Blogg

Mitt verkliga släktforskarintresse väcktes i 18-års åldern, men det hände ibland att jag ställde frågor om mina släktingars föräldrar och mor- och farföräldrar under kalas. På så sätt har jag ändå i stora drag vetat var jag kommer ifrån och vad mina förfäder arbetat med. Jag hade en uppfattning om att Göteborg, Mölndal, Bohuslän, Nora och Värmland var viktiga geografiska områden i min släkthistoria. Det har vid djupdykningar i släktträdet visat sig vara en rätt bra beskrivning. 

Värmland började intressera mig lite extra när jag som 16-åring flyttade till Karlstad för att börja på Friidrottsgymnasiet. Jag drömde om att nå världseliten i diskus, men det är en annan (och rätt kort) historia. Varannan vecka satt jag på tåget från Karlstad till Göteborg tur och retur. Det första stoppet på tågresa är Grums. Jag tittade alltid ut genom fönstret vid trakterna före och efter tågstationen, och undrande var mer exakt min farmors pappa föddes. Jag hade tagit reda på att han föddes i Segerstads församling och sedan vuxit upp i Nors församling. Födelseplatsen var Törne och under alla mina sex år i Karlstad tänkte jag ta bussen dit en helg och bilda mig en uppfattning om platsen. Det hände aldrig. 

Det skulle dröja ytterligare drygt tjugo år innan jag faktiskt tog mig till Törne. Jag tvingade familjen av E45 för ett stopp hem från Branäs under våren 2022. Vi parkerade först vid en liten grusparkering vid kyrkan. Det var en kall och grå aprildag, men trots det slogs jag av hur vacker omgivningen var. Det livliga vattnet nedanför och växtligheten runtomkring gjorde intryck på mig. Det var alltså här min farmors far hade döpts under en vårdag 132 år tidigare. Dopnamnet var Karl Gunnar, men han kallades bara Gunnar. 

Gunnars mamma, Maria Lovisa Jonasdotter, var 20-år gammal och ogift när han föddes. Sommaren innan hade hon arbetat som piga på gården Aspberg inte långt därifrån. Hon blev gravid och kyrkböckerna avslöjar inget mer om omständigheterna än ”fader okänd”. Hennes föräldrar var dopvittnen när Gunnar döptes. Huruvida Gunnar visste vem hans far var vet jag inte, men min farmor hade ingen aning. Som släktforskare har jag mest tyckt, förutom medkänsla för Maria Lovisa och hennes situation, att det är retligt att en del av mitt släktträd försvann redan 1890. Länge trodde jag att det för alltid skulle vara så, men under sommaren 2021 väcktes min nyfikenhet. Skulle ett DNA-test kunna leda mig till svaret? Jag var tvungen att försöka.

När mitt DNA-resultat kom började jag bena ut mina DNA-träffar en efter en. Mina föräldrar och morföräldrar samt bror testade sig också för min skull. Eftersom min farmors syssling Kjell utbildar i DNA-släktforskning kunde vi tillsammans snabbt reda ut rätt många gemensamma DNA-kusiner på Maria Lovisas anfäder. Trots detta kunde jag identifiera tydliga ”Värmlandsträffar” där Kjell och hans syster inte var med. Möjligtvis den okände fadern? Jag kunde hur som helst inte se några mönster dessa träffar emellan och jag insåg att jag behöver mer färdigheter för att ta itu med uppgiften. 

Numera bor jag i Orust kommun där det finns ett aktivt föreningsliv. Det arrangeras årligen en föreningsvecka och denna gång var DNA-släktforskaren Peter Sjölund, känd för att ha löst dubbelmordet i Linköping med hjälp av DNA-släktforskning, där och föreläste. Jag insåg under föreläsningen att jag måste gå mer systematiskt till väga. Jag började släktforska på alla mina högsta Värmlandsträffars släktträd och hittade på så sätt spännande mönster. 

Jag hade redan innan försökt gå tillbaka till sommaren 1889 och identifierat vilka drängar som bodde på gården. Gunnar hette Karlsson i efternamn utan att någon annan i släkten hette Karl. Jag misstänker därför en Karl som far. Det fanns hela åtta Karl på samma gård i den husförhörslängdens tidsspann! Efter en noggrannare granskning landade jag på två misstänkta fäder. Jag släktforskade bakåt på båda två och efter en månads intensivt forskande hade jag åtta DNA-kusiner identifierade med den ena mannen. Samtidigt kunde jag avfärda den andra eftersom jag tog reda på att hans ättlingar är DNA-testade och vi har inget gemensamt DNA-segment alls. 

Den man jag misstänker flyttade till Amerika några år senare. Där fick han sex söner som i sin tur har barn och barnbarn. Nu väntar jag på mitt DNA-resultat från Ancestry. Jag hoppas att det ska ge något eftersom det är en leverantör som många amerikaner använder sig av. Där är jag just nu med min DNA-släktforskning. Rent fysiskt befinner jag mig i Sälen på semester. På hemvägen ska jag se till att vi tar en bensträckare vid Nors kyrka.