![\"Caroline](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/06\/Augusta-Augustdotter-1024x741.jpg\")
Karl Johans bildar familj och flyttar ofta<\/h2>\n\n\n\n
N\u00e4r Karl Johan och Betty blivit vuxna och tr\u00e4ffat varandra p\u00e5 nytt gifte de sig 6 augusti 1904. Innan dess hade Karl Johan genomf\u00f6rt v\u00e4rnplikten 1902 i Malm\u00f6. De flyttade till Kojtorpet i n\u00e4rheten av \u00c4lvhyttan och Karl Johan arbetade som malmlastare. Johanna Elisabeth Lundqvist f\u00f6ddes i Vikers Vena den 24 september 1879. Hennes pappa var skogsvaktaren Per Gustav Lundqvist och hennes mamma Matilda Olsdotter. Tilltalsnamnet var Elisabeth, men hon kallades f\u00f6r Betty. I Kojtorpet f\u00f6ddes parets f\u00f6rsta dotter Mimmi 1905. Kort efter det blev Karl Johan torpare och det var torparlivet som pr\u00e4glade parets framtid de n\u00e4stkommande \u00e5ren.<\/p>\n\n\n
![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/Del-3_Karl-Johan-Larsson_Bild-1-jpg.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n\n\nSom torpare flyttade familjen ofta. Dottern Edit hann f\u00f6das i januari 1907 i Kortforstorp innan de flyttade vidare till Kammar i Dalkarlsberg. D\u00e4r f\u00f6ddes sonen Hardy i januari 1909. Drygt tv\u00e5 \u00e5r senare hade de f\u00e5tt tag i ett nytt boende i Hj\u00e4rtsboda d\u00e4r dottern Lilly f\u00f6ddes i april 1911. <\/p>\n\n\n\n
De blev inte l\u00e5ngvariga i Hj\u00e4rtsboda heller, men under denna korta tid var Karl Johan snickare. N\u00e4sta hem blev ett torp i Sibbotorp. Det var ett nedg\u00e5nget torp som kr\u00e4vde mycket reparationer och renovering. Familjen kunde inte flytta in innan upprustningen av stugan var klar. Sonen Teodor f\u00f6ddes f\u00f6r tidigt och familjen bodde fortfarande p\u00e5 logen i Sibbotorp i augusti 1913 medan torpet byggdes. Betty och nyf\u00f6dde Teodor kunde inte bo i byggr\u00f6ran utan blev bortburna p\u00e5 ett sofflock till Brotorp d\u00e4r de kunde f\u00e5 b\u00e4ttre boende en tid.<\/p>\n\n\n\n En \u00f6versikt p\u00e5 de st\u00e4llen Karl Johan bodde under sitt liv.<\/em><\/p>\n\n\n\n Betty kunde inte vara borta fr\u00e5n hemmet l\u00e4nge och var hemma vid spisen s\u00e5 snart benen bar igen. Torpet i Sibbosj\u00f6n l\u00e5g n\u00e4ra sj\u00f6n och hade en stor syr\u00e9nh\u00e4ck utanf\u00f6r torpet. Det torpet revs och byggdes upp lite l\u00e4ngre fr\u00e5n sj\u00f6n igen. De fick hj\u00e4lp av grannar och bekanta att bygga upp torpet. Sommaren d\u00e5 Teodor f\u00f6ddes var k\u00f6ket utomhus vid syr\u00e9nbusken. Det var ont om m\u00f6bler ocks\u00e5. Om dagarna d\u00e5 Betty gjorde alla sina bestyr l\u00e5g Teodor i en pappl\u00e5da stoppad med bomull och en liten filt, men n\u00e4r det var l\u00e4ggdags fick han sova i en utdragen byr\u00e5l\u00e5da p\u00e5 logen. De andra sm\u00e5barnen i familjen fick noga veta hur livsfarligt det var om byr\u00e5l\u00e5dan st\u00e4ngdes.<\/p>\n\n\n\n Betty h\u00f6ll de mindre barnen sysselsatta med leksaker i form av vedklabbar, tr\u00e4stickor och kottar. Hon gjorde ocks\u00e5 dockor till barnen, men n\u00e5gra k\u00f6pleksaker fanns det inte pengar till. Barnen var med i allt hon gjorde. I m\u00e5nga sysslor hade hon ocks\u00e5 s\u00e4llskap och god hj\u00e4lp av grannar. Som vid tv\u00e4ttning till exempel. N\u00e4r familjen bodde i Sibbotorp tv\u00e4ttade hon med Emma i Brotorp. Emma hade ett tvillingpar i Bettys barns \u00e5lder. De hade dock lite olika inst\u00e4llning till torkning av tv\u00e4tten. N\u00e4r Emma hade tv\u00e4ttat barnens kl\u00e4der som de hade p\u00e5 sig fick de ta p\u00e5 sig dem bl\u00f6ta igen f\u00f6r tork. Betty erbj\u00f6d g\u00e4rna n\u00e5got torrt, men Emma tyckte gott kl\u00e4derna kunde torka p\u00e5 kroppen.<\/p>\n\n\n\n Som torpare var det arbete \u00e5ret runt, dygnet runt som g\u00e4llde. P\u00e5 vintern blev det m\u00e5nga timmar i v\u00e4vstolen f\u00f6r Betty. F\u00f6r att f\u00e5 tid till s\u00e5dant trots att allt vanligt hemarbete skulle sk\u00f6tas kr\u00e4vdes samarbete inom familjen. De mindre barnen kunde diska under tiden hon v\u00e4vde. Hon sydde ocks\u00e5 en hel del. Det var n\u00e4r hon skulle sy som fattigdomen blev synlig. Tr\u00e5den var j\u00e4ttedyr och Betty var tvungen att vara r\u00e4dd om den hon hade.<\/p>\n\n\n\n Karl Johan tog p\u00e5 sommaren med barnen ut p\u00e5 fiske p\u00e5 sj\u00f6n. De \u00e4ldsta barnen hade egna fiskesp\u00f6n. Det var vanligast att det nappade abborrar. N\u00e4r de mindre barnen blev sj\u00f6sjuka fick han ro dem i land.<\/p>\n\n\n\n Det h\u00e4nde n\u00e5gon s\u00f6ndag d\u00e5 och d\u00e5 att Karl Johan och Betty h\u00e4lsade p\u00e5 v\u00e4nner i skogarna omkring. Det var ofta torpen l\u00e5g en bit ifr\u00e5n varandra. Eftersom de var tvungna att ta barnen med sig bar Karl Johan g\u00e4rna n\u00e5gon av dem p\u00e5 axlarna p\u00e5 v\u00e4gen. Det var inte alla barnen som gillade det. Dottern Lilly minns starkt hur hon som tre\u00e5rig vilt protesterade alla s\u00e5dana f\u00f6rs\u00f6k. Hon gillade inte att vara s\u00e5 h\u00f6gt upp.<\/p>\n\n\n\n 1914 br\u00f6t Andra V\u00e4rldskriget ut och Karl Johan fick som s\u00e5 m\u00e5nga andra m\u00e4n rycka in i beredskap. Barnen Lilly och Hardy fick f\u00f6lja med pappa till grinden n\u00e4r han skulle \u00e5ka. Han kom tillbaka mycket snabbare \u00e4n vad familjen hade trott. Det \u00e4r os\u00e4kert varf\u00f6r han inte blev kvar s\u00e5 l\u00e4nge i det milit\u00e4ra, men en trolig f\u00f6rklaring kan ha varit att han tidigare haft lunginflammation i perioder. Lunginflammation var en mycket sv\u00e5r sjukdom p\u00e5 1910-talet. N\u00e4r Karl Johan packade upp sina saker efter milit\u00e4rtj\u00e4nsten hade han med sig ett kakaopaket. Det var ingen i familjen som tyckte om den beska kakaon, men b\u00e5de Karl Johan och Betty var roade av den. F\u00f6rst m\u00e5nga \u00e5r senare f\u00f6rstod de att man skulle s\u00f6ta den ocks\u00e5 f\u00f6r att den skulle vara n\u00e5got att ha.<\/p>\n\n\n\n Karl Johan var skogshuggare och jobbade l\u00e5nga dagar. N\u00e4r det bar av mot jul h\u00f6ll han \u00f6gonen \u00f6ppna i marken omkring f\u00f6r att v\u00e4lja den b\u00e4sta granen. Den uppskattades v\u00e4ldigt mycket av barnen. N\u00e5gra julklappar var det inte tal om, men familjen delade p\u00e5 ett paket ljus, papperskarameller och lite konfekt.<\/p>\n\n\n\n Julen var n\u00e4stintill den enda tiden det vankades bullar och lite pepparkakor i huset. Det normala var annars att doppa det h\u00e5rda vardagsbr\u00f6det i kaffe f\u00f6r att mjuka upp det. Betty vedugnsbakade i stora bakdagar och br\u00f6det skulle sedan r\u00e4cka l\u00e4nge. Det var ganska s\u00e5 enformig kost och s\u00e4llan bakades n\u00e5gon s\u00f6tare kaka. Det var knapert med maten, men familjen Larsson hade det \u00e4nd\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n s\u00e4mst st\u00e4llt. Betty gjorde vad hon kunde f\u00f6r att variera maten. Under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget var det sv\u00e5rast. Om det fanns socker var det bara str\u00f6socker och de gamla gillade att dricka kaffe p\u00e5 bit. Betty tog och doftade p\u00e5 lite vatten och r\u00f6rde om i en bunke. Sedan gjorde hon platta kakor som hon klippte till bitar s\u00e5 kunde det tas till kaffet. <\/p>\n\n\n\n N\u00e4r Betty v\u00e4l bakade bakades det ordentligt. Hon s\u00e5g till att s\u00e4tta stora degsatser f\u00f6r r\u00e5gbr\u00f6d som kavlades ut och fick j\u00e4sa. Br\u00f6dkakorna skulle in i vedugnen, men innan dess skulle kolen rakas ut med eldrakan. Sedan sopades det rent med riskvistar som bundits som skaft. Br\u00f6dkakorna placerades sedan i vedugnen med en grissla som var en br\u00f6dspade med l\u00e5ngt skaft. Det kunde g\u00e5 in 12 till 15 kakor i ugnen p\u00e5 en g\u00e5ng. Oftast var den f\u00f6rsta br\u00f6dkakan klar n\u00e4r den sista lades in. De nybakade br\u00f6den var en riktig favorit i familjen. Det som inte \u00e5ts upp vid br\u00f6dbaket tr\u00e4ddes p\u00e5 st\u00e4nger som h\u00e4ngdes upp i taket. Betty gjorde s\u00e5dana storbak ungef\u00e4r en g\u00e5ng i veckan. <\/p>\n\n\n\n I januari 1916 f\u00f6ddes dottern Maria med svart h\u00e5r. Betty fick hj\u00e4lp av de andra barnen med att byta bl\u00f6jor och h\u00e5lla Maria varm och torr. Bl\u00f6jorna var tygbitar som k\u00f6ptes p\u00e5 metervara. De klipptes och syddes i lagom bitar. De nyf\u00f6dda lindades fram tills de var n\u00e5gra veckor gamla. Man anv\u00e4nde flanelltyg som var varmt och gott. Det kr\u00e4vdes en decimeter bred linda som var en och en halv meter l\u00e5ng f\u00f6r att linda ett sp\u00e4dbarn. Det blev mycket bytande och tv\u00e4ttande. Maria hade oturen att f\u00f6das samtidigt som hennes syskon hade kikhosta. Hon blev ocks\u00e5 smittad och \u00f6verlevde inte sjukdomen. Efter tre veckor dog hon. Karl Johan fick \u00e5ka in till Nora f\u00f6r att inf\u00f6rskaffa en liten kista \u00e5t henne.<\/p>\n\n\n\n Ett \u00e5r senare, 1917, f\u00f6ddes G\u00f6sta och d\u00e5 gick flyttlasset igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen bar det av till Bocksboda. Det var inte bara familjen som skulle flytta utan \u00e4ven alla djuren skulle med. Karl Johan fick hj\u00e4lp av de \u00e4ldsta barnen n\u00e4r kossorna skulle vidare till nya st\u00e4llet. Han var ofta ot\u00e5lig. Vid flytten hade han s\u00e5 br\u00e5ttom att han gl\u00f6mde att ta med sm\u00f6rg\u00e5sar till sig och barnen. Det blev en outh\u00e4rdligt l\u00e5ng dag med h\u00e5rt arbete utan mat. Landskapet runt Bocksboda karakt\u00e4riserades av backar och skogsmark. I Bocksboda k\u00f6pte Karl Johan ett f\u00e5r till familjen. Det fick snart ett lamm och det tyckte barnen var roligt.<\/p>\n\n\n\n Barnen hj\u00e4lpte till med mj\u00f6lkningen. P\u00e5 1920-talet hade familjen k\u00f6pt en separator. Den skiljde gr\u00e4dden fr\u00e5n mj\u00f6lken och sedan kunde man k\u00e4rna sm\u00f6r som skulle saltas. Efter ett h\u00e5rt arbete uppskattades en k\u00e4rnsm\u00f6rg\u00e5s med k\u00e4rnmj\u00f6lk till.<\/p>\n\n\n\n V\u00e5ren 1918 skaffade sig Karl Johan en h\u00e4st som skulle kunna hj\u00e4lpa till i jordbruket. Han hette Bl\u00e4sen och var en lite \u00e4ldre h\u00e4st som visste vem som h\u00f6ll i t\u00f6mmarna. Det var bara de vuxna som fick g\u00f6ra det. H\u00f6ns hade de sedan tidigare ocks\u00e5. <\/p>\n\n\n\n H\u00e4sten Bl\u00e4sen hj\u00e4lper till vid jordbruket.<\/em><\/p>\n\n\n\n Vid denna tid n\u00e4rmade sig F\u00f6rsta V\u00e4rldskriget sitt slut och det var riktigt ont om r\u00e5g i landet. Karl Johan gick till Klockarhammarens kvarn och fick havre malet till mj\u00f6l. Betty fick sedan g\u00f6ra sitt b\u00e4sta att baka br\u00f6d p\u00e5 havremj\u00f6let, men det smakade beskt. Alla \u00e5t och h\u00f6ll tyst \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r havrebr\u00f6det m\u00e4ttade. <\/p>\n\n\n\n Trots att br\u00f6det fanns var det nog \u00e4nd\u00e5 potatisen som h\u00f6ll dem alla vid liv f\u00f6r det fanns det r\u00e4tt s\u00e5 gott om. Det fanns syningsm\u00e4n som gick runt bland torpen och h\u00f6ll koll p\u00e5 potatisf\u00f6rr\u00e5den hos familjerna. Ingen fick ha f\u00f6r mycket. M\u00e5nga hittade p\u00e5 kreativa g\u00f6mst\u00e4llen f\u00f6r att \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4kra matf\u00f6rr\u00e5den. Bara f\u00f6r att kriget tog slut innebar det inte att ransoneringskortet togs bort. De var kvar bra l\u00e4nge.<\/p>\n\n\n\n Karl Johan ordnade med kolmilor tillsammans med bekanta. H\u00f6sten 1918 hade han turen att ha en kolmila n\u00e4ra hemmet som hann bli f\u00e4rdigkolad till jul. I och med att kolmilan l\u00e5g n\u00e4ra kunde barnen komma med kaffe. Just den h\u00e4r kolmilan hade varit en kolmila f\u00f6rr. Karl Johan och hans v\u00e4nner gr\u00e4vde f\u00f6rst ut kolbotten och reste sedan ved s\u00e5 att milan blev rund. I mitten fanns en stor p\u00e5le. Det var viktigt att den blev stabil s\u00e5 att den inte ramlade. Man f\u00f6rberedde denna f\u00f6rsta del av kolmilan tidigt p\u00e5 h\u00f6sten s\u00e5 att man kunde arbeta med andra h\u00f6stsysslor innan man aktiverade kolmilan.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r man skulle starta kolmilan t\u00e4ckte man den t\u00e4t med granris och jord fr\u00e5n kolbotten. Kolmilan skulle bli helt t\u00e4t s\u00e5 att det inte sl\u00e4pptes till n\u00e5gra dragh\u00e5l. Karl Johan t\u00e4nde kolmilan genom att kl\u00e4ttra upp p\u00e5 den kulle som bildats och t\u00e4nde en brasa. Med hj\u00e4lp av mittp\u00e5len s\u00e5g han till att v\u00e4rmen letade sig ned\u00e5t i kolmilan. Sedan g\u00e4llde det att snabbt t\u00e4ta till h\u00e5let med sm\u00e5ved f\u00f6r att se till att elden inte skulle ta sig. Det var samtidigt viktigt att inte kv\u00e4va den helt vilket var en sv\u00e5r balansg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n De f\u00f6rsta dygnen vid kolmilan var riktigt jobbiga eftersom den m\u00e5ste vaktas noggrant dygnet runt. Det v\u00e4rsta som kunde h\u00e4nda var att gasen i kolmilan skulle explodera, vilket kallades att kolmilan slog. Allt som allt tog det tre veckor f\u00f6r en kolmila att verka f\u00e4rdigt, men det var den f\u00f6rsta veckan som kr\u00e4vdes st\u00f6rst aktivitet hos torparna. N\u00e4r kolen skulle rakas och svalna kunde barnen hj\u00e4lpa till f\u00f6r det var inget tungt arbete. Den f\u00e4rdiga kolen fraktades till Pershyttan och s\u00e5ldes d\u00e4r. Det var ett smutsigt arbete att riva kolmilan. Det kunde ta tre dagar och de var helt kolsvarta under hela arbetet.<\/p>\n\n\n\n Efter tv\u00e5 \u00e5r i Bocksboda flyttade familjen Larsson till Blankhult. D\u00e4r b\u00f6rjade barnen v\u00e4xa upp och flytta hemifr\u00e5n. Det var \u00d6rebros Pappersbruk som \u00e4gde torpet i Blankhult och Karl Johan arrenderade det. Familjen trivdes b\u00e4ttre i Blankhult. Fr\u00e5n huset hade man utsikt \u00f6ver Kilslandet med kyrkan och hela \u00d6rebro stad.<\/p>\n\n\n I Blankhult hade familjen fler djur och st\u00f6rre \u00e5krar. H\u00e4sten Bl\u00e4sen hade f\u00e5tt s\u00e4llskap av ungh\u00e4sten Balder. N\u00e5gra \u00e5r senare n\u00e4r Bl\u00e4sen gick i pension tillkom ungh\u00e4sten Lilla Svarten. De fem korna fick kalvar och f\u00e5rskocken blev st\u00f6rre. De hade ocks\u00e5 en get som ofta var lite argsint av sig. Korna vandrade fritt i skogen och f\u00f6r det mesta var det inga problem att f\u00e5 hem dem. P\u00e5 h\u00f6sten n\u00e4r det fanns gott om svamp var det lite sv\u00e5rare. D\u00e5 stannade de g\u00e4rna kvar och \u00e5t. Barnen fick de g\u00e5ngerna bege sig ut och f\u00f6sa tillbaka dem till hemtrakterina igen.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 h\u00f6st och vinter fick korna dela plats i ladug\u00e5rden med grisarna. R\u00e4ven tog sig ibland ett skrovm\u00e5l bland de frig\u00e5ende h\u00f6nsen. Det var barnens uppgift att leta reda p\u00e5 \u00e4ggen som h\u00f6nsen v\u00e4rpte fritt i skogen. Hittade de inte \u00e4ggen var det ofta s\u00e5 att h\u00f6nan snart tittade fram med sm\u00e5 kycklingar i sl\u00e4pt\u00e5g. Det h\u00e4nde att de frig\u00e5ende h\u00f6nsen pickade upp fr\u00f6na p\u00e5 den nys\u00e5dda \u00e5kern. Vid ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle tappade Karl Johan hum\u00f6ret och byggde en h\u00f6nsg\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n Den trogna f\u00f6ljeslagaren och arbetskamraten Bl\u00e4sen fick g\u00f6ra sin sista tj\u00e4nstg\u00f6ring i oktober 1924. Han drog konfirmationss\u00e4llskapet fram och tillbaka till kyrkan. P\u00e5 kv\u00e4llen n\u00e4r han sedan skulle g\u00e5 in i stallet var han sv\u00e5rt skadad p\u00e5 benet. Dagen efter fick han l\u00e4mna familjen Larsson. De saknade honom mycket.<\/p>\n\n\n\n 1924 hade \u00e4ldsta dottern flyttat hemifr\u00e5n och hon skulle snart f\u00f6ljas av sina syskon. Mimmi var den som flyttade l\u00e4ngst. Efter omv\u00e4gar till Stockholm och Norrland hamnade hon s\u00e5 sm\u00e5ningom i G\u00f6teborg d\u00e4r hon tr\u00e4ffade k\u00e4rleken.<\/em><\/p>\n\n\n\n I Blankhult f\u00f6ddes den yngsta dottern Elna. \u00c4ven hon fick kikhosta endast en m\u00e5nad gammal, men hon \u00f6verlevde sjukdomen. Betty hade god hj\u00e4lp av dottern Lilly som fick sitta med Elna vid den \u00f6ppna spisen och v\u00e4nda p\u00e5 henne f\u00f6r att hon inte skulle kv\u00e4vas av allt slem. N\u00e4r hon blev frisk och v\u00e4xte upp s\u00e5 var det god fart p\u00e5 Elna. Hon blev 95 \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 1920-talet gjorde tekniken int\u00e5g i jordbruksarbetet. Grannarna runt om i Blankhult hj\u00e4lptes \u00e5t vid sk\u00f6rdarna och potatissk\u00f6rden. Man gick fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd f\u00f6r att effektivare ta hand om sk\u00f6rden och dela p\u00e5 den tekniska hj\u00e4lpen. Det var l\u00e5nga arbetsdagar p\u00e5 \u00e5krarna. Fr\u00e5n klockan sju p\u00e5 morgonen till klockan sju p\u00e5 kv\u00e4llen var det full aktivitet.<\/p>\n\n\n\n Sommaren 1931 best\u00e4mdes det att huset i Blankhult skulle rustas upp eftersom det var s\u00e5pass nedg\u00e5nget. Det hade varit en ruskig vinter f\u00f6r familjen eftersom det bl\u00e5ste rakt igenom det stora k\u00f6ket. Mamman hade flyttat in hos familjen och bodde i ett rum p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen. Det var lugnast om hon kunde s\u00e5 komma lite ifr\u00e5n alla andra. Hon hade ett h\u00e4ftigt hum\u00f6r och r\u00f6kte mycket. Under kriget hade hon l\u00e4rt sig att r\u00f6ka torkat snus ist\u00e4llet f\u00f6r tobak eftersom det var s\u00e5 sv\u00e5rt att f\u00e5 tag p\u00e5. Sedan hade hon fortsatt med den vanan. Det ska ha varit en mycket illaluktande r\u00f6k som st\u00f6rde de andra familjemedlemmarna.<\/p>\n\n\n\n Karl Johan och Betty tillsammans med barnen G\u00f6sta och Elna. <\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n Blankhult d\u00e4r familjen trivdes v\u00e4l.<\/em><\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n \u00c4ven Karl Johans sv\u00e4rmor Matilda bodde hos familjen Larsson. Hon hade l\u00e4nge hush\u00e5llat \u00e5t en gammal man vid namn Trygg, men hon hade tr\u00f6ttnat p\u00e5 honom och bodde d\u00e4rf\u00f6r hos sin dotter och sv\u00e4rson. Hon ska ha varit en sn\u00e4ll gammal gumma som var mycket l\u00e4tt att umg\u00e5s med.<\/p>\n\n\n\n Det var ofta 12 personer hemma i huset som skulle f\u00e5 plats i k\u00f6ket. Det var Betty som ringde Vikers \u00e5lderdomshem och ordnade med tv\u00e5 platser till de gamla. I samband med upprustningen av huset fick deras gamla mammor flytta dit. Tanken var att de skulle bo d\u00e4r resten av livet vilket de ocks\u00e5 gjorde. Det var en sorglig dag f\u00f6r familjen Larsson n\u00e4r de flyttade, men det var det var tvunget att bli s\u00e5. Sv\u00e4rmodern Matilda dog 91 \u00e5r gammal den 13 november 1935. Karl Johans mamma Augusta levde fram till den 6 april 1936 och blev 78 \u00e5r gammal.<\/p>\n\n\n\n \u00c4ldsta dottern Mimmi arbetade med v\u00e5rd- och omsorg under sitt yrkesliv. H\u00e4r f\u00e5ngas hon p\u00e5 bild p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n jobbet i G\u00f6teborg. Det \u00e4r via Mimmi som jag f\u00e5tt mycket Nora DNA som g\u00e5r att sp\u00e5ra till Karl Johan och Betty Larsson.<\/em><\/p>\n\n\n\n \u00c4ven om familjen Larsson bodde l\u00e4nge i Blankhult var det inte den sista flytten. Karl Johan och Betty fortsatte att flytta efter det att de flesta barnen hade flyttat hemifr\u00e5n. De bodde ocks\u00e5 i Vargstenshagen, Vinterhagen och Ramshyttan under sin livstid tillsammans. I Ramshyttan hade Betty flyttat f\u00e4rdigt n\u00e4r hon dog den 31 augusti 1945. Hon blev 66 \u00e5r gammal. Karl Johan flyttade hem till sonen Teodor i \u00d6rebro.<\/p>\n\n\n\n Nio \u00e5r efter hustruns d\u00f6d flyttade Karl Johan in till Nora och Tullbackag\u00e5rdens \u00e5lderdomshem. Det hade hunnit bli \u00e5r 1954. Den verkliga anledningen som fick honom att ta sig dit var att prostatan hade b\u00f6rjat pina honom. L\u00e4karen hade avr\u00e5tt operation, men till slut hade det blivit s\u00e5 i alla fall. Det \u00e5ngrade han aldrig f\u00f6r han blev s\u00e5 mycket b\u00e4ttre efter det.<\/p>\n\n\n\n Karl Johan var mycket n\u00f6jd med den omsorg han fick p\u00e5 \u00e5lderdomshemmet. Verkligheten d\u00e4r motsvarade inte hans f\u00f6rv\u00e4ntningar. N\u00e4r en journalist bes\u00f6kte dem f\u00f6r att skriva en artikel om hur aptiten p\u00e5verkar trivseln f\u00f6r gamla konstaterade Karl Johan att han hade s\u00f6kt sig dit mycket tidigare om han bara vetat hur bra det var. Han gick s\u00e5 l\u00e5ngt i sina lovord att han sa att det \u00e4r den st\u00f6rsta v\u00e4lsignelse som kan t\u00e4nkas att komma till \u00e5lderdomshem.<\/p>\n\n\n\n Karl Johan gick snabbt under namnet ”Farfar i Nora”. Det var endast 17 pension\u00e4rer som bodde p\u00e5 \u00e5lderdomshemmet under tiden f\u00f6r intervjun. De var i full g\u00e5ng att bygga ut \u00e5lderdomshemmet s\u00e5 att de skulle kunna ta emot ytterligare 30 pension\u00e4rer. Personalen lagade maten och det bj\u00f6ds \u00e4ven p\u00e5 hemmagjord saft. Fast det var \u00e5 andra sidan ocks\u00e5 det starkaste det bj\u00f6ds p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n Frukosten serverades klockan 8.00 p\u00e5 morgonen efterf\u00f6ljt av kaffe b\u00e5de 10.30 och 13.30. Middagen blev sedan klockan 14.30 p\u00e5 eftermiddagen. Om man ville ha mer att \u00e4ta kunde man nyttja pentryt p\u00e5 avdelningen. Det fanns en TV i dagrummet, men Karl Johan tittade p\u00e5 den endast i undantagsfall. Han tyckte att det frestade alldeles f\u00f6r mycket p\u00e5 \u00f6gonen och uttryckte det som att han var r\u00e4dd att ”\u00f6gonen inte skulle stoppa”. Efter att ha varit lite f\u00f6r envis i b\u00f6rjan tog han det f\u00f6rsiktigare efter hand.<\/p>\n\n\n\n Karl Johan var pratsam under journalistens bes\u00f6k. Han avsl\u00f6jade att det inte var roligt att vara familjef\u00f6rs\u00f6rjare till sju barn under en fattig uppv\u00e4xttid. Tillsammans med journalisten mindes han hur han arbetade som byggnadsarbetare p\u00e5 somrarna och skogshuggare om vintrarna f\u00f6r att f\u00e5 livet att g\u00e5 ihop. P\u00e5 g\u00e5rden Blankhult d\u00e4r han bodde i 18 \u00e5r kunde man med en kikare se hela 17 kyrktorn!<\/p>\n\n\n\n Karl Johan blir firad p\u00e5 sin 80 \u00e5rs dag \u00e5r 1961.<\/em><\/p>\n\n\n\n Karl Johan blev 85 \u00e5r gammal. Han dog den 30 oktober 1966. Det blev allt som allt elva \u00e5r p\u00e5 det \u00e5lderdomshem som han tyckte s\u00e5 mycket om.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" De tidiga \u00e5ren Den 9 mars 1881 f\u00f6ddes Karl Johan i Vikers f\u00f6rsamling. Hans pappa hette Erik Johan Ersson och hans mamma hette Augusta Augustdotter. De hade tr\u00e4ffats i Kortforstorp \u00f6ster om Karlskoga d\u00e4r de b\u00e5da tj\u00e4nstgjorde som dr\u00e4ng och piga. Erik var 35 \u00e5r gammal och Augusta tolv \u00e5r yngre. De gifte sig inte, […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":418,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[51,81],"class_list":["post-1446","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-genealogy","tag-beratta-din-slakthistoria","tag-personportratt","entry","has-media"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1446","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1446"}],"version-history":[{"count":12,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1446\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2752,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1446\/revisions\/2752"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/418"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1446"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1446"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/carolinefransson.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1446"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/Del-3_Karl-Johan-Larsson_Karta-jpg.webp\")
<\/figure>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/3049-2-edited.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/3050-2-edited.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\nKolmilan<\/h2>\n\n\n\n
Blankhult<\/h2>\n\n\n\n
![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/Familjen-Larsson-edited.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/3042-2-edited.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/3044-2-edited.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/1662-1024x653.webp\")
<\/figure>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/3046-2-edited.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/3047-2-edited.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/1668-1024x761.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/1625-edited-scaled.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/1744-1024x765.webp\")
<\/figure>\n\n\n\n![\"Caroline](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/06\/Karl-Johan-Larsson-portratt-1024x829.gif\")
![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/mf_80ar-besok-edited.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/carolinefransson.se\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/1889-edited.webp\")
<\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n