Blogg

Även om det bara är en i familjen som är sjuk så råder riktigt sjukstugestämning. Trött av nattvak, tvättning och städning tog vi det riktigt lugnt. 5-åringen är trött på att vara sjuk, men orkar samtidigt inte hitta på så mycket saker. Vi tog fram legot och försökte sortera upp allt som inte var helt och sedan bygga ihop det. Det tog längre tid än jag vågar erkänna!

Eftersom tristessen är utbredd tänkte jag att vi får ta ett roligt Nissebrev nu när det är som det är. Jag tog en snabb titt i Nissebrevslistan och bestämde mig för att ta det som jag tror hon skulle uppskatta mest. I Nissebrev nummer 21 väntade en liten vävstol. Eftersom både barnen och släkt-Nissen gillar skattjakten hade jag ordnat med en liten sådan idag.

Skattkartan var alldeles för enkel, men det gjorde ingenting. Glädjen när hon fick se den lilla vävstolen var dagens höjdpunkt.

Vi hjälptes åt att trä vävstolen och sedan höll hon sig sysselsatt ett bra tag. Svårighetsgraden på pysslet är precis lagom.

Under tiden som vi vävde fick jag en fråga om släkt-Nissen som bor i vår lada. ”Har han en osynlig dörr eller kan man se den?”. Vi tog upp första Nissebrevet för att se efter. Nissen använder kattluckan.

Sjukstugan kommer fortsätta ett tag till. Det har verkligen ställt till ordningen på mina Nissebrev. Själv blev jag igår lite trött på att bara blogga om barnens pyssel – om än i släkthistorisk form. Jag tog mig en stund på MyHeritage och försökte klura lite på min fasters Värmlandskluster. Det var roligt att titta på problemen med nya fräscha ögon. Jag har en stark känsla av att jag har tillräckligt många pusselbitar för att kunna hitta Karl Gunnar Karlssons (f. 1890 i Segerstad) okände far. Jag längtar till mellandagarna då Nissebreven är slut och jag kan grotta ner mig lite extra i kromosomer och triangulerande segment.