Blogg

Senare i vår har min man och jag varit gifta i sju år. Han fick mig inför giftermålet att lova honom att en gång om året följa med till fjällen. Det var hans villkor för att följa med mig till Mölndals kommunhus en vanlig onsdag för att växla ringar och bli äkta makar. Vi har trots det inte varit sju vintrar på fjällen, men det beror på corona – mitt löfte har jag hållit varje år. Sedan jag började DNA-släktforska för lite mer än två år sedan har jag smugit in ett villkor i resandet också. Mitt krav är att vi ska stanna på en plats med släkthistorisk anknytning i Värmland och sträcka benen.

Min arbetsgivare har en personalstiftelse med stuguthyrning. Det gör att man ibland får förhålla sig till lite konstiga datum. I år fick jag en stuga med inflyttning på söndag och utflyttning på lördag. Efter lite dividerande bestämde vi oss för att ta ett övernattningsstopp på vägen för att dela upp den långa sträckan. Den yngsta dottern har en tendens till åksjuka när det blir lite längre, så det kändes mer överkomligt att ta halva sträckan på lördagen och andra på söndagen. Sagt och gjort! De två tidigare åren har vi stannat vid Nors kyrka, men i år hade jag siktet på Segerstads kyrka.

Förra året resonerade jag kring möjligheten att den man jag då misstänkte som Karl Gunnar Karlssons (f. 1890 i Segerstad) okände fader hade hela sin släkt från Segerstad. Vid den tidpunkten hade jag bara mitt eget och min pappas DNA att forska på. Senare under våren kom resultatet från min fasters DNA-test. Det skrev om mina möjligheter att DNA-släktforska efter den okände fadern. Jag är rätt säker på att ha hittat en av grenarna till mannen. Min pappa och faster har mycket olika DNA-kusiner från Värmland och de har tillsammans lyckats ge mig en rätt god bild av mina värmlandsanor.

Det är väldigt lustigt vilken tajming mitt senaste blogginlägg hade. Jag var glad över att att ha kopplat en av alla Carl med ett kluster jag forskat fram förut:

Daniel Larsson (f. 1723 i Segerstad) och Annika Danielsdotter (f. 1737). Jag började registrera första kandidaten och redan på tredje personen blev det BINGO! Jag fick den där pulshöjande dublettkontrollen som jag önskar varje gång jag för in ett intressant släktträd och denna gången behövde jag inte leta länge. Mannen som heter Carl i förnamn, född 1864 och boende i Törne 1890, hakade i detta anpar direkt. Sex DNA-kusiner med rimliga DNA-segmentvärden går att koppla till denna man.

Från blogginlägget ”Carl i Segerstad 1890” den 21 januari 2024

Jag lovade mig själv att vila lite från DNA-släktforskning efter en intensiv forskningshelg, men jag lyckades inte hålla det. Det dröjde inte länge innan jag insåg att Annika Danielsdotter (f. 1737 i Segerstad) är syster till min anfader Sten Danielsson (f. 1724 i Segerstad). Eftersom jag hade sex DNA-kusiner på denna gren kontaktade jag min DNA-kusin Kjell och delade med mig av min upptäckt. Jag kan alltså stryka den ”Carl i Segerstad” som misstänkt fader som bodde i Törne 1889, men jag är glad över att mina sex DNA-kusiner hamnat på rätt ställe i mitt släktträd. Inte nog med detta! Dagen efter återkommer Kjell med att hans fru är ättling till Annika Danielsdotter. Denna information gjorde att jag hittade ytterligare tre DNA-kusiner till rätt ställe. DNA Painter visar tydligt på DNA-segmenten för Daniel Stensson (f. omkring 1689 i Segerstad) och Annika Persdotter (f. 1690 i Karlstad) hos både min pappa och faster. Det tycker jag är häftigt.

Efter ytterligare lite mailväxling med Kjell fick jag ta del av en bild på Sten Danielssons gravkors på Segerstads ödekyrkogård. Den kom från en annan släktforskare och DNA-kusin på denna gren. Jag hade redan på förhand bestämt mig för att besöka Segerstads kyrka på vägen upp till fjällen, så detta blev ett bra extra stopp. Lagom till lunch kom vi fram idag. Jag hade aldrig hittat rätt kors om jag inte hade en bild att orientera mig efter.

Barnen är vid det här laget vana vid att jag drar runt dom till kyrkor och släktrelaterade platser. Vid Sten Danielssons grav förklarade jag så gott jag kunde att han är vår gemensamma anfader – att vi finns till delvis på grund av honom. Jag berättade om min DNA-släktforskning och om min farmors pappa Gunnar. De vet hyfsat vem Gunnar är, mycket på grund av att hans porträtt hänger i vårt trapphus.

Efter vårt besök på Segerstads ödekyrkogård for vi vidare till Segerstads kyrka. Jag har i alla år grämt mig över att jag aldrig under mina sex studieår i Karlstad tog mig till Segerstad och Nor. Idag förlät jag mig själv. Jag vet inte hur det skulle gå till att besöka dessa platser utan bil. Jag är glad över att ha sett Nors kyrka, Segerstads kyrka, Törne och nu också Aspberg. De är viktiga platser för mitt släktforskande, men i övrigt finns ingenting här. Kilometervis med åkrar, men inget annat. Min man sa det jag själv tänkte i mitt stilla sinne: ”Man kan förstå att de flyttade härifrån.”.

Efter dessa stopp var det dags för fokus på barnen – mot Mariebergsskogen! 5-åringen har länge önskat att få åka skridskor. Efter att ha införskaffat ett par skridskor på loppis var vi nu redo. Jag hade tagit reda på att det finns en isbana i Mariebergsskogen. Det gick många gånger bättre än vad jag hade trott på förhand! Hon är verkligen envis på att lära sig nya saker och det visade sig idag på skridskobanan också.

På vägen till Karlstad berättade jag för min man om Maria Lovisa Jonasdotter som var piga vid Aspberg 1889. Den äldsta dottern blev arg när hon inte förstod sammanhanget. Det visade sig att hon tjuvlyssnat och inte förstod vad nyckelpigor hade med saken att göra. Det gav mig tillfälle att förklara vad pigor gjorde förr. På Naturum testade jag hennes minne när den yngsta dottern satte sig på en nyckelpiga. Jodå, hon har lärt sig vad en piga är.

Vi tittade på djuren och lekte vid lekplatsen innan vi for vidare till dagens övernattning i Sunne. Rätt bra dag ändå med väl avvägd blandning av måsten (bilåkning), mitt intresse (släktforskning) och barnens (leka). Jag skulle verkligen vilja semestra i Värmland på sommaren, men jag tänker att det får bli när man kan cykla med båda barnen. Imorgon bär det vidare mot Sälen. En veckas semester = en veckas möjlighet till mer DNA-släktforskning. Kul!

• Instagram

Vill du få notiser om att bloggen är uppdaterad? Följ @genealogygrowth på Instagram.