{"id":90,"date":"2023-01-11T20:45:20","date_gmt":"2023-01-11T20:45:20","guid":{"rendered":"http:\/\/carolinefransson.se\/?p=90"},"modified":"2026-02-17T19:09:34","modified_gmt":"2026-02-17T18:09:34","slug":"borjan-pa-ett-aventyr","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/2023\/01\/11\/borjan-pa-ett-aventyr\/","title":{"rendered":"B\u00f6rjan p\u00e5 ett \u00e4ventyr"},"content":{"rendered":"\n

Tre\u00e5ringen satt i baks\u00e4tet och gjorde sitt b\u00e4sta f\u00f6r att \u00f6verr\u00f6sta Peter Sj\u00f6lunds sommarprat som str\u00f6mmade ur bilradion. ”N\u00c4R \u00c4R VI FRAMME?” skrek \u00e4ldsta dottern g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng medan jag f\u00f6rs\u00f6kte uppfatta vidden av vad DNA-sl\u00e4ktforskning kan \u00e5stadkomma. Halvv\u00e4gs p\u00e5 bilf\u00e4rden hade hon \u00f6vervunnit b\u00e5de Peter och resten av familjen. Vi kom aldrig fram till v\u00e5r t\u00e4nkta slutdestination, men det blev en minnesv\u00e4rd dag \u00e4nd\u00e5. Dottern pratar fortfarande om den fantastiska badstranden i Saltk\u00e4llan<\/a> d\u00e4r vi r\u00e5kade stanna och jag \u00e4gnar kv\u00e4llarna efter att barnen har lagt sig \u00e5t DNA-sl\u00e4ktforskning. <\/p>\n\n\n\n

Mitt sl\u00e4ktforskningsintresse v\u00e4cktes redan n\u00e4r jag gick p\u00e5 Tingvallagymnasiet i Karlstad. Vid ett tillf\u00e4lle slog jag mig ner vid biblioteksdatorn och av nyfikenhet slog upp en sida i min f\u00f6delsef\u00f6rsamling F\u00e4ssberg. P\u00e5 fem minuter hade jag min farfars familj p\u00e5 datorsk\u00e4rmen. Jag f\u00f6rstod inte d\u00e5 vilken osannolik tur jag hade haft att jag slagit upp just detta st\u00e4lle i kyrkoboken, men det r\u00e4ckte f\u00f6r att jag skulle vara helt fast. De kommande \u00e5ren v\u00e4xte sl\u00e4kttr\u00e4det efter varje tretimmarssession jag haft vid bibliotekets sl\u00e4ktforskningsh\u00f6rna. Historieintresserad som jag \u00e4r v\u00e4xte \u00e4ven hemmabiblioteket med hembygdslitteratur och andra nischade texter som r\u00f6rde s\u00e5dant som sl\u00e4kten ber\u00f6rt genom \u00e5rhundradena. <\/p>\n\n\n\n

Vid varje sl\u00e4ktkalas redovisade jag entusiastiskt vad jag kommit fram till sedan f\u00f6rra g\u00e5ngen vi s\u00e5gs. Mina sl\u00e4ktingar gjorde sitt b\u00e4sta f\u00f6r att verka intresserade, men kommentarer som ”Det \u00e4r bara en massa namn\u2026” och ”Jass\u00e5, en Anders till?” avsl\u00f6jade vad de egentligen tyckte. Som sl\u00e4ktforskare var jag r\u00e4tt ensam. Os\u00e4ker p\u00e5 min egen f\u00f6rm\u00e5ga l\u00e4ste jag mycket p\u00e5 sl\u00e4ktforskningsforum, men v\u00e5gade aldrig fr\u00e5ga eller kommentera sj\u00e4lv. Tvivlet b\u00f6rjade \u00e4ven gnaga sig in p\u00e5 st\u00f6rre mer existentiella fr\u00e5gor – Vem \u00e4r jag att best\u00e4mma min sl\u00e4kthistoria? N\u00e4r jag kommit s\u00e5 l\u00e5ngt som jag ans\u00e5g mig kunna komma i utbyggandet av mitt sl\u00e4kttr\u00e4d tog jag d\u00e4rf\u00f6r en paus. Jag visste inte l\u00e4ngre hur jag skulle f\u00f6rh\u00e5lla mig till min sl\u00e4ktforskning.<\/p>\n\n\n\n

Den stora v\u00e4ndningen kom n\u00e5gra \u00e5r senare n\u00e4r farmors syster dog. Jag ins\u00e5g att om jag vill dokumentera sl\u00e4ktens historia finns det inte tid att v\u00e4nta. Ett gigantiskt bokprojekt tog form<\/a> d\u00e4r jag hade best\u00e4mt mig f\u00f6r att v\u00e4cka sl\u00e4ktens intresse f\u00f6r den egna historien. Alla sl\u00e4ktingar intervjuades och jag lade mycket tid p\u00e5 att boken ocks\u00e5 skulle vara snygg att bl\u00e4ddra i. Jag l\u00e4rde mig att v\u00e5ga fr\u00e5ga och det finns inget jag \u00e4r mer tacksam \u00f6ver f\u00f6r vad sl\u00e4ktforskningen har l\u00e4rt mig \u00e4n just det. Det g\u00f6r att sl\u00e4kten fortfarande kan minnas farmor genom hennes uppskattade br\u00f6d Mj\u00f6lkekn\u00f4tt<\/a> varje jul. Jag bad henne skriva ner receptet som hon endast haft i huvudet under 60 \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Sl\u00e4ktforskningen hade allts\u00e5 tagit mig till ett annat stort intresse i livet – att skriva. I farten blev det en bok till med sl\u00e4ktber\u00e4ttelser fr\u00e5n min mans mormor och morfar. Efter att den boken var klar kom dock f\u00f6rsta barnet in i bilden. Att ha n\u00e5gra tidskr\u00e4vande intressen lade jag snabbt p\u00e5 hyllan d\u00e5 livet helt pl\u00f6tsligt bara handlade om att jobba och ta hand om barn. Fast egentligen var det kanske bara lite perspektiv som beh\u00f6vdes. F\u00f6r av samma anledning som jag slutade sl\u00e4ktforska vid f\u00f6rsta barnet b\u00f6rjade jag sl\u00e4ktforska igen efter andra barnet. Det \u00e4r allts\u00e5 inte bara Peter Sj\u00f6lund jag har att tacka f\u00f6r mitt \u00e5terupptagna intresse utan \u00e4ven stressforskaren Niclas Alm\u00e9n.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r n\u00e4mligen s\u00e5 att jag arbetar med personalfr\u00e5gor och \u00e4r medveten om att m\u00e5nga h\u00f6gpresterande kvinnor statistiskt sett blir utbr\u00e4nda ungef\u00e4r n\u00e4r andra barnet har fyllt tv\u00e5 \u00e5r. Dit ville jag aldrig. Det Alm\u00e9n lyfter fram i boken \u00c5terh\u00e4mtningsguiden \u2013 m\u00e5 bra trots stress och press<\/em> \u00e4r att det inte \u00e4r stress som g\u00f6r oss sjuka utan bristen p\u00e5 \u00e5terh\u00e4mtning. N\u00e5gonstans i detta sammanhang lyfts sl\u00e4ktforskning fram som en l\u00e4mplig aktivitet p\u00e5 \u00e5terh\u00e4mtning eftersom det \u00e4r l\u00e4tt att bli uppslukad s\u00e5 att hj\u00e4rnan f\u00e5r vila fr\u00e5n alla andra malande vardagsproblem. Perfekt! Helt pl\u00f6tsligt kunde jag legitimera att gr\u00e4va i kyrkb\u00f6cker trots att diskh\u00f6gen i k\u00f6ket s\u00e4ger att jag egentligen kanske borde g\u00f6ra annat.<\/p>\n\n\n\n

Om jag hade tur f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag satte mig att sl\u00e5 i en kyrkbok \u00e4r det inget mot vad jag hade n\u00e4r mitt DNA-resultat kom. F\u00f6rsta personen vars sl\u00e4kttr\u00e4d var det direkt uppenbart hur vi var sl\u00e4kt. Min farmors pappa Gunnar Karlsson<\/a> f\u00f6ddes 1890 i Segerstad och hans morf\u00f6r\u00e4ldrar var v\u00e5ra f\u00f6rsta gemensamma anf\u00e4der. Mina V\u00e4rmlandsr\u00f6tter intresserar mig lite extra eftersom jag under mina sex studie\u00e5r i Karlstad har k\u00e4nt en stark tillh\u00f6righet i V\u00e4rmland. Gunnar flyttade tidigt till M\u00f6lndal f\u00f6r att ta anst\u00e4llning som pappersmassare p\u00e5 Papyrus. Det finns inga foton bevarade fr\u00e5n V\u00e4rmlandstiden i sl\u00e4ktens \u00e4go, s\u00e5 p\u00e5 vinst eller f\u00f6rlust kontaktade jag min DNA-kusin f\u00f6r att se om han mot f\u00f6rmodan hade n\u00e5gra.<\/p>\n\n\n\n

Hur m\u00e5nga kommer i kontakt med en DNA-kusin som utbildar i DNA-sl\u00e4ktforskning p\u00e5 f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket? Det gjorde jag! Kjell b\u00e5de st\u00e4llde fr\u00e5gor och besvarade mina. Det gjorde att jag snabbt f\u00f6rstod hur jag kan ta mig fram p\u00e5 denna nya arena. Jag ins\u00e5g att jag faktiskt \u00e4r en r\u00e4tt bra sl\u00e4ktforskare och med st\u00e4rkt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende v\u00e5gade jag ta kontakt med andra DNA-kusiner f\u00f6r att n\u00e5 nya framg\u00e5ngar. I ren gl\u00e4dje \u00f6ver att \u00e4ntligen tycka att sl\u00e4ktforskning \u00e4r kul igen lade jag ut ett Instagraminl\u00e4gg med en bild d\u00e4r min yngsta dotter f\u00e5tt tag i boken Fr\u00e5n DNA-test till sl\u00e4kttr\u00e4d<\/em> med upplysningen till mina v\u00e4nner att jag funnit en ny hobby. D\u00f6m av min f\u00f6rv\u00e5ning n\u00e4r min kompis Maria svarar att hon ocks\u00e5 har b\u00f6rjat. En snabb koll i DNA-matchningslistan och d\u00e4r \u00e4r hon med en tr\u00e4ff p\u00e5 30,7 cM!<\/p>\n\n\n\n

Maria och jag blev direkt v\u00e4nner n\u00e4r vi b\u00e5da sommarjobbade p\u00e5 samma arbetsplats efter avslutade studier. Vi har sedan dess f\u00f6ljt varandra genom v\u00e5ra karri\u00e4rer och v\u00e4xande barnaskaror. 80-talister som vi b\u00e5da \u00e4r trodde vi att det \u00e4nd\u00e5 skulle vara fullt m\u00f6jligt att hitta v\u00e5rt sl\u00e4ktskap p\u00e5 30,7 cM. Jag hade ju lyckats hitta sl\u00e4ktskap med flera andra med mindre delat DNA-segment \u00e4n s\u00e5. Det visade sig dock snart att det fanns tre m\u00f6jliga geografiska platser till sl\u00e4ktskap. Vi satte letandet p\u00e5 paus i avvaktan p\u00e5 mina f\u00f6r\u00e4ldrars DNA-resultat. Under tiden samarbetar jag med andra sl\u00e4ktforskare och byggde en struktur i det som k\u00e4ndes som \u201dbara en massa namn\u201d n\u00e4r jag f\u00f6rst s\u00e5g mitt matchningsresultat.<\/p>\n\n\n\n

Oj, vad mycket l\u00e4ttare det var att forska p\u00e5 mina f\u00f6r\u00e4ldrars DNA! Helt pl\u00f6tsligt visste jag b\u00e4ttre var jag skulle b\u00f6rja leta efter matchningar. \u00c5terigen gjorde jag en fantastisk uppt\u00e4ckt. P\u00e5 min mammas sida var jag DNA-kusin med barnbarnet till mannen som byggde huset p\u00e5 Orust som jag nu bor i. Efter att ha varit i kontakt med tv\u00e5 andra sl\u00e4ktforskare klarnade bilden pl\u00f6tsligt, men f\u00f6rbryllade samtidigt. Kan man dela 47 cM med n\u00e5gon d\u00e4r sl\u00e4kttr\u00e4den g\u00e5r ihop f\u00f6rst p\u00e5 1500-talet? Oavsett inneb\u00e4r denna uppt\u00e4ckt att jag har gemensamma anf\u00e4der som mina fyra n\u00e4rmsta grannar. DNA-kusinen, som ocks\u00e5 \u00e4r sl\u00e4ktforskare, har nu bes\u00f6kt mig p\u00e5 g\u00e5rden. Det \u00e4r ett m\u00f6te som aldrig blivit till om inte min mamma DNA-testat sig. Framf\u00f6r allt har jag f\u00e5tt en helt ny relation till huset som vi bor i sedan tv\u00e5 \u00e5r tillbaka.<\/p>\n\n\n\n

Hur g\u00e5r det d\u00e5 f\u00f6r Maria och mig? V\u00e5rt s\u00f6kande tar oss till V\u00e4rmland. DNA-matchningen \u00e4r p\u00e5 min pappas sida. Dessutom har vi lyckats bena ut andra DNA-matchningar som ligger p\u00e5 samma DNA-sekvens. Allt pekar p\u00e5 Bro, Grums eller Boda. En f\u00f6rsv\u00e5rande omst\u00e4ndighet \u00e4r att Gunnar Karlsson, min enda V\u00e4rmlandskoppling, st\u00e5r med fader ok\u00e4nd i f\u00f6delseboken. Det g\u00f6r att jag saknar halva mitt V\u00e4rmlandssl\u00e4kttr\u00e4d. Det vore fantastiskt om DNA-sl\u00e4ktforskningen kunde f\u00e5 mig att reda ut det, men jag \u00e4r \u00f6dmjuk inf\u00f6r sv\u00e5righeterna i den uppgiften.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag DNA-testade mig hade jag aldrig v\u00e5gat dr\u00f6mma om att jag faktiskt skulle hitta tillbaka till sl\u00e4ktforskningen p\u00e5 riktigt! Jag har blivit p\u00e5mind om den uppt\u00e4ckargl\u00e4dje jag k\u00e4nde f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 Karlstads stadsbibliotek f\u00f6r 17 \u00e5r sedan. Mina stackars barn kommer inte bara att f\u00e5 \u00e5ka till Saltk\u00e4llan fram\u00f6ver \u2013 de kommer att f\u00e5 bes\u00f6ka det v\u00e4rml\u00e4ndska ursprunget ocks\u00e5. Jag ska st\u00e5ls\u00e4tta mig inf\u00f6r tre timmars \u201dN\u00c4R \u00c4R VI FRAMME?\u201d-tjat, men det f\u00e5r det vara v\u00e4rt.<\/p>\n\n\n\n

\"Caroline
Vi var p\u00e5 v\u00e4g till Gerlesborg utanf\u00f6r Bovallstrand. Vyn \u00f6ver Bovallstrand \u00e4r tagen vid en tidigare b\u00e5tsemester. Min mormors pappas familj hade kopplingar till Bovallstrand<\/em>.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tre\u00e5ringen satt i baks\u00e4tet och gjorde sitt b\u00e4sta f\u00f6r att \u00f6verr\u00f6sta Peter Sj\u00f6lunds sommarprat som str\u00f6mmade ur bilradion. ”N\u00c4R \u00c4R VI FRAMME?” skrek \u00e4ldsta dottern g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng medan jag f\u00f6rs\u00f6kte uppfatta vidden av vad DNA-sl\u00e4ktforskning kan \u00e5stadkomma. Halvv\u00e4gs p\u00e5 bilf\u00e4rden hade hon \u00f6vervunnit b\u00e5de Peter och resten av familjen. Vi kom aldrig fram till […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":185,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[63,64],"class_list":["post-90","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-genealogy","tag-genealogygrowth","tag-utflykt","entry","has-media"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/90","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=90"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/90\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2643,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/90\/revisions\/2643"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/185"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=90"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=90"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=90"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}