Nissebrev för en bra luciafirande
Det går äntligen att konstatera att båda barnen är friska! För att vara på den säkra sidan kommer de vara hemma från förskolan imorgon. De har i alla fall varit friska nog för att lussa både en, två och tre gånger. Firandet började så snart de slog upp ögonen. Jag hade varit förutseende och lagt fram alla grejer dagen innan. Det var bara att hoppa i lucialinnet och tända ljusen! Min man blev väckt av det söta, men lite ostämda, luciatåget.
Eftersom jag inte kunde hitta något luciarelaterat kring min farfar eller farmor, så slängde jag in en berättelse om hästar. 5-åringen har ett stort hästintresse och älskar sin ridskola, så det var inga konstigheter att rita en häst. Sweet Success var en travhäst min pappa var delägare i under tidigt 1990-tal. Efter teckningen följde ett kojbygge som blev ett stall och en rollek där den lilla fick vara föl.
Lite DNA-släktforskning mellan berättandet
Det blev lite för mycket av det goda under veckan och jag fick ett starkt sug efter att DNA-släktforska. Jag tog en titt på min fasters stora Värmlandskluster och konstaterade efter ett tag att jag gjort väldigt mycket. Det finns mer att göra, men jag ville testa en annan vinkel. Därför tog jag upp pappas klusterrapport och tittade i den. Pappas största kluster är mycket välutrett och tillhör Karl Gunnar Karlssons (f. 1890 i Segerstad) mamma Maria Lovisa Jonasdotter (f. 1870 i Segerstad). Det andra klustret är ett okänt värmlandskluster som tillhör den okände fadern. Jag tog upp Scapple och började strukturera upp det klustret.
Rätt så snart fick jag syn på en DNA-kusin med intressant släktträd. Det visade sig att familjen Falk i Nor kunde kopplas samman med ”Kusinbarns-Karls” mormor. Jag blev exalterad och forskade lite mer och fick fram en intressant man som mycket väl skulle kunna vara den okände fadern. Han har intressanta DNA-kusiner på alla sina mor- och farföräldrar. När jag gick och lade mig kände jag ”nu har jag honom!”. Ikväll har jag granskat mina upptäckter mer nyktert och inser att han är ungefär lika bra, eller dålig, som kusinbarns-Karl. Han åker upp på min lista över misstänkta, men jag känner mig inte övertygad om att det är han.
Jag tänkte det var dags att dra en ny klusterrapport på min fasters DNA för att se om något tillkommit till hennes stora Värmlandskluster. Då upptäcker jag att det har splittrats! Från att ha legat som största kluster har nu några fallit bort och en mindre mer grupp 7 med någon ny DNA-kusin skapats istället. Intressant! Det som blivit kvar är DNA-kusiner i det geografiska området i Östra Ämtervik vid Sunne, Värmland. Imorgon blir det julfest så jag får hålla mig till helgen innan jag gräver mig ner i detta mer!
