Blogg

Mitt bidrag till Nordiska Museets forskningsprojekt

Det pågår ett forskningsprojekt ”Oväntade genealogier? Släktforskning, identitet, minne och släktskap i Sverige”. Fyra frågor har tagits fram och svaren ska analyseras av etnologer och historiker. Initiativet är ett samarbete mellan Nordiska Museet och Södertörns högskola. Det var ett tag sedan jag först läste om projektet och tänkte att det där är något jag borde bidra till. Frågorna är dock rätt breda och jag hittade inget bra sätt att angripa dom. I själva verket var väl DNA-släktforskningen roligare för stunden, men eftersom jag nu försöker skifta fokus tycker jag tajmingen är bättre.

De fyra frågorna som ska besvaras i ”Min släktresa” är:

1. Vad är det mest spännande du har hittat med din släktforskning?
2. Berätta om första gången du släktforskade!
3. Hur har din släktforskning påverkat din syn på dig själv och din syn på historien?
4. Hur gör du när du släktforskar?

Mina svar har registrerats på hemsidan https://minnen.se. Här delar jag med mig av mina svar.

Vad är det mest spännande du hittat med din släktforskning?

De första tre åren handlade släktforskning om att bygga ut det egna släktträdet. Då tyckte jag att det fanns en tjusning i varje namn som jag hittade. Jag ville att alla gamla släktingar skulle komma fram i ljuset. På något sätt ville jag rädda dom från glömska.

Med DNA-släktforskning har de egna rötterna hamnat i nytt ljus. Med hjälp av DNA-släktforskning har jag lyckats lösa frågor som jag inte klarat den traditionella vägen. Att knäcka ett anpar till en fader okänd på min pappas kromosom 3 är nog det jag tycker har varit mest spännande. Tänk att kunna se att just det DNA-segmentet härstammar från Ås i Ed under tidigt 1700-tal! Det är häftigt på så många plan.

Berätta om första gången du släktforskade!

Mitt släktforskningsintresse väcktes redan när jag gick på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Det här var i början på 2000-talet och det var rätt nytt att biblioteken installerade släktforskningshörnor med en dator där man kunde boka tid, max tre timmar åt gången. Det hade skrivits om det i tidningarna och jag var lite nyfiken på vad de där kyrkböckerna innehöll. Vid ett biblioteksbesök var datorn ledig, så jag slog mig ner.

Jag hade ingen aning om hur man släktforskade, men jag visste vilken församling jag själv var född i. Därför öppnade jag Fässbergs husförhörslängd vid sekelskiftet. På fem minuter hade jag min farfars familj på datorskärmen. Jag förstod inte då vilken osannolik tur jag hade haft att jag slagit upp just detta ställe i kyrkoboken, men det räckte för att jag skulle vara helt fast.

De kommande åren växte släktträdet efter varje tretimmarssession jag haft vid bibliotekets släktforskningshörna. Historieintresserad som jag är växte även hemmabiblioteket med hembygdslitteratur och andra nischade texter som rörde sådant som släkten berört genom århundradena. 

Eftersom jag var i tonåren när jag började släktforska kände jag mig rätt udda. Blyg som jag var tog jag inte kontakt med mer erfarna släktforskare eller gick någon kurs. Däremot lärde jag mig snabbt genom att forska och läsa släktforskningsböcker. Jag pratade aldrig släktforskning med någon annan än släkten och de var inte intresserade. Fram till att jag DNA-testade mig har jag varit en mycket ensam släktforskare.

Hur har släktforskning påverkat din syn på dig själv och din syn på historien?

Jag har märkt att jag har lätt för att känna tillhörighet, särskilt till platser med släktanknytning. Det tror jag att släktforskningen har medfört. Under mina sex studieår i Värmland kunde jag känna värmlänningen i mig. På min arbetsplats i Mölndal känner jag stark samhörighet med Kvarnbyn som jag blickar ut över. Hemma i Bohuslän känner jag dagligen historiens vingslag med de västliga vindarna.

Det är viktigt för mig att berätta släkthistorier för mina barn så att de vet vad de kommer ifrån. Jag gör gärna utflykter med barnen och berättar om de platser de har släkt ifrån. Även om barnen inte är så stora än märker jag att de börjar bygga ett sammanhang.

Hur gör du när du släktforskar?

Förutsättningarna för släktforskning har varierat över tid. När jag började bygga på släktträdet tillbringade jag tre timmar åt gången på biblioteket. Sedan gick jag hem och förde in dagens fynd från mitt anteckningsblock till släktforskningsprogrammet då jag inte hade någon bärbar dator.

Som småbarnsförälder blir det släktforskning i min fåtölj med datorn i knät efter att barnen har lagt sig, alltså mellan kl. 20-22 de flesta dagar i veckan. Jag tittar med ett halvt öga på något TV-program som står på i bakgrunden. Numera handlar släktforskning om DNA-släktforskning. Jag letar DNA-kusinkopplingar, särskilt sådana som tillhör min farmors okände farfar. För mig har släktforskning gått från att handla om historia till problemlösning och jag tycker att det är roligare än någonsin.