segment med identifierade DNA-kusiner. När jag såg resultatet för min fasters autogrupperingsrapport visste jag först inte vad jag skulle tro. Framför mig hade jag tolv namn i hennes största kluster där jag aldrig stött på ett enda namn tidigare. Alla personer hade ungefär 40 cM och är värmlänningar. Samma man som tillhör det stora identifierade klustret för min pappa tillhörde det stora oidentifierade klustret för min faster. Efter att ha undersök situationen närmare kände jag mig rätt säker – här är nyckeln till att hitta Gunnars okände far!

Några av de tolv oidentifierade DNA-kusinerna hade släktträd publicerade, så jag började där. Jag forskade vidare och fyllde i där det saknades och var lättforskat. Snart börjar ett tydligt mönster utspela sig – Torsby och Sunne! Efter lite ytterligare forskning ser jag något annat. Vad gör alla finska efternamn i släktträden? Skogsfinnar! 

Jag har aldrig tidigare forskat på skogsfinnar. Däremot har jag kommit i kontakt med minoritetsgruppen i olika mediesammanhang. Det var inte länge sedan den skogsfinska flaggan antogs vilket jag noterat i nyhetsrapporteringen. Jag minns tydligt att jag lyssnade på avsnittet om skogsfinnar på Sveriges Radios serie släktband när det publicerades 2006. Är jag, precis som uppskattningsvis 1,5 miljoner svenskar, ättling till invandrande skogsfinnar? Det skulle kunna förklara de helfinska DNA-kusinerna som har förbryllat mig bland DNA-träffarna.

Så småningom ser jag att det är vissa skogsfinska namn som återkommer – Porkka, Suhoinen, Hotakka, Räisäinen, Ronkainen, Orainen, Kukkoinen, Häkkinen och Hynninen för att nämna några. För att inte tappa bort mig börjar jag dokumentera mitt sökande på ett nytt sätt. Jag gjorde en tabell med släktnamn, pappas DNA-träffar samt min fasters DNA-träffar. Då blir jag förvånad ytterligare en gång! Släktnamnen förekommer hos både min pappa och faster, men de delar inte samma DNA-kusiner. Jag drar slutsatsen att de har fått helt olika DNA-segment från Gunnars okände far. Det är min fasters DNA som är lättast, eller rättare sagt minst svårt, att forska på. 

Under några kvällar har jag systematiskt börjat gå igenom släkt för släkt. Det går att koppla ihop nästintill alla till samma anpar. Många av DNA-kusinerna som ligger bakom statistiken i tabellen har rätt lågt på gemensamt DNA-segment. Alldeles för lite för att dra några slutsatser från varje enskilt fall, men nu är det inte det jag är ute efter. Jag vill se mönster och då är mycket data att föredra. Min DNA-kusin Kjell är ättling till skogsfinska släkten Ronkainen. Det är inte alla med det namnet i släktträdet som går ihop på samma ställe. För att se vilket det anpar närmast i släktled är har jag dokumenterat det på följande sätt i Excel.

DNA-träffarna i detta exempel varierar från 10,7 cM – 139,3 cM. De flesta ligger runt 20 cM vilket vore rimligt om detta är gemensamma anpar till Gunnar. Det utgör dock ingen garanti för att det är så. Jag har ungefär 300 namn att gå igenom på liknande sätt. Det är rätt tidskrävande eftersom de flesta faktiskt går att föra in i släktträdet till minsta gemensamma nämnare – alltså ett anpar. 

Är det värt att lägga all denna tid på att registrera alla personer? Det är uppskattningsvis 200 DNA-kusiner som jag ska registrera där flertalet har låga värden. Just nu tänker jag att det är det vettigaste sättet att fokusera jakten på Gunnars okände far. För varje oidentifierad DNA-kusiner som jag lyckas lägga in visar MyHeritage andra DNA-kusiner jag har på denna ana. Om det finns höga DNA-träffar gemensamt går det bit för bit att smalna av och ringa in rätt man. Det dyker redan upp massa värmlänningar i detta sammanhang som jag tidigare varit intresserad av, men som nu kommer i ett nytt ljus.

Min fasters oidentifierade kluster är ännu inte löst, men jag tror att detta strukturerade arbetssätt kommer hjälpa mig att göra det. Jag tänker ge det en ärlig chans!