Blogg

Andra delen av semestern är i full gång. Idag tillät vädret ett trevligt besökt till Marstrand och Carlstens fästning. Barnen uppskattade att besöka Bohus fästning tidigare på säsongen, så det kändes som en trevlig dagsutflykt för hela familjen. Den här gången hade jag haft tid att granska min egen släktforskning innan besöket för att bygga ihop en lagom lång historia för femåringen. Både mormor, morfar och farmor har härkomst i trakterna kring Marstrand, men inte just själva Marstrand. Däremot har platsen spelat roll i flera anfäders liv, vilket jag ville berätta om för barnen nu när vi ändå skulle åka dit.

Det är snart tjugo år sedan jag började släktforska vilket märktes under förberedelserna. Jag ville minnas två Marstrandskopplingar i släkten, men vad jag fick leta! Inte nog med det – jag gick lottlös från jakten i det ena fallet. Så trots goda tankar föll förberedelserna platt. Det jag sökte efter var namnet på den militär till släkting som var med om Tordenskjolds belägring på svenskarnas sida. 

Tordenskjolds belägring

Jag vet inte vad min farmor egentligen tyckte om mitt släktforskningsintresse. Varje gång jag redovisade för mina upptäckter fick jag kommentarer som ”Ja, men det vet jag ju.” eller ”Jasså, en Anders till?”. Jag fick känslan av att hon inte tyckte man skulle rota så mycket i gammalt och att vi hade en rätt ospännande släkthistoria med torpare och bönder. ”Kan du inte leta upp en mördare?” kunde hon ibland säga. Oftast i nära anslutning till att jag presenterat torparen Anders Andersson eller Måns Månsson. 

Därför minns jag särskilt en släktmiddag när jag hade något helt annat att berätta. Jag hade upptäckt att en av hennes anfäder, som var militär, hade deltagit på svenskarnas sida vid Tordenskjolds belägring av Carlstens fästning 1719. Nyhetsstoffet var inte i mördarklass, enligt farmors sätt att gradera upptäckterna, men ändå något som det skrivits i historieböckerna om. Det som gör Tordenskjolds belägring lätt att komma ihåg är historien om den psykologiska krigsföring som den dansk-norske amiralen Tordenskjold använde. 

När vi besökte Carlstens fästning idag köpte jag häftet ”Carlstens Fästning – Fästningens historia och kartor” i förbutiken. I den står att läsa om de förhandlingar som tog vid när Tordenskjolds trupper landstigt på Marstrand:

”För att ytterligare spä på oron sprider Tordenskjold ut ett rykte att han väntar 20 000 mans förstärkning. För att visa att han redan har stora truppstyrkor låter han sina soldater marschera runt i staden och visa sig mot fästningen så mycket som möjligt.”

Tordenskjold var underrättad om hur en svensk officier rörde sig på ön och hade på förhand kunnat skicka soldaterna runt omkring för att verkligen visa att det vimlade av dom. Den 26 juli 1719 kapitulerade Kommendant Dankwardt och danskarna släpptes in i Carlstens fästning.

Jag hittade alltså inte namnet på den militär bland mina anfäder, som jag så väl vill minnas att jag berättat för farmor om, i mitt släktforskningsprogram. Det är i mina ögon ett stort problem. Jag trodde mig ha bra koll på mina uppgifter med källhänvisning och dokumentation, men här har jag uppenbarligen gjort bort mig. Eller åtminstone inte gjort uppgifterna sökbara nog, för jag tror fortfarande att de finns där om jag bara letar på rätt ställe. Lika illa är att jag inte hade en komplett historia att berätta för barnen, så jag lät helt enkelt bli. Jag har ett år på mig att leta rätt på uppgifterna till nästa Marstrandsbesök. 

Letandet var dock inte helt fruktlöst. En av de misstänkta militärerna som jag granskade var Anund Lundgren, (född omkring 1663 i Upphärad). Jag googlade för att se om han var den rätta militären. Då hittade jag ett intressant blogginlägg av Gunnel Toft. Det visade sig att hon också är ättling till honom.

Jag springer på en och annan intressant släktforskningsblogg när jag googlar på släktrelaterade sökningar. Det verkar som att efterlysningar faktiskt ger resultat många gånger, även om det kan dröja. Jag har därför börjat bygga upp sektionen ”Samarbeten” här på hemsidan för att sammanställa vad jag vet och bjuda in till samarbeten. Tanken är att jag ska kunna ha en bra bas för att göra bättre efterlysningar i forum framöver. Att lista mina släktforskningsgåtor blir också ett sätt att parkera visa tankar och plocka upp dom när tiden är mogen.

Sven Lantman från Bråttensby

Den andra Marstrandskopplingen var dock lätt att hitta. Sven Lantman, anfader på rakt uppåtstigande manligt led på pappas sida, var soldat och född 1729 i Bråttensby. Idag vet jag att Sven hade Y-DNA R-M198 då min pappa har testat sitt Y-DNA. Sven var gift två gånger och det är från det första giftet med Anna Eriksdotter (f. 1729 i Bråttensby) som min ättlingslinje följer via Anders Svensson (f. 1766 i Bråttensby). 

Sven Lantman fungerade som min testperson för att begära ut uppgifter från soldatregistret någon gång på tidigt 00-tal. Jag har bara gjort ett försök och som fattig student kostade det på att betala den administrativa kostnaden för utdraget. Summan kan dock inte varit alltför hög eftersom jag ändå gjorde det. Informationen var intressant, men inte tillräckligt för att jag skulle göra fler uttag. 

Genom personakten över Sven Lantman, som jag fick hemskickad, lärde jag mig att Sven var 176 cm lång och att han år 1769 klagade över att soldattorpet han bodde i hade brister. Sven var soldat i Andra korpalskapet vid Kullings kompani, Västgöta regemente. Han var anställd där ända fram till sin död 1778. Det är här som Marstrand kommer in i bilden. Han dog inte hemmavid utan vistades på Marstrand.

Jag grävde aldrig vidare i vad Sven gjorde vid Marstrand. Det gjorde jag heller inte idag under den guidade visningen på Carlstens fästning. Jag hade tänkt att passa på i slutet av guidningen att fråga hur det fungerade med bemanningen av soldater av Carlstens fästning. Jag har tolkat dokumentet och källorna som att han var på Marstrand för tjänstgöring. Hur fungerade det? Den frågan är fortfarande obesvarad. Den yngsta dottern somnade i barnvagnen under guidningen och när vi kom till de branta trapporna valde jag den enkla vägen ut och hoppa av guidningen till förmån för dotterns sömn. 

Denna delen av min inställning till släktforskning tycker jag är paradoxal. Jag lägger tid på förberedelser och försöka få barnen intressera sig för historia och var de kommer ifrån, men jag har inga problem att låta vissa släktfrågor vara obesvarade. Jag vill faktiskt veta varför Sven Lantman var på Marstrand när han dog, men anstränger mig inte hela vägen för att ta reda på det. 

Maria Svensdotter från Härön

När vi ändå är inne på fästningstemat måste jag nämna Maria Svensdotter. Tidigare i somras besökte jag Härön med barnen. Efter utflykten hittade jag hemsidan om Häröns historia. Det är en imponerande och ambitiös hemsida som försöker ge liv åt historien och de människor som en gång levde på ön. Jag lärde mig flera nya saker om mina egna släktningar. Min morfars anfader, fiskaren Olof Svensson (f. 1792 i Klövedal), har en sten uppkallad efter sig. Jag hade heller ingen aning om att han kallades Olle-Svensa.

Första gången jag besökte hemsida fick jag ett infall. Tänk om det går att komma i kontakt med en släktforskare som kan den här familjen och öns historia riktigt bra? Det vore ju kanske en möjlighet att med DNA-släktforsknings hjälp hitta Adolf Simon Svenssons okände far med Y-DNA R-M269. Jag skickade därför ett mail och fick snabbt svar. Efter att ha berättat att jag är ättling till Anna Maria Svensdotter (f. 1852 i Klövedal) fick jag hennes personakt i pdf över vilka uppgifter de hade på släkten. En liten notering om hennes mormor Maria Svensdotter (f. 1800 i Klövedal) fångade mitt intresse extra mycket: 

”Kom på fästning för att ha stulit tallrikar från ett vrak. Fick missfall på fästningen.” 

Hur har jag kunnat missa detta i min släktforskning? Kommentaren hade ingen källhänvisning, men det här vill jag lära mig mer om! Domstolsforskning är något som jag har dragit mig för. Jag har gjort försök, men det är oerhört tidskrävande och svårt. Jag inser att jag skulle behöva lära mig att läsa äldre handstilar bättre och bekanta mig mer med domstolsforskning.

Nyligen gjorde jag en sen anmälan till distanskursen ”Släktforskning: källor, metoder och historiska perspektiv” på Göteborgs Universitet. Anmälan är inte handlagd ännu, så jag vet inte om det kommer bli av eller inte. Om det blir av tänker jag använda Marias livsöde som ett uppdrag att tillämpa mina, förhoppningsvis, nyförvärvade kunskaper.

Så hur gick det med dagens historieberättande för barnen? Dåligt. Äldsta dottern tyckte att Carlstens fästning inte levde upp till förväntningarna. Besöket på Bohus fästning tidigare i sommar satte standarden med både hoppborg och käpphästar med hinderbana. Tror dock glassen och den nybyggda lekplatsen vägde upp det mesta.

Skänkte min gamlamormor Daga Haglund (f. 1911 i Örgryte) en extra tanke idag. Bergs Konditori säljer sådana pistagesnurror som Margaretas Bageri i Mölndal en gång i tiden gjorde. Mamma köpte alltid med sig sådana på vägen när vi åkte och besökte gamlamormor.